Fru talman! När vi i dag debatterar Sveriges sä-
kerhetspolitik sker det med utgångspunkt i ett betän-
kande som beretts av ett sammansatt utrikes- och
försvarsutskott. Det är, har det sagts mig, första gång-
en under tvåkammarriksdagens tid som riksdagsord-
ningens möjlighet till gemensam beredning har till-
lämpats.
Skälet till den här ordningen är att regeringens
proposition Totalförsvar i förnyelse behandlar säker-
hetspolitiska frågor i skärningspunkten mellan utri-
kes- och försvarsutskottens kompetensområden, t.ex.
säkerhetspolitikens mål, ett vidgat säkerhetsbegrepp
och frågor i anslutning till Sveriges internationella
åtaganden för fred och säkerhet inte bara i Sverige
utan också i vår omvärld.
Det sammansatta utskottet kommer att upplösas så
snart kammaren har fattat sitt beslut om förslagen i
detta betänkande. Det har varit en spännande och
lärorik tid att få leda det här utskottsarbetet. Två ut-
skottskulturer och två olika kompetensområden har
mötts. Vi har fått nyttig erfarenhet av att se frågorna
från gemensamma utgångspunkter.
Försvarsministern avlutar sitt förord i propositio-
nen som ligger till grund för betänkandena med föl-
jande ord:
"Socialdemokraterna och Centerpartiet står bakom
propositionen, dess bedömningar och förslag. Därige-
nom har utformningen av Sveriges framtida totalför-
svar en bred förankring hos det svenska folket. Det är
vår gemensamma förhoppning att propositionen skall
vinna ett vidgat stöd vid riksdagsbehandlingen. Enig-
het kring säkerhets- och försvarspolitiken har i dag
som alltid ett säkerhetspolitiskt egenvärde."
Till viss del har vi uppnått detta. Ett enigt utskott
där samtliga partier från Miljöpartiet och Vänsterpar-
tiet till Moderaterna och Folkpartiet står bakom ut-
skottets beskrivning av den säkerhetspolitiska utveck-
lingen i omvärlden. Detta är mycket glädjande. Alter-
nativet hade kunna vara tre, kanske fyra, olika om-
världsbeskrivningar.
I massmedierna har det förekommit uppgifter om
att vi väsentligen skulle ha en annan bild än regering-
en av situationen i vår omvärld, särskilt när det gäller
synen på utvecklingen i Ryssland och beträffande
NATO:s roll. Förvisso är situationen i Ryssland
mycket osäker och svår att förutsäga. Osäkerheten om
CFE-avtalets fulla genomförande är också påtalad.
Dessa omvärldsfaktorer har, liksom NATO:s roll
och eventuella östutvidgning, fått ganska stort utrym-
me i betänkandet. Men resultatet av våra gemensam-
ma ansträngningar för att komma överens avviker inte
på några avgörande punkter från de tankar som förs
fram i propositionen eller som tidigare har framförts
av regeringens företrädare i offentliga sammanhang.
Att det förhåller sig så har blivit en gemensam
uppfattning som har stadfästs i betänkandet. På s. 22
under rubriken Utskottets överväganden står följande
formulering: Regeringens säkerhetspolitiska beskriv-
ning överensstämmer i stort sett med den som motio-
närerna gör - här avses moderater, folkpartister och
vänsterpartister. Utskottet fortsätter: Även om be-
skrivningen av omvärldsutvecklingen skiljer sig åt på
detaljnivå så synes en betydande enighet råda beträf-
fande vilka faktorer som är av avgörande betydelse
för Sveriges säkerhetspolitiska situation.
Mot bakgrund av att också moderater, folkpartis-
ter, kristdemokrater och andra står bakom dessa for-
muleringar ter sig vissa uttalanden här om en mera
realistisk och väsentligt avvikande bild märklig. Det
sker förvisso en väldigt snabb utveckling i vår om-
värld. Om den här debatten hade hållits om två veckor
när valen i Ryssland hade skett, kanske förutsägelser-
na hade varit väsentligt annorlunda.
