Herr talman! Det har nu gått en dryg månad sedan
de fasansfulla terrordåden i USA skakade världen.
Bilderna av World Trade Center i lågor finns i vårt
minne som en förfärlig påminnelse om världen av i
dag. I varje nyhetssändning, i varje dagstidning på-
minns vi om terrorismen: människor i sorg, bombas-
tiska uttalanden från talesmän för terrornätverket al-
Quaida, spridning av mjältbrandsbakterier och män-
niskor på flykt. Ingen av oss lämnas oberörd av detta.
Det är en tid av starka känslor, en tid av växande
otrygghet.
Herr talman! I tider av oro behöver vi varandra.
Jag har alltsedan den 11 september manat till allvar
och samling, till beslutsamhet och ansvarskänsla för
det samhälle som vi har byggt upp tillsammans och
som vi, trots alla dess brister, känner stolthet över.
Också i vårt land har det upptäckts brev med okänt
innehåll. Även om ingen smitta har hittats i de svens-
ka försändelserna är det viktigt att ansvariga myndig-
heter fortsätter att arbeta för högtryck. På samma sätt
är det viktigt att vi som har att leda landet lever upp
till vårt ansvar.
Men många behöver dela ansvaret. Få saker
skrämmer så som hot kopplade till nukleära, biolo-
giska och kemiska stridsmedel. Vad vi står inför är
dåd avsedda att skapa just oro. Rädsla och handlings-
förlamning är terrorismens yttersta syfte. Oron får
inte överskugga beslutsamheten att handla. Allvar är
vad som krävs, och konstruktivt samarbete.
När det gäller de nukleära, biologiska och kemis-
ka hoten finns redan en arbetsgrupp i funktion inom
Regeringskansliet. Den består av en rad myndigheter
och departement och har i uppgift att samordna förbe-
redelser, uppmärksamma brister och förbättra bered-
skapen och förmågan hos ansvariga myndigheter att
samordna och hantera hot och händelser av denna
typ.
I budgetpropositionen avsattes 10 miljoner kronor
för att stärka detta samarbete. Regeringen har med
anledning av den senaste tidens händelser givit grup-
pen direktiv och resurser för att påskynda arbetet. Ett
exempel på nya åtgärder är att en jourberedskap nu
byggs upp, som gör det möjligt att få kontakt med
viktiga forskare dygnet runt och året runt, en bered-
skap som tidigare inte funnits.
Även det internationella samarbetet har intensifie-
rats på alla nivåer i olika organ. På fredag kommer
EU:s stats- och regeringschefer för andra gången på
en månad att mötas för att bl.a. diskutera kampen mot
den internationella terrorismen. På global nivå är ett
revitaliserat FN nyckeln till framgång. För en vecka
sedan beslöt regeringen ska underteckna FN:s kon-
vention om bekämpning av finansieringen av terro-
rism. Ett femtontal olika åtgärder planeras nu också
inom ramen för Justitiedepartementets ansvarsområde
i samarbete med övriga EU-länder, FN och Europarå-
det.
Trots den stora mängd insatser som vi har vidtagit
sedan terrordåden för en dryg månad sedan måste vi
ändå fråga oss: Räcker detta? Är Sverige tillräckligt
rustat i kampen mot den internationella terrorismen?
Vi måste vända på alla stenar och på nytt genomlysa
samhällets beredskap. I regeringsförklaringen utlova-
de jag initiativ till sådana insatser. Regeringen kom-
mer under hösten att tillkalla en särskild utrednings-
man med följande uppdrag, som vi kommer att sam-
råda med riksdagens partier omkring:
För det första ska en kartläggning och analys gö-
ras av myndigheternas beredskap inför extraordinära
händelser och deras arbete i anslutning till och tiden
efter händelserna i USA den 11 september. Hur fun-
gerade rutiner, samband, jourlistor, instruktioner och
förordningar?
