Herr talman! Det är en styrka för Sverige att det
finns en så bred enighet när det gäller synen på det
tragiska som inträffade i New York och Washington,
vad som måste ske och hur folkrätten ska tolkas. Det
är bra att Göran Persson är så tydlig i det avseendet.
Det har ju lett till att vi reservationslöst från moderat
sida har kunnat enas med regeringen i detta ställ-
ningstagande. Jag uppskattar att Göran Persson tog
den tid han gjorde för att utreda just folkrättens stora
betydelse och hur man ska tolka den. Därom finns
inga som helst delade meningar oss emellan.
Det är kanske bra att det emellanåt blir den typen
av debatter som bär en mer allvarlig prägel. Jag kan
hålla med Göran Persson; jag har också funderat lite
grand kring vad man tar upp, hur viktigt det än är,
med det som till en del har funnits med i debatten.
Men som Göran Persson själv sade finns det yt-
terligare utrymme. En mycket allvarlig sak som är
mer övergripande är synen på den ekonomiska ut-
vecklingen, alldeles oavsett hur den påverkas av vad
som skedde den 11 september. Jag känner ett mycket
stort bekymmer över att vi går in i lågkonjunkturen,
en lågkonjunktur som kan bli mycket djupare än
någon egentligen har förutsett, då fler kan tappa job-
bet och färre får en chans att få ett nytt. Och jag
måste be statsministern att använda den förhållande-
vis korta tid som finns till att försöka förklara rege-
ringens passivitet i denna fråga, därför att lika mycket
beröm som jag kan ge Göran Persson i det som före-
nar oss, lika mycket kritik har jag anledning att ge för
den passivitet som regeringen trots allt visar när det
gäller det viktiga för var och en att kunna få jobb och
att känna att ekonomin kan växa bättre även i en
lågkonjunktur. Göran Persson, varför vill regeringen
inte gå ut till riksdagen med förslag som kan öka
tillväxten och skapa möjligheter till fler jobb?