Fru talman! I diskussionen om den ekonomiska
ramen tycker jag att Lennart Rohdin för ett resone-
mang som bortser från politiska realiteter. Det kan
vara så att det är viktigt att undersöka ytterligare in-
nan man bestämmer sig. Men det kan också vara så att
man ser den ekonomiska ramen som ett av de få styr-
medel vi har för att driva utvecklingen i önskad rikt-
ning. Jag inser att även Folkpartiet behöver rådrum.
Det har ju inte saknats tecken på en betydande
spännvidd i partiet vad gäller synen på den ekonomis-
ka ramen.
När det gäller frågan om huruvida neutralitetsbe-
greppet är ålderdomligt och passé eller inte, måste vi
erkänna att det även här finns utrymme för olika
principiella ståndpunkter. Det viktiga för mig är att
den långtgående integreringen i ett försvarspolitiskt
samarbete, som innefattar allt från materielfrågor till
en gemensam syn på utrikes- och säkerhetspolitik,
naturligtvis innebär faror för en konsekvent alliansfri-
het. Det kommer att försätta oss i praktiska svårighe-
ter att hålla rent framför vår egen dörr när vi i praktis-
ka sammanhang alltmer glider in i ett samarbete. Jag
erkänner och tillstår att det i många sammanhang är
önskvärt. Men vi måste också kunna diskutera de
principiella konsekvenserna av detta och om det ur
alla synpunkter är önskvärt eller inte. När det gäller
alliansfriheten menar jag att det finns faror som vi
måste uppmärksamma och belysa.