Fru talman! Först vill jag säga att vi kristdemokra-
ter är mycket kritiska till att regeringen under hela
denna mandatperiod behandlat vården av gamla och
sjuka som en restpost i budgetarbetet. Nu - men först
när vanvården och liggsåren har kommit till oss via
TV in i vardagsrummen och valet närmar sig med
stormsteg - kompenserar regeringen i någon mån för
de nedskärningar man själv har åstadkommit. Mot en
sådan bakgrund, fru talman, klingar talet om vården
som ett prioriterat område ganska falskt. Regeringen
måste begripa att människovärdet skall värnas oavsett
om det är låg- eller högkonjunktur - annars tummar vi
på själva demokratin.
Saneringen av statsfinanserna har skett med en
förvånansvärt hjärtlös och felaktig fördelningspolitik.
Den har i allra högsta grad gått ut över just gamla och
sjuka, pensionärer och våra barns utbildning. Nu -
men först när det finns ett överskott - är regeringen
beredd att göra något åt vårdkrisen och resursbristen
inom vården. För regeringen är vården uppenbarligen
någonting man satsar på om det blir pengar över -
annars icke.
Fru talman! Vårpropositionen innehåller faktiskt
inga förslag som verksamt påverkar Sveriges ras i
välfärdsligan. Vi har hört tidigare att den senaste
arbetskraftsundersökningen, som SCB presenterade i
februari, visade att det var 75 000 färre sysselsatta än
när Socialdemokraterna tog över regeringsmakten
1994. Sedan Göran Persson blev statsminister har det
blivit ytterligare 33 000 färre sysselsatta.
Detta, Erik Åsbrink, kan ni väl inte skylla på den
förra fyrpartiregeringen! Det här har ni åstadkommit
själva, med er egen företagsfientliga politik, med
återställarna, med förtida momsinbetalningar, med 28
dagars arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen. Allt detta
har bidragit till den sjunkande sysselsättningen.
Framöver kommer behoven av vård och omsorg
däremot att öka dramatiskt. Om tolv år kommer, en-
ligt den stora sjukvårdsundersökningen HSU 2000,
andelen av befolkningen över 85 år att ha ökat med
36 %. Det är positivt på många sätt, men då är det
katastrofalt att regeringens politik inte leder till till-
räckligt ökad sysselsättning och därmed ökade skat-
teinkomster.
Socialdemokraternas oförmåga att skapa ett stabilt
klimat för landets småföretagare är långsiktigt det
allvarligaste hotet mot vård, omsorg och skola. Kom
ihåg att 1 % högre sysselsättning än regeringen räknar
med ger kommuner och landsting hela 6 miljarder
mer i form av ökade intäkter och minskade kostnader.
Det är den vägen som resurserna måste ökas fram-
över.
Politiken måste alltså läggas om för att skapa nya
förutsättningar för nya jobb och därmed större skat-
teinkomster. Kristdemokraterna anser i motsats till
regeringen att det finns ett klart samband mellan före-
tagarklimatet och resurserna för vård, omsorg och
skola.
Enligt OECD har Sverige redan nu passerat kon-
junkturtoppen. Det lär med andra ord, fru talman, inte
bli särskilt mycket bättre än vad det är nu, i varje fall
inte så länge Sverige har en regering som vägrar att
ens erkänna de svåra strukturella problemen i vår
ekonomi, som inte förstår hur landets företagare tän-
ker och fungerar och som uppenbarligen inte heller
tror att det finns något som helst samband mellan
skattetryck och sysselsättning eller ens mellan företa-
garklimat och sysselsättning. 75 000 färre sysselsatta
jämfört med när Socialdemokraterna tog makten talar
sitt tydliga språk, trots dimridåerna om den öppna
arbetslösheten.
Jag tycker att de gångna fyra åren en gång för alla
borde ha tagit svenska folket ur eventuella föreställ-
ningar om att Socialdemokraterna är världsbäst på att
klara sysselsättningen.
Det som måste oroa oss alla är att Sverige fortfa-
rande har sämre utvecklingskraft än genomsnittet av
OECD-länderna. Så har det varit i nu snart 30 år.
Både Finland och Irland gick om Sverige i välfärdsli-
gan under 1997. Där ligger vi nu på 18:e plats. Men
vi ligger etta, fru talman, i OECD:s skatteliga. Inget
annat land har så högt skattetryck som Sverige -
världsmästare i skattetryck, men på väg mot botten i
välfärdsligan med regeringen Persson.