För det andra ska utredaren se över Sveriges för-
utsättningar att bidra i det internationella samarbetet.
På detta område pågår för närvarande ett intensivt
internationellt lagstiftningsarbete t.ex. vad avser in-
formation om bankkonton. Utredaren ska dock belysa
om det alltjämt finns luckor i regelsystemet eller i
myndigheternas förutsättningar att verka över grän-
serna i extraordinära situationer.
För det tredje ska utredaren se över om priorite-
ringarna är optimala och resurstilldelningen tillräcklig
inom och mellan de många sektorer och myndigheter
som berörs.
För det fjärde ska utredaren överväga om det på
några områden finns behov av en särskild lagstiftning
vid extraordinära situationer. I Sverige har vi på flera
områden särskild lagstiftning som kan sättas i kraft
vid krig och krigsfara. Något motsvarande regelsys-
tem finns dock inte för andra extrema händelser. Bör
ett sådant införas?
För det femte ska utredaren översiktligt studera
lagstiftning och centralt myndighetsarbete i några
med Sverige jämförbara länder. Särskilt bör upp-
märksammas insatserna som vidtagits efter den 11
september 2001. Vad kan vi lära av andra länder?
Så långt det i regeringsförklaringen aviserade
uppdraget.
Herr talman! Ingen vettig människa vill se bomber
falla. Ingen vettig människa vill att oskyldiga perso-
ner ska komma till skada. De allra flesta av oss kän-
ner stort obehag inför det som nu sker i Afghanistan.
Jag förstår att många undrar hur FN kan sanktionera
bombningar av ett land såsom nu sker. Jag tror att det
är avgörande att vi lugnt och sakligt försöker bena
upp de frågeställningar som är aktuella.
Först: Alla länder har rätt till självförsvar - artikel
51 i FN-stadgan. FN:s säkerhetsråd har i två resolu-
tioner bekräftat att denna rätt till självförsvar gäller
även vid storskaliga terroristattacker som den som
drabbade USA den 11 september.
Rätten till självförsvar omfattar även militära me-
del. Men - det tål att understrykas: En militär aktion
måste ske i överensstämmelse med folkrätten. Det
betyder att den måste vara riktad mot legitima och
avgränsade mål. Det betyder att varje insats måste
vara proportionerlig i förhållande till sitt syfte. Det
betyder att den som genomför aktionen så långt det är
möjligt måste se till att oskyldiga civila inte drabbas.
Förenta staterna och Storbritannien bör nu åter-
kommande rapportera till säkerhetsrådet på det sätt
som man redan börjat med. Hittills har FN:s säker-
hetsråd givit ett enhälligt stöd för de militära aktio-
nerna. Enighet råder om att aktionerna står i överens-
stämmelse med FN-stadgan och de två säkerhetsråds-
resolutionerna. Denna syn delas också av årets fred-
spristagare FN:s generalsekreterare Kofi Annan.
För svensk utrikespolitik har folkrätten alltid varit
en hörnsten. Världen behöver ett regelverk som skyd-
dar människors säkerhet i alla nationer, såväl små
nationer som stora. Världen behöver regler som slår
fast att den gemensamma utgångspunkten alltid måste
vara alla människors lika värde.
För detta finns FN och folkrätten. FN-stadgan är
det främsta rättesnöret för det internationella samfun-
det. Den kom till för snart 60 år sedan i en tid då
konflikter var något som huvudsakligen förekom
mellan stater. Allt kunde inte förutses av FN-stadgans
fäder. Hoten mot internationell fred och säkerhet
förändras. Folkrätten måste följa med, utvecklas och
anpassas.
Herr talman! Vem ska göra en sådan tolkning?
Vem ska stå för att folkrätten ständigt förändras och
anpassas till sin samtid? Som jag ser det finns det
bara ett svar: FN och dess säkerhetsråd. Detta är vad
som just nu sker. Säkerhetsrådet har givit sitt omdö-
me. Vi har i dag ett FN och ett säkerhetsråd som tar
sitt ansvar, som fyller det tomrum och de oklarheter
som kan finnas i folkrätten.
