Fru talman! Under hösten har världen skakats av
terrordåd och olyckor. Tusentals människor har förlo-
rat sina liv. Barn har blivit föräldralösa. Ofantliga
värden har gått förlorade.
Men det fruktansvärda får inte förlama oss. Tvärt-
om måste hoten mot människors rätt att leva i frihet
och fred mötas med beslutsamhet och fasthet. Histo-
rien visar att undfallenhet inför ondskan kan få kata-
strofala följder.
Eftergiftspolitiken före det andra världskriget fal-
lerade. Och i land efter land föll demokratin. Terrorn
triumferade, men - som tur var - bara tillfälligt.
Till slut segrade friheten, inte därför att man förde
dialog med de tyranner som försökte lägga världen
under sig, inte därför att någon tredje ståndpunkt
formulerades, utan därför att det öppna och fria sam-
hället försvarades med "blod, möda, svett och tårar",
som Churchill uttryckte det.
Nu hotas åter friheten och öppenheten. Nu måste
vi än en gång försvara oss. Denna gång står världen
samlad. FN:s säkerhetsråd är enat i kampen mot de
terrorister som gömmer sig i Afghanistan och den
totalitära regim som skyddar terroristerna.
Det handlar inte om att utkräva hämnd, utan om
att stå upp för människors rätt till frihet och trygghet.
Det handlar inte om att ge igen öga för öga, utan
om att se ondskan i ögonen och besegra den.
Det handlar inte om en kamp mellan religioner,
utan om en kamp mot den blinda ondskan.
De övergrepp som har drabbat muslimer också i
Sverige efter terrorattacken måste fördömas och be-
kämpas av oss alla med kraft.
Tillsammans med den muslimska världen står vi i
dag inför samma slags kamp som när nationalsocia-
lismen, fascismen och kommunismen växte fram och
begick våldtäkt på frihet, öppenhet och demokrati -
Stalin, Hitler, Pol Pot, Mao, Milosevic, bin Ladin.
Deras ideologiska rötter har olika namn, men de
har alla funnit näring i en gemensam övertygelse om
att de egna förvirrade idéerna och den egna makten
alltid går före enskilda människors liv och rätt.
Fru talman! Det är för mig en gåta att det finns le-
damöter här i Sveriges riksdag som urskuldar terro-
risterna och skuldbelägger offren.
Gudrun Schyman kritiserar hellre USA än den ta-
libanregim som stenar kvinnor till döds för att de har
avvikit från den fundamentalistiska läran.
Under det gångna seklet har tusentals och åter tu-
sentals amerikaner dött för Europas frihet och för den
öppna demokratin som samhällsideal. Nu är det vi i
Europa som måste sluta upp vid USA:s sida för att se
till att våra barn får växa upp i en trygg värld.
Men för Gudrun Schyman är tydligen motviljan
mot den frihet och marknadsekonomi som USA mer
än något annat land stått upp för viktigare än motvil-
jan mot terrorismen.
Delar av Vänstern menar t.o.m. att det amerikans-
ka folket till del har sig själva att skylla för vad som
hände den 11 september, eftersom de lever i ett land
som berikats av personlig frihet, att orsaken till ter-
rorn skulle vara skillnaden mellan fattiga och rika.
Visst kan fattigdom göra det lättare för fanatiker
att rekrytera människor till sina rörelser. Men att
skylla terrorismen på fattigdomen är fel och naivt.
Det var inte fattiga människor som spred giftgas i
Tokyos tunnelbana, som sprängde hundratals männi-
skor i luften i Oklahoma eller som mördade tusentals
på Manhattan. Terroristernas drivkraft är inte ekono-
misk, utan den är fundamentalistisk. Deras mål är inte
att förbättra för människor, utan att förinta männi-
skor.
Fattigdom ska självfallet bekämpas med all kraft.
Men det går inte med Vänsterns politik. Det är de
länder som valt att öppna sina gränser för handel,
liberaliserat sina ekonomier och satsat på utbildning
som har rest sig eller håller på att resa sig ur fattig-
domen. Men detta - globalisering och fria ekonomier
- är Vänstern emot.
Vi andra vet att man inte behöver välja mellan
kampen mot fattigdom och kampen mot terrorism. De
kan och ska föras parallellt.
