Fru talman! Nu ska vi inte ta i så vi spricker. Jag
kan hålla med Bo Lundgren om att det är glädjande
att det existerar en samsyn om att det finns sociala
klyftor i Sverige, om att de ska åtgärdas och om att
den viktigaste metoden för att göra detta är att se till
att människor inte först skattas till fattigdom och
sedan måste gå med mössan i hand och be om bidrag.
Det är sant att detta är särskilt viktigt för just barnfa-
miljer och framför allt kanske för kvinnor. Det är
viktigt, tycker jag, att notera att löneskillnaden mellan
män och kvinnor har ökat under de senaste åren och
att det här är ett sätt att se till att kvinnor har en möj-
lighet att leva på sin lön och klara sig.
När vi nu pratar om den inkommande lågkon-
junkturen gäller det att ta människors oro och rädsla
på allvar. Det är klart att det som händer i världen
också påverkar ekonomin och sinnesstämningen hos
väldigt många människor. Framför allt är det så att
många av de grupper som inte har sett högkonjunktu-
ren och inte har fått vara med och dela under den fest
som det har varit i ekonomin under de senaste åren
faktiskt kan se att det går att lösa trygghetsproblemen
och de ekonomiska problemen och att det går att lyfta
människor ur fattigdomsfällor - från bidrag till att
kunna leva på sin lön. Men det måste nog ske inte på
Bosse Lundgrens villkor utan på mittenpolitikens
villkor.