Fru talman! Först vill jag tala om terroristbe-
kämpningen. Visst ska vi bemöta terroristerna med
beslutsamhet och fasthet. Men det behöver ju inte
betyda bomber. Det behöver inte betyda hundratals
civila döda. Det behöver inte betyda tiotusentals
människor drivna på flykt. Risken är att de här bomb-
ningarna gynnar bin Ladin och andra extrema isla-
mister. Veterandiplomaten Sverker Åström gick
t.o.m. så långt i gårdagens Uppdrag Granskning att
han sade att varje missil som avfyras mot Afghanistan
skapar tre till fyra nya självmordskandidater.
USA borde ha satsat mer på sådant som diplomati,
underrättelseverksamhet och frysning av finansiella
tillgångar. Nu gav man bara det alternativet två veck-
or på sig att verka trots att man på kort tid hade lyck-
ats skapa en unik uppslutning i världssamfundet för
att samfällt bekämpa den internationella terrorismen.
Sedan ska jag övergå till ekonomin. Av naturliga
skäl förtiger Bo Lundgren baksidan av den moderata
politiken och nöjer sig med lite välvilliga formule-
ringar om att barnen måste känna sig trygga i sam-
hället, kanske därför att Sture Nordh sitter på läktaren
och räknar hur många gånger som man säger barn i
den här debatten.
Men vad består den moderata ekonomiska politi-
ken av i verkligheten? Jo, den består av att ytterligare
en karensdag ska införas och att biståndet ska sänkas.
Man talar lite diffust om att räkna sjukpenninggrun-
dande inkomst på ett annat sätt för att spara pengar.
Man skär i hälsovård, sjukvård och social omsorg
med 800 miljoner nästa år, med 2,7 miljarder år 2003,
4,2 miljarder år 2004. Lägg korten på bordet, Bo
Lundgren. Tala om vad moderat politik innebär
egentligen och vad det är som ni tänker göra. Ska
hela Sverige bli den experimentverkstad som ni gjort
av Stockholm under den här mandatperioden?