Fru talman! Låt mig först säga att jag noterar Jan
Jennehags och Vänsterpartiets deltagande i bedöm-
ningen av den säkerhetspolitiska situationen. Det
ligger ett värde i att det råder en bred samsyn i detta
avseende.
Låt mig för det andra, när det gäller konsekven-
serna, säga att Moderata samlingspartiet menar att ett
fullföljande av huvudinriktningen i 1992 försvarsbe-
slut är den korrekta slutsatsen av de riskbedömningar
som görs.
För det tredje vill jag säga att jag är något förbryl-
lad över Jan Jennehags motvilja mot den europeiska
unionen. Om han nu har föreställningen att civil sä-
kerhet är viktig och att det är nödvändigt att männi-
skor, ekonomier och länder samverkar med varandra
och blir så sammanflätade att krig omöjliggörs, så
borde han ju i rimlighetens namn ställa sig mycket
positiv till den europeiska unionen.
Det finns ju ingen organisation i Europa som be-
tytt mer för den civila säkerheten än den europeiska
unionen. Frågan är om det i världshistorien har funnits
någon organisation som har haft en sådan betydelse
vad gäller samverkan mellan självständiga länder. Vi
kan också notera att det finns en strävan att öppna
samarbete med Central- och Östeuropa, att skapa ett
frihandelsområde vid Medelhavet och att inleda ett
partnerskap med Ryssland.
Som jag tidigare nämnde finns också perspektivet
att inlemma de nu krigförande parterna i västra Bal-
kan i detta. Det är ytterligare ett exempel på den civila
säkerhetens centrala betydelse.