Fru talman! Det går allt bättre för Sverige. Vi har
lagt en stabil grund för en gynnsam utveckling av den
svenska ekonomin under de kommande åren.
Det är en remarkabel scenförändring som skett på
några få år. Från att ha haft ett av de största offentliga
underskotten bland samtliga industriländer är Sverige
redan i år på väg in i en överskottssituation med star-
kare finanser än de flesta andra länder. Från att ha
varit ett högränteland - vem minns inte när räntan
höjdes till 500 % - har vi en ränteskillnad mot Tysk-
land som nu håller på att smälta bort som den sista
snön innan våren slutgiltigt tar herraväldet. Från att i
början av 90-talet ha upplevt tre år i rad med fallande
produktion - något som knappast har skett sedan den
stora ofredens år i början av 1700-talet - har vi nu
förutsättningar att åstadkomma en flerårig period med
hög ekonomisk tillväxt.
Så kan uppräkningen fortsätta. Investeringar i fritt
fall har övergått till en kraftig utbyggnad av näringsli-
vets produktionskapacitet. Tiotusentals nya företag
startas varje år. Utlandets intresse för att etablera eller
förvärva verksamheter i Sverige har aldrig varit större
än nu. Den höga inflationen, som under långa tider
varit en plåga för Sverige, tycks vara borta för gott.
Nu kan alla räkna med en nästintill stabil prisnivå
under de kommande åren. Underskott i utrikesbetal-
ningarna har varit ett annat ihållande problem i det
förgångna. Nu har vi ett växande överskott i bytesba-
lansen och har börjat betala av på den stora utlands-
skulden. Förtroendet för den svenska ekonomin och
för den ekonomiska politiken var kört i botten för
bara några år sedan. Nu växer förtroendet stadigt både
i Sverige och i utlandet. Det visar sig i fallande räntor,
i positiva omdömen från många håll och - framför allt
- i en stigande optimism och framtidstro. Nu vågar
företagen investera. Nu vågar människorna spendera.
Men kanske viktigast av allt är vändningen till det
bättre på arbetsmarknaden, och där finns det mycket
att ta igen. Mellan 1991 och 1994 försvann 353 000
jobb i den privata sektorn och 114 000 jobb i den
offentliga sektorn. Arbetslösheten ökade dramatiskt.
Att vända den utvecklingen har inte varit lätt. Rege-
ringen formulerade det djärva målet att halvera den
öppna arbetslösheten till 4 % år 2000. Omöjligt,
orealistiskt, skriade kritikerna. På samma sätt lät det
när vi formulerade våra likaledes djärva mål om bud-
getsaneringen - omöjligt, orealistiskt. Men så låter det
inte längre. Vi har nämligen inte bara nått våra sane-
ringsmål, vi har t.o.m. överträffat dem. Nu kan vi se
att också arbetslöshetsmålet är inom räckhåll. Det är
ingen lätt uppgift att klara det. Det krävs att den inter-
nationella utvecklingen är gynnsam, att konjunktur-
uppgången fortsätter och att avtalsrörelsen även i
fortsättningen bedrivs på ett ansvarsfullt sätt. Men vi
har lagt till rätta förutsättningarna för att nå målet mot
slutet av år 2000.
Hit hör en rad insatser för att stimulera små och
medelstora företag. Hit hör de utökade resurserna till
vård, skola och omsorg. Hit hör den kraftiga utbild-
ningsexpansionen. Hit hör den framgångsrika budget-
saneringen, som bäddat för halverade räntor och ökad
framtidstro. Och, väl att märka, minskningen av ar-
betslösheten till 4 % sker inte genom att fler männi-
skor sätts in i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Tvärtom minskar dessa i volym. Förbättringen beror
på att den reguljära sysselsättningen ökar med i ge-
nomsnitt över 50 000 personer om året. Och även om
en halverad öppen arbetslöshet år 2000 är ett ambiti-
öst mål är det likväl endast ett etappmål. På sikt måste
ambitionen sättas än högre. Den enda rimliga ambi-
tionen måste vara att skapa full sysselsättning. Det
skall förstås så, att bortsett från en viss ofrånkomlig
friktionsarbetslöshet skall alla människor som vill och
kan arbeta också ha ett meningsfullt arbete. För att vi
skall nå dithän måste sysselsättningen öka kraftigt de
kommande åren.
Fru talman! Genom saneringen av de offentliga fi-
nanserna har utrymme skapats för att styra ökade
resurser till prioriterade områden. Av särskilt stor vikt
är att förbättra kvaliteten inom skolan, sjukvården och
omsorgen om barn och gamla. Riksdagen har redan
tidigare beslutat om successivt ökade tillskott från år
1997 till år 2000. Nu föreslår regeringen ytterligare
årliga tillskott med 4 miljarder kronor redan fr.o.m. i
år. För femårsperioden 1997-2001 motsvarar de
totala resursökningarna 72 miljarder kronor. Nivån
fr.o.m. år 2000 höjs med 20 miljarder kronor. Det
motsvarar ungefär 2 skattekronor för landets kommu-
ner och landsting. Ingenting kan vara viktigare än
detta: att ge våra barn en god start i livet, att skapa en
värdig tillvaro med god omsorg för våra äldre och att
ge alla, oavsett plånbokens tjocklek, rätten till en god
sjukvård. Det är också viktigt att ge personalen goda
arbetsbetingelser. Ökade resurser till de här områdena
gör det möjligt att hejda fortsatta nedskärningar. I
stället kan det på åtskilliga håll bli möjligt att nyrekry-
tera personal. En god skola, vård och omsorg måste
gå före löften om stora skattesänkningar.
