Fru talman! Enigheten är stor om att det är en tra-
gedi som händer i Afghanistan. Enigheten är stor om
att det var en tragedi som hände i New York. Det som
är FN:s roll och säkerhetsrådets roll i FN-systemet är
att ta ansvar för att upprätthålla internationell fred och
säkerhet, och det innebär också ett ansvar när det
gäller att använda folkrätten och de rättsregler som
världens stater gemensamt har arbetat fram i syfte att
förhindra ett tredje världskrig. Det är bakgrunden.
Nu har tolkningen av folkrätten gjorts, och myck-
et av diskussionen här i dag har handlat om tolkning-
en av folkrätten. I dag står vi i en situation där det
samlade säkerhetsrådet enigt har tolkat FN-stadgans
artikel 51 på detta vis. Europeiska unionens statsche-
fer har enigt tolkat denna stadga och denna formule-
ring på detta vis, och alla demokratiska staters rege-
ringar har ställt upp bakom detta i den ena deklaratio-
nen efter den andra.
De personer som tolkar FN-stadgans 51:a artikel
på ett annat sätt är Gudrun Schyman och en till: Sad-
dam Hussein. Det är de som har ställt upp och sagt att
detta arbetssätt är fel. Detta arbetssätt fungerar inte.
Jag vill också ta upp en annan sak i detta sam-
manhang med Gudrun Schyman. Om inte staters
suveränitet och möjlighet att försvara sig mot angrepp
upprätthålls drabbar det först och främst små stater
och svaga stater. Deras enda och bästa skydd är ett
starkt FN och ett starkt enigt säkerhetsråd - precis det
vi har i dag. Vad är det för fel med det?