Fru talman! Det är ju fantastiskt vad landets fi-
nansminister engagerar sig i problemen för de arbets-
lösa! Det är fantastiskt hur han verkligen bekymrar sig
om dem som inte får den vård och omsorg eller den
utbildning de skall ha! Han raljerar i stället. Det enda
exempel han kan ta är en moderat som inte är en mo-
derat. Det är också signifikativt.
Sedan går Erik Åsbrink tillbaka i det förflutna.
Han glömmer att han var statssekreterare under 80-
talet. Jag skall bara citera vad hans dåvarande chef
Kjell-Olof Feldt skrev om vad som hände under 80-
talet. Han beskrev läget 1989: Vi hade nu kommit
därhän att den tredje vägens ekonomiska politik höll
på att bryta samman. Vid nästa anhalt väntade arbets-
lösheten.
Så blev det också. Så fick vi ärva en ekonomi som
var i sönderfall. Vi fick vända utvecklingen. Vi börja-
de sanera statsfinanserna. 1994 kom en socialdemo-
kratisk regering. Den valde att höja skatterna i stället
för att spara på utgifterna. Det skapade sämre förut-
sättningar för jobben. Vi fick en utveckling där sys-
selsättningen började minska efter att ha förbättrats.
Det vi nu diskuterar är frågan om hur vi skall
hantera den här situationen. Det landets finansminister
borde bekymra sig om är de 560 000 som är arbetslö-
sa. Men vårpropositionen är självberöm och rosenrö-
da drömmar om de kommande åren. Det är därför jag
är dyster - för det är människor som berörs och som
mår dåligt.
Vård, omsorg och skola måste prioriteras. Och så
säger Erik Åsbrink inte ett enda ord när jag citerar
vad Vårdförbundets ordförande har sagt om vad som
behövs. Han vill bevara de gamla systemen som inte
ger valuta för pengarna. Det är som Carl Bildt har
uttryckt det: Svenska folket tvingas betala första-
klassbiljett men får resa tredje klass. Det är det Erik
Åsbrink begär att människorna skall acceptera.
Det vi erbjuder är i stället politiker som ger valuta
för pengarna, som prioriterar vård, omsorg och skola
samt lag och ordning och som ser till att det här fun-
gerar genom att ändra systemen. De gör detta på ett
bra och effektivt sätt och skapar utrymme för att ock-
så kunna sänka skatten för de människor som dignar
under de skattebördor som gamla socialdemokrater en
gång klagade över.
Men återigen Erik Åsbrink: Varför är ni inte be-
redda att ändra systemen? Varför är ni inte beredda
att utnyttja pengarna bättre? Och varför, Erik Åsbrink,
vill ni inte sänka skatten för vanliga inkomsttagare?
Det gäller låg- och medelinkomsttagare. Varför vill ni
inte sänka skatten på deras arbetsinkomster när ni
snabbt rusar ut och sänker skatten för miljardärer? Ni
sänker också skatten för utländska experter, och ni
sänker skatten på tobak när ni märker att just det
händer som också hände när ni höjde skatten på ar-
betsinkomster.
(Applåder)