Fru talman! Jag tackar försvarsministern för rosen.
Törnena förvånar inte. De brukar höra till de flesta
rosor - också de röda.
Jag börjar efter att ha lyssnat till försvarsminis-
tern i dag faktiskt att förstå varför så mycket har gått
snett i hanteringen av förberedelserna av det försvars-
politiska beslutet nästa år under det gångna året. Det
är mycket som avslöjas när det gäller förmågan att
både lyssna och läsa.
De sista veckorna har för min del inneburit en
ökad glädje och tillfredsställelse när det gäller ut-
vecklingen av hanteringen av den svenska säkerhets-
politiken. Som jag har sagt tidigare tror jag att det inte
minst är den kommande fredsstyrkan i Jugoslavien
som har bidragit till att denna utveckling har satt fart.
Jag kan förstå att den utvecklingen kan ha varit väl så
prövande för andra deltagare i debatten.
Jag vill säga till försvarsministern att vi i Folkpar-
tiet nog även fortsättningsvis förbehåller oss rätten att
driva de krav och åsikter som vi faktiskt har, och inte
de som skulle passa försvarsministerns eller någon
annans debatteknik.
Som försvarsministern känner till har vi från
Folkpartiets sida två gånger det gångna riksdagsåret
ställt oss bakom försvarsministerns principiella be-
sparingsförslag om fyra miljarder kronor fram till år
2001. Därutöver har vi i maj månad sagt att det vore
önskvärt med en ytterligare besparing på en miljard
kronor. Det är möjligt att det är den miljarden som
försvarsministern upplever som raserandet av det
svenska försvaret. Mot bakgrund av vår inriktning på
försvarspolitiken tror jag att de flesta bedömare har
uppfattningen att den besparingen skulle slå mindre
på försvarseffekten än vad försvarsministerns bespa-
ring på fyra miljarder skulle göra.