Just nu när vi debatterar Sveriges säkerhetspolitik
skapas också säkerhetspolitisk historia i Europa ge-
nom den multinationella styrka som sätts upp i Bosni-
en. NATO-medlemmar, icke NATO-medlemmar och
Ryssland ingår i en gemensam styrka för att skapa
fred och säkerhet i f.d. Jugoslavien.
Fru talman! Inte bara formen för beredningen av
den här propositionen är nydanande. I propositionens
innehåll finns också banbrytande nytänkande för
svensk säkerhetspolitik. Det vidgade säkerhetsbe-
greppet är ingenting nytt, säger Göran Lennmarker
och hänvisar till grunderna för det europeiska samar-
betets framväxt. Det är förvisso sant att gemensam
säkerhet och nationell säkerhet ligger till grund för
EU:s verksamhet. Men det nya i det vidgade säker-
hetsbegreppet är att också mänsklig säkerhet finns
med i detta begrepp.
Juan Somarra, som var ansvarig för FN:s sociala
toppmöte, sade mycket träffande att det finns många
säkra stater rustade till tänderna men med osäkra
människor.
I det här betänkandet går man från ord till hand-
ling och använder sig av ett vidgat säkerhetsbegrepp.
Man avsätter också resurser för internationellt freds-
främjande arbete också med icke militära medel.
Synen på vad som skapar säkerhet har starkt på-
verkats av de nya konfliktmönster som har blivit för-
härskande efter det kalla krigets slut. Interna konflik-
ter, etniska, sociala och ekonomiska konflikter, svåra
miljö- och naturkatastrofer, omfattande flykting-
strömmar är alla gränsöverskridande hot som måste
mötas med gemensamma internationella insatser.
Arbetet inom FN, EU och OSSE är av största betydel-
se för den säkerhetspolitiska utvecklingen i världen.
Sveriges deltagande i multinationella operationer
kan komma att spänna över ett brett spektrum av
åtgärder från civila, humanitära operationer till ope-
rationer med mera fredsframtvingande befogenheter.
Emellertid gäller att detta alltid skall ske efter efter-
frågan från FN eller OSSE.
Den närmast euforiska stämning som vi kände när
muren föll 1989 och när det kalla kriget dödförklara-
des några år senare blev inte så länge bestående. So-
malia, Rwanda, Bosnien och Tjetjenien visade med
smärtsam tydlighet att världssamfundet inte hade
funnit och inte förfogade över de lämpliga verktygen
för att lösa interna konflikter.
Samtidigt som vi nu känner en försiktig optimism
över fredsavtalet mellan parterna i kriget i f.d. Jugo-
slavien måste vi dra lärdom av de bittra erfarenheter-
na från detta och andra krig. Sverige liksom andra
länder måste utveckla metoder för ett långsiktigt
konfliktförebyggande arbete. Sådana insatser rymmer
ett brett spektrum av åtgärder för gemensam säkerhet
och för människors och gruppers säkerhet. Det hand-
lar om stöd till demokratiutveckling, om att stärka
efterlevnadet av mänskliga rättigheter, om bistånd,
om handel och utveckling. Det handlar om ett enga-
gemang från såväl regeringar som folkrörelser. Detta
är enligt min mening mycket viktiga ingredienser i ett
vidgat säkerhetsbegrepp.
I föreliggande betänkande har vi emellertid gjort
en praktisk avgränsning av det vidgade säkerhetsbe-
greppet till de delar som har bäring på civila och
militära totalförsvarsinsatser.
Om FN och dess regionala organisationer skall ha
en chans att tolka och reagera på tidiga varningar om
potentiella konflikter måste medlemsländerna ha en
hög beredskap att snabbt ställa resurser till förfogan-
de. Den högre ambitionsnivå som regeringen föreslår
i det här avseendet välkomnas därför. Utskottet kon-
staterar att en hög ambitionsnivå i det internationella
fredsfrämjande arbetet ligger helt i linje med en
mångårig svensk tradition.
