Fru talman! Det är sant att både Vänsterpartiet
och Miljöpartiet har en annan uppfattning än vad
majoriteten av partierna har.
Vi har mält oss ur, säger Bo Lundgren. Ja, vi har
mält oss ur en maktelits oreserverade stöd för USA:s
militära attacker i Afghanistan.
Det finns många som protester mot det här av två
skäl: av folkrättsliga skäl, för att det går att tolka FN-
stadgan på ett annat sätt än det man nu har gjort, och
för att det här är ett krig som för med sig offer som
inte har med saken att göra och en upptrappning av
våldsspiralen. Om det är så, Bo Lundgren, att det här
inte löser några problem utan snarare skapar nya, är
det då viktigare att ha en enighet än att se till vad det
faktiskt för med sig, vad resultatet blir?
Det finns många regimer runtom i världen som
både Bo Lundgren och jag säkert är överens om inte
är bra. Hur kommer vi åt det? Hur arbetar vi långsik-
tigt för att bygga demokratier med öppna samhällen
utan förtryck, utan diskriminering och utan förtryck
av kvinnor, som ju gärna tas upp i den här debatten?
Ja, inte gör vi det med bomber och krig, Bo Lund-
gren. Det är inte sättet, det är inte lösningen. Någon
gång måste den insikten komma också till vår civili-
sation, att vi går framåt i civilisationen, att vi tar civi-
lisatoriska steg som för oss bort från den gamla och
föråldrade idén om att det är just öga för öga som ska
gälla, att det är militära medel som för oss närmare
någon form av lösning. Det finns inte i modern tid
några exempel på detta. Därför vilar bevisbördan
tungt på er som fortsätter att framhärda med militärt
våld.
(Applåder)