Naturligtvis gör FN mer än så. FN:s flykting-
kommissarie har agerat snabbt för att minska det
humanitära lidandet i Afghanistan. Världssamfundet
ställer upp med resurser - drygt 300 miljoner kronor
från svensk sida. FN:s säkerhetsråd har agerat snabbt
för att stoppa tillflödet av pengar till den internatio-
nella terrorismen och antagit nödvändiga resolutioner
som nu tillämpas i nationell lagstiftning. FN:s gene-
ralsekreterare har agerat snabbt för att förbereda åter-
uppbyggnaden av ett demokratiskt och fritt Afghani-
stan och utsett den förre algeriske utrikesministern
Brahimi som ansvarig för arbetet. Listan kan göras
längre.
Säkerheten i världen är beroende av alla de verk-
samheter FN ägnar sig åt. Framför allt är vår gemen-
samma säkerhet beroende av ett starkt FN. Kampen
mot terrorn ökar nu sammanhållningen i världen. Det
är inte en kamp mot en religion, mot muslimer. Det är
en kamp mot mördare och mot terrorister. Det är den
kampen som förenar. Det är en kamp för demokrati
och för människovärdet.
En helt ny koalition har vuxit fram mellan nästan
samtliga världens länder. Sida vid sida står i dag
stater som vi vant oss vid att se på som bittra fiender.
Där står USA och Ryssland; där står Indien och Pa-
kistan. Det är en helt ny situation som mitt i oron
inger hopp. Hoppingivande är också att tendensen
mot ett allt svagare amerikanskt engagemang i FN nu
viker. USA närmar sig åter FN.
Vi har i dag ett väsentligt starkare FN än på länge.
Detta ska vi värna, inte undergräva genom att ifråga-
sätta säkerhetsrådets rätt att tolka folkrätten. Detta är
centralt. Om man hamnar i en situation där man ifrå-
gasätter säkerhetsrådets rätt att tolka folkrätten blir
det också möjligt att ifrån denna talarstol göra lik-
hetstecken mellan det som nu sker i Afghanistan och
det som sker och har skett i Tjetjenien. Att vi alltid
har tagit avstånd från det ryska övervåld som sker i
Tjetjenien är ju ett uttryck för just vår anslutning till
folkrätten. Rysslands kampanj i Tjetjenien har inget
stöd av FN:s säkerhetsråd. Det är ett våld som inte är
proportionerligt i förhållande till sitt syfte. Men för
den som inte utgår från folkrätten blir det lätt att sätta
likhetstecken mellan självförsvarsaktionen i Afghani-
stan och Rysslands övervåld i Tjetjenien. Jag varnar
för en sådan hållning.
FN fungerar på många sätt precis som vi i ett litet
land som Sverige önskar: med kraft i sitt agerande,
med stark uppslutning från medlemsländerna och
med förmåga att värna freden, demokratin och män-
niskovärdet.
Herr talman! I denna internationella, storpolitiska
tid, som ju så direkt påverkar vår vardag, blir det
väldigt svårt att i en sådan här debatt plötsligt växla
spår till att tala om skattelagstiftningen för svenska
företag eller till att diskutera vägbyggen i Norrlands
inland eller till att föra samtal om betygssystemets
konstruktion i den svenska skolan. Allt sådant är
viktigt. Det engagerar oss. Vi brinner för det. Men
samtidigt, i en tid som denna, förstår vi att det just nu
också finns andra och större saker att samlas omkring
än det som för tillfället är stridsfrågorna i svensk
inrikespolitik. Därför ville jag, herr talman, använda
denna partiledardebatts första inlägg till att göra den-
na principiella deklaration om hur vi ser på folkrätten
och FN:s betydelse.
(Applåder)