Som komplement till den internationella militära
beredskapsstyrkan föreslås att en civil insatsstyrka
etableras inom totalförsvarets ram. De viktigaste
uppgifterna skulle enligt regeringens mening inriktas
på räddnings- och miljöskyddsinsatser och insatser
vid komplexa katastrofer.
Den internationella profil som regeringen med
dessa förslag ger det svenska försvaret står väl i över-
ensstämmelse med dagens hot- och konfliktbild. De
resurser som omfördelas för ett aktivt fredsfrämjande
arbete i internationell samverkan kommer säkert att
visa sig vara en god säkerhetspolitisk investering.
Härigenom får vi en modern svensk säkerhetspolitik
som vid sidan av ett nationellt försvar har som uppgift
att försöka påverka utvecklingen i en osäker omvärld i
positiv riktning.
Fru talman! Till detta betänkande är fogat tio re-
servationer. Jag skall kort kommentera dessa.
Moderaterna anför i en reservation om säkerhets-
politikens mål att säkerhetspolitiken skall ses i ett
långsiktigt perspektiv och att den också skall ta hän-
syn till negativa utvecklingstendenser. Därmed vill
man att den moderata partimotionen skall tillgodoses i
detta avseende.
Utskottsmajoriteten anser att långsiktigheten väl
tillgodoses genom regeringens förslag som sträcker
sig långt bortom 2000-talet. Därtill finns det i rege-
ringsförslaget kontrollstationer inlagda som ger be-
redskap om spänningen i omvärlden skulle öka.
Miljöpartiet säger i sin reservation med samma
rubrik: Svensk säkerhetspolitik syftar ytterst till att
värna frihet och oberoende. Men detta stämmer inte
med verkligheten, säger man från Miljöpartiet, vilket
också Annika Nordgren sade här tidigare. Skälet till
detta skulle vara vårt EU-medlemskap.
Reservationen återspeglar möjligen Miljöpartiets
syn på EU. Men den avvisas av majoriteten, eftersom
EU består av suveräna stater med frivilligt överens-
kommen överstatlighet. Det innebär inte något hot
mot vår frihet och vårt oberoende att vara EU-
medlem.Överstatligheten, som vi har kommit överens
om, omfattar ju inte någon militär allians. Den omfat-
tar ett frivilligt deltagande i humanitära och civila
operationer, om vi så önskar efter bedömning från fall
till fall.
I två reservationer från Folkpartiet respektive
Miljöpartiet tas den militära alliansfriheten upp. Folk-
partiet vill i sin reservation att vi skall ta avstånd från
begreppet neutralitetspolitik, eftersom den enligt
Folkpartiets mening inte är förenlig med vårt EU-
medlemskap. I betänkandet konstaterar utskottet att
Sveriges militära alliansfrihet, syftande till att vårt
land skall vara neutralt i händelse av krig i vårt nä-
rområde, består.
Begreppet neutralitetspolitik har varit ett självvalt
namn på den aktiva utrikespolitik som Sverige som
alliansfritt land har drivit. Neutralitetspolitikens inne-
börd är inte neutralitet i folkrättslig mening, utan
snarare ett samlingsnamn på en aktiv utrikespolitik.
Att vi i Sverige har använt ordet neutralitetspolitik har
ursprungligen sin praktiska förklaring i att man från
svensk sida önskade undvika en sammanblandning
med den alliansfria rörelsen.
I Folkpartiets reservation ligger naturligtvis något
helt annat, nämligen att vi som en följd av EU-
medlemskapet skall hålla en dörr öppen för deltagan-
de i någon ej namngiven militär allians.