Fru talman! När man läser vårpropositionen slås
man av något som finansministern inte gärna talar om:
Den enorma sårbarheten och de extremt konjunktur-
känsliga offentliga finanser som vi nu lever med.
Efter en lång följd av år med högkonjunktur, fortsatt
massarbetslöshet, stort bidragsberoende bland med-
borgarna och världens högsta skattesatser lever Sveri-
ge nu mycket farligt. När nästa långkonjunktur kom-
mer står vi där med ryggen mot väggen. Då minskar
skatteinkomsterna, samtidigt som utgifterna för a-
kassa och andra bidrag kommer att öka och samtidigt
som antalet äldre över 85 år också ökar.
Hela den politik som regeringen nu presenterar i
vårpropositionen utgår från att våra problem försvin-
ner om bara konjunkturen blir bättre. Men de flesta
bedömare inser att Sverige, bl.a. genom en dåligt
fungerande arbetsmarknad och lönebildning, har en
s.k. jämviktsarbetslöshet på 6-7 %. Det innebär att
det utan strukturreformer för en modernare arbetsrätt,
en bättre lönebildning och en bättre fungerande ar-
betsmarknad är i stort sett omöjligt att hamna på en
lägre nivå än 6-6 ½ % arbetslöshet utan att infla-
tionsbrasan flammar upp på nytt. Flaskhalsproblemen
är alltså redan här. Vi ser det överallt. Trots massar-
betslösheten är det stor kris inom vården inför som-
maren. Det finns alltså inte folk att rekrytera till vår-
den i Sverige denna sommar, Erik Åsbrink. Också
näringslivet har jättestora problem med att hitta per-
sonal. Riksbanken kommer därför att tvingas att höja
räntan, när arbetslösheten kryper ned mot jämviktsar-
betslösheten, för att undvika att inflationen återigen
börjar stiga.
Socialdemokraterna talar väldigt gärna om detta
med att fördela kakan rättvist. Det tycker jag är en fin
ambition, och jag stöder den till fullo. Men problemet
är inte fördelningsambitionerna. Problemet är att
Socialdemokraterna under denna mandatperiod har
visat sig sakna både recept och handlag för att över
huvud taget få degen att börja jäsa när kakan skall
bakas. Det är det som är problemet för Sverige. Det
handlar om bristande tillit till företagarna, om rätts-
samhällets kris och om de strukturella problemen som
man lämnar därhän.
Det räcker inte att sanera statsfinanserna. Det är
bra att så har skett. Men det krävs en konsekvent och
långsiktigt stabil reformpolitik med en förnyelse från
grunden, en ökad etisk medvetenhet. Hederlighet och
tillit som bygger på förtroende måste ersätta den
misstänksamhet, den byråkrati och det krångel som
inte minst landets småföretagare möter. Det personli-
ga ansvarstagandet måste också öka. Folk måste få
behålla mer av sina inkomster så att bidragsberoendet
kan minska. Det är ju det som dränerar statens och
kommunernas resurser i dag. Familjerna och hela det
civila samhället skall kunna fungera bättre. Den som
hade trott att landets småbarnsföräldrar skulle få en
ökad valfrihet med den här regeringen och med den
här propositionen hade alltså fel. Jag tror att de allra
flesta har slutat att hoppas på något sådant med denna
regering.
Ett exempel, fru talman, på förlamande inre splitt-
ring i regeringen är att man inte heller nu har kunnat
samla sig till ett förslag som öppnar för en laglig och
vit tjänstemarknad riktad till de privata hushållen,
trots att det både finns en efterfrågan och ett utbud av
arbetskraft, trots att det kostar väldigt litet att göra
svarta jobb vita och trots att alla vet att fler och fler
nu skolas in i att både köpa och sälja svarta tjänster.
Detta är ett tillstånd som undergräver det etiska med-
vetandet och rättssamhället.
Om vi skall klara arbete åt alla, som både kan och
vill jobba, och välfärden i stort, måste Sverige få ett
långsiktigt, positivt och stabilt klimat för arbete och
företagande. Här skiljer sig Kristdemokraternas och
hela den borgerliga oppositionens politik och synsätt
på ett avgörande sätt från Socialdemokraternas. Stabi-
la, positiva och långsiktiga tillväxtvillkor är, fru tal-
man, en nödvändighet om vi skall få framtidstro och
livskraft i Sverige, om vård skola och omsorg skall få
stabila resurser också i nästa lågkonjunktur, Erik
Åsbrink. För att så skall ske, måste Sverige efter hös-
tens val uppenbarligen få en ny politisk kurs där
kristdemokratisk politik får ett starkt inflytande.
(Applåder)