Fru talman! Låt mig fråga Hammarström om han
menar att den borgerliga regeringen 1991-1994 inte
skulle ha tagit itu med de problem som 80-talets sus-
och-dus-ekonomi hade skapat. Skulle vi ha fortsatt,
skulle vi ha tytt oss till de överbud som presenterades
från den dåvarande oppositionen, ja, i så fall kan jag
garantera Hammarström att eländet hade varit komp-
lett i dagens skolsituation. Vi hade, och det är som
bekant numera omskrivet i ett särskilt avsnitt i fi-
nansplanen, att ta itu med problem som inte började i
oktober 1991.
Men observera: När jag nu talar om skolan ropar
jag inte bara efter resurser, utan jag ropar efter insikt.
Vi måste inse att vi är olika, att vi är original, att man
inte kan klämma alla elever genom samma system
och få eleverna att uppleva det som ett värdigt bete-
ende från samhällets sida.
Dessutom blir det nu spännande att se vilken in-
ställning Hammarström och Miljöpartiet kommer att
ha till de friskoleidéer som nu börjar växa fram på
vänsterkanten och som innebär att detta med att för-
äldrarna ska kunna välja skolform, vilket för övrigt är
stadgat i Europakonventionen, inte längre ska vara
gällande på samma sätt som hittills. Hur blir det med
det?
Och Hammarström: Vitsa inte bort det här med
vokabulären, som jag nämnde, som om det bara vore
tafatt, eller det här med ordning och reda. Börjar vi
inte med aktsamhet om språket blir det lätt så att
språket tar över tanken och beteendemönstren. Här
tror jag att det finns mycket att göra. Vi kan väl bilda
opinion för detta tillsammans. Vi behöver inte håna
varandra för att vi vill ha bort en massa könsord och
svordomar från de svenska skolgårdarna.
(Applåder)