Frågan om EU:s eventuella framtida försvarspoli-
tik blir troligen föremål för diskussion vid EU:s rege-
ringskonferens, IGC 96. Det förefaller i dagsläget inte
alls troligt att man kommer överens om mer än möjli-
gen den del som avser humanitära operationer och
civil konflikthantering. Men även om så vore vill jag
här och nu klart deklarera att Sverige inte tänker delta
i ett förpliktande militärt försvarssamarbete, vare sig
det heter VEU eller NATO.
Inom ramen för vår militära alliansfrihet ser vi
emellertid inte några som helst hinder att delta i t.ex.
NATO-initiativet Partnerskap för fred eller att vara
observatörer i Västeuropeiska unionen.
I Miljöpartiets reservation under nämnda rubrik
förs ett resonemang om en tillbakagång till den formu-
lering som gällde före 1992. Skillnaden skulle då vara
att vi i dag talar om neutralitet i händelse av krig i vårt
närområde. Skälet till att vi skulle ta bort formule-
ringen "krig i vårt närområde" är enligt Miljöpartiet
att den stora konflikten mellan nord och syd kommer
att bli mer påtaglig under 2000-talet och att det är
viktigt att kunna hävda intressen som gagnar vår glo-
bala säkerhet.
Att vi i dag talar om neutralitet i händelse av krig i
vårt närområde innebär inte att Sverige skulle avstå
från att reagera på orättvisor i Afrika eller Asien. Ett
sådant resonemang är över huvud taget inte relevant i
sammanhanget.
Miljöpartiet driver också frågan om en folkom-
röstning om förutsättningarna för Sveriges medlem-
skap ändras i fråga om försvarspolitiken inom EU.
Det finns i dag ingen anledning att spekulera om en
ändrad försvarspolitik inom EU, ännu mindre om en
folkomröstning. Sverige är och förblir militärt allians-
fritt. Medlemskap i VEU är inte aktuellt. Detta är
också väl känt inom EU.
I en annan reservation anser Miljöpartiet att det
inte är förenligt med en trovärdig neutralitetspolitik
att Sverige är observatör i VEU och att Sverige bör
avstå från denna plats. Det är bara att konstatera att vi
här har olika uppfattningar. Observatörsskapet i VEU
är för oss en viktig insynsplats. Jag tror inte att vi
skall underskatta de möjligheter till positiv påverkan
som observatörsskapet ger. Det är dessutom förenligt
med vår militära alliansfrihet. Denna uppfattning möts
också av förståelse inom VEU.
Folkpartiet vill i en reservation ha ett tillkännagi-
vande till regeringen. Resonemanget går ut på stor
tveksamhet till FN:s framtida förmåga, och man anför
att Sverige har ett stort ansvar för att medverka till att
FN kan verka kraftfullt och fullt ut enligt FN-stadgans
alla föreskrifter i värnet av fred och säkerhet i värl-
den.
Detta är att slå in öppna dörrar. Jag vill bara i
sammanhanget erinra om Ingvar Carlssons stora en-
gagemang i Carlsson-Ranpfal-kommissionen. Detta
ger oss naturligtvis inte någon anledning till ett sär-
skilt tillkännagivande.
I ytterligare en reservation anför Folkpartiet att
frågan om en civilbrigad inte är tillräckligt utredd.
Utskottsmajoriteten står emellertid bakom förslaget.
Reservationen avvisas härmed.
Det finns tre reservationer som rör svensk krigs-
materielexport. Frågan kommer att debatteras grund-
ligt i kammaren i samband med det betänkande som
justerades i går, som handlar om en ny myndighet för
kontroll av krigsmateriel och andra strategiskt känsli-
ga produkter.
Fru talman! För att vinna tid - jag ser att jag har
överskridit min taletid - hoppas jag att den debatten
kan föras här i kammaren när betänkandet skall be-
handlas om någon vecka.
Jag vill avslutningsvis yrka bifall till utskottets
hemställan och avslag på samtliga reservationer.