Fru talman! Jan Jennehag har i en replik till Len-
nart Rohdin mycket livfullt och bra beskrivit varför vi
kommer fram till olika ekonomiska ramar när vi pra-
tar om ekonomin här i kammaren. Miljöpartiet vill
spara litet mer än dubbelt så mycket som Vänsterpar-
tiet, och det kommer givetvis att innebära stora orga-
nisationsförändringar.
Jan Jennehag och jag har ofta samma åsikt när det
gäller ubåtar, JAS delserie tre, nya investeringar,
Bamse osv. Det finns många materielprojekt. Men det
finns en stor skillnad mellan oss också. Det gäller det
som hände i våras, när Miljöpartiet som enda parti
inte ville bifalla det bemyndigande som riksdagen gav
regeringen om att upphandla militär materiel för 57,8
miljarder kronor.
Jag tycker att det vore litet synd att göra en hel-
täckande organisationsskiss från Miljöpartiets sida
med precis de konsekvenser som detta skulle ge, när
vi nu har militära experter som sitter på högkvarteret
och som, mycket bättre än jag, kan visa hur man får
en bättre effekt av de pengar som beviljas. Vår upp-
gift i riksdagen är ju att lägga fast en ram och att
beskriva den säkerhetspolitiska situationen, och det
tycker jag att jag har gjort i mitt anförande.
När det gäller den frivilliga värntjänsten frågar Jan
Jennehag var gränsen går. Den går ingenstans. Vi
tycker att värntjänsten skall vara helt frivillig och
öppen för kvinnor och män, men den skall också
sättas i samband med den organisation som vi vill ha,
alltså ett starkt civilt försvar i stället för ett starkt
militärt försvar.
Jag ser att min taletid är slut, så jag får sätta punkt
där och återkomma senare.