Vi i Sverige kan stödja kampen mot terrorismen
på olika sätt. I den mån USA och Storbritannien be-
höver använda trupp som i dag tjänstgör på Balkan
bör vi vara beredda att omgående sända fredsbeva-
rande styrkor som kan fylla de luckor som kan upp-
stå.
Det öppna samhället måste försvaras varje dag -
alltid med ord, värderingar och civilkurage, ibland
tyvärr också med vapen.
Fru talman! En av våra viktigaste uppgifter som
politiker är att se till att våra barn skall kunna känna
trygghet i vardagen. För att det ska vara möjligt krävs
inte bara skydd mot terror, utan också en god ekono-
misk utveckling.
Redan före terrordåden stod det klart att regering-
ens ekonomiska prognoser var på väg att spricka.
Sedan dess har läget förvärrats ytterligare. Det speg-
las i de senaste veckornas tidningsrubriker:
"Sverige har EU:s högsta långränta", "Kraftigt ras
för nyföretagande", "Kronan faller som en sten",
"Inflationen gröper ur löneökningen", "Var fjärde
kommun på väg mot ruin - - - starten på en statsfi-
nansiell kris."
För ett och halvt år sedan kunde vi läsa en annan
rubrik: "Persson: tror på god börsutveckling de när-
maste åren." Sedan dess har börsvärdet mer än halve-
rats.
Vid samma tillfälle hävdade Göran Persson att
Sverige inte skulle drabbas av någon ekonomisk
nedgång förrän 2005 eller 2006.
Det är kanske därför som regeringen har låtit bli
att utnyttja högkonjunkturens handlingsfrihet, för att
göra det lättare att möta lågkonjunkturen. Tror man
att det är möjligt att gå på vattnet tar man inte på sig
någon flytväst. Men nu sjunker vi ned i lågkonjunktu-
ren.
Med oss tar vi den högsta arbetslösheten någonsin
i en högkonjunktur. Och hittills i år har antalet varsel
mer än fördubblats jämfört med förra året. Ungdom-
sarbetslösheten har ökat med 19 % jämfört med förra
året. Antalet nya företag minskar snabbt. Sverige har i
dag färre företagare än vi hade 1993.
Ändå består regeringens passivitet. Regeringen
vankar omkring fram och tillbaka, men inget sker.
Regeringen lever på hoppet och spekulerar i en kon-
junkturuppgång som bara finns på papperet. IT-
bubblan sprack förra året, men regeringens prognoser
är fortfarande uppblåsta. Än har luften inte gått ur
Perssonbubblan.
Vi kommer alla att drabbas när bubblan brister,
hårdast de som förlorar jobbet och inte får något nytt,
de som redan har små marginaler, om ens några.
Det är bara några dagar sedan som Göran Persson
sade att han inte är orolig för den svenska ekonomins
utveckling. Kanske förlitar han sig på att den re-
kordsvaga kronan ska dölja bristen på nödvändiga
reformer ännu en tid.
Men även om den kraftiga försvagningen av kro-
nan kan stimulera exporten på kort sikt är den ett
betydande hot mot vårt framtida välstånd. Redan nu
har vår köpkraft urholkats jämfört med andra länder -
det har de allra flesta som semestrat utomlands kun-
nat märka. Risken för inflation ökar, den ekonomiska
stabiliteten minskar och förnyelsekraften i näringsli-
vet bromsas.
Fru talman! Sverige behöver en regering som inte
bara kan surfa på en högkonjunktur, utan som har
vilja och förmåga att skapa förutsättningar för en
stark och stabil krona, en långsiktigt stark ekonomisk
utveckling och fler nya jobb.
Det handlar om att skapa ett bättre företagan-
deklimat; enklare regler och slopad överbeskattning.
Det handlar om att sänka skatten på arbete rejält
för alla.
Det handlar om att skapa förutsättningar för en
skola som kan ge alla elever goda kunskaper och om
en rejäl satsning på forskning.
Det handlar om att göra det lättare att anställa och
att bli anställd.
Det handlar om att så snabbt som möjligt föra in
Sverige i den europeiska valutaunionen.
Det handlar om att bryta utanförskap genom att
byta bidrag mot arbete.
Då duger inte en regering som flyr både verklig-
heten och ansvaret. Då behövs ett nytt politiskt ledar-
skap som kan möta dagens utmaningar och ta till vara
framtidens möjligheter.
(Applåder)