Herr talman! Skatteväxling är något vi redan har
tillämpat i ganska stor omfattning i Sverige. Jag var
med om den stora skattereformen, som utöver allt
annat också innehöll en betydande skatteväxling.
Denna kanske inte fick den uppmärksamhet den för-
tjänade, eftersom det hände så mycket annat samti-
digt. Vi har även tagit ytterligare steg efter detta.
Jag vill ändå varna för en övertro på att vi kan gå
hur långt som helst på den vägen. Det handlar om att
sänka skatten på arbete, som har en mycket bred
skattebas, och ersätta det med ökade skatter på miljö-
förstörande verksamheter, som har en mycket smalare
skattebas. Det är svårt att få in alla de pengarna. Mil-
jöskatter tas dessutom inte i första hand ut för att vi
skall få in pengar, utan för att vi vill minska och helst
ta bort den miljöskadliga verksamheten. Det är alltså
inte bara en smal skattebas, utan det är dessutom fråga
om en instabil och kanske helt försvinnande skattebas.
Man skall alltså inte tro att det går att ta hem hur
mycket pengar som helst den vägen.
Roy Ottosson gör sedan ett alltför stort nummer av
huruvida våra kalkyler är osäkra eller inte. Det är
självklart att alla utsagor om framtiden innehåller ett
element av osäkerhet. Det är ingenting konstigt med
detta.
Att vi inte omedelbart sätter sprätt på varenda
krona som kommer, utöver de mål vi har satt upp för
budgeten, tycker jag skall tillskrivas oss som ett ut-
tryck för ansvarskännande och försiktighet. Om dessa
extra pengar verkligen kommer fram har vi nog tid
och möjlighet att använda dem, vare sig det handlar
om ökade utgifter, sänkta skatter eller ytterligare
amorteringar på statsskulden. De besluten kan vi fatta
i lugn och ro. Jag tycker att det är klokt att inte ome-
delbart göra av med eventuella extra pengar bara för
att de hägrar i framtiden.