Regeringen föreslår också insatser på sex viktiga
framtidsområden.
1. Det handlar om ökade insatser för kunskap och
kompetens. Vi har ett tiopunktsprogram för kvalitet
och likvärdighet i skolan. De som i höst vill fortsätta
ett andra år i kunskapslyftet får studiefinansieringen
ordnad. Den kvalificerade yrkesutbildningen för-
stärks.
2. Det handlar om den nya tekniken i informa-
tionssamhället. Här kommer det att göras stora insat-
ser i skolan, men även för offentligt anställda på
samma sätt som tidigare har skett för anställda i nä-
ringslivet.
3. Det handlar om att bygga det hållbara Sverige.
Miljöpolitiken får ökade resurser, liksom de lokala
investeringsprogrammen.
4. Det handlar om bättre villkor för företagande.
Vissa skattesänkningar genomförs, och de är fullt
finansierade. Ett förslag gäller att slopa fastighetsskat-
ten på vattenkraften. Tillgången på riskkapital förbätt-
ras, och arbetet med att förenkla regelsystemen på-
skyndas.
5. Det handlar om att fördjupa det europeiska
samarbetet. Ett nytt treårigt program för utvecklings-
samarbete med Central- och Östeuropa föreslås. En
ny Östersjömiljard avsätts för den kommande femårs-
perioden.
6. Det handlar om att förbättra integrationen i
Sverige, att vidta åtgärder för att öka kunskaperna i
svenska språket och förbättra situationen i utsatta
bostadsområden.
Det handlar också om ytterligare insatser på några
andra centrala områden. Rättsväsendet tillförs ytterli-
gare resurser för att öka tryggheten och rättssäkerhe-
ten. Basbeloppet, som har varit reducerat med 2 %,
återställs till sin fulla nivå i två etapper år 1999 och år
2000. Ramen för internationellt bistånd höjs ytterliga-
re ett steg år 2001 till 0,73 % av bruttonationalin-
komsten. Regeringen föreslår vidare att tobaksskatten
sänks kraftigt. Tillsammans med ökade befogenheter
för tullen förbättrar det våra möjligheter att bekämpa
smuggling och grov brottslighet. Taxeringsvärdena
för fastigheter fryses även för 1999 i avvaktan på att
den utredning slutförs som ser över taxeringsförfaran-
det. Den tillfälliga värnskatten upphör efter detta års
utgång, enligt det riksdagsbeslut som fattades 1994.
För att säkerställa en rättvis fördelning inför vi sam-
tidigt ett nytt steg i skatteskalan om 5 % för inkomster
över 32 400 kr i månaden. Sammantaget får ungefär
en miljon skattebetalare lägre marginalskatt.
Fru talman! Den återhämtning som har skett i den
svenska ekonomin och i de offentliga finanserna se-
dan 1994 är unik. Den hade inte varit möjlig utan det
förtroendefulla samarbetet mellan Socialdemokrater-
na och Centerpartiet. Vi har genomfört ett tufft och
omfattande saneringsprogram, samtidigt som villko-
ren för arbete, utbildning och företagande har förbätt-
rats. På det sättet har vi lagt en stabil grund för ut-
vecklingen under de kommande åren med hög eko-
nomisk tillväxt, låg inflation, starka offentliga finan-
ser, överskott i utrikesbalansen och därmed förutsätt-
ningar för att successivt minska arbetslösheten genom
att alltfler reguljära jobb tillkommer. Det är så och
endast så som förutsättningar kan skapas för en gene-
rös och trygg välfärd och för att ge ökade resurser till
skolan, vården och omsorgen.
Det finns de som hävdar att sänkta skatter är lös-
ningen på snart sagt alla problem i tillvaron. Men om
man säger att det skall ske stora och generella skatte-
sänkningar, då säger man också att det skall gå mind-
re resurser till skolan, vården och omsorgen. Vi soci-
aldemokrater har den motsatta åsikten, vi är beredda
att ta strid för ökade resurser och bättre kvalitet i
skolan, vården och omsorgen. Och vi tar den striden
även om de stora skattesänkningarna får skjutas på
framtiden. En tryggad välfärd går före sänkta skatter.
Bittra erfarenheter från de gångna åren visar vad som
händer om man inte följer detta rättesnöre - raserade
statsfinanser och en raserad välfärd. Detta får inte
hända igen. Det krävs en fortsatt uthållig och stram
ekonomisk politik för att under de kommande åren
befästa framgångarna i den svenska ekonomins ut-
veckling för att trygga välfärden och för att återskapa
full sysselsättning.
(Applåder)