Fru talman! Den här mandatperioden går nu mot
sitt slut. I upptakten till nästa mandatperiod och på
tröskeln till ett nytt sekel står svensk ekonomi starkare
än någonsin tidigare under hela 1990-talet.
Jämfört med för några år sedan har räntorna mer
än halverats. Sverige har i dag de lägsta räntorna på
över 40 år. Räntedifferensen gentemot Tyskland är
den minsta på 20 år, mindre än 0,4 %. För tre år sedan
var räntedifferensen drygt 4,5 %. Kronan har stärkts.
En tysk hundramarkssedel är nu drygt en hundralapp
billigare jämfört med våren 1995.
För tre år sedan, innan samarbetet mellan Center-
partiet och regeringen om den ekonomiska politiken
inleddes, hade kronan nått botten och räntorna slagit i
taket. Omvärldens tilltro till Sveriges förmåga att
hantera den ekonomiska politiken var minst sagt svag.
Nu har vi rott i land med det uppdrag som så få kän-
ner sig kallade att utföra och som så många beteckna-
de som orealistiskt. Den tidigare utbredda känslan av
vanmakt har ersatts av en växande framtidstro. Det är
skördetid i svensk ekonomi.
Centerpartiets roll i den ekonomiska politiken har
präglats av långsiktighet och ansvar. Det har varit en
investering för framtiden. De som trott att vi ägnat oss
åt ett kortsiktigt spel har i grunden misstagit sig på
Centerpartiets vilja och förmåga. Budgetunderskottet
har vänts till överskott. Vi får råd att börja betala av
på statsskulden. Den politik som flera partier i denna
kammare dömde ut i april 1995 har lyckats. Nästa
gång man tvivlar på Centerpartiets vilja eller förmåga
bör man tänka efter en gång till.
Jag noterar i finansplanen, och hörde också fi-
nansministern nyss säga det här i kammaren, att utan
samarbetet med Centerpartiet hade det inte varit möj-
ligt att uppnå den unika återhämtning som skett i
svensk ekonomi. Jag ber å Centerpartiets vägnar att få
tacka för det erkännandet.
De starkare statsfinanserna skapar både handlings-
frihet och nya möjligheter för Sverige inför 2000-talet
och den nya mandatperioden. Det är nu viktigt att
resultatet av saneringsarbetet hanteras på ett sådant
sätt att det också räcker för att börja minska statsskul-
den. Därför är det mycket viktigt att hålla en fast
ekonomisk kurs inför 2000-talet. Med en statsskuld
som uppgår till mer än 1 400 miljarder kronor och en
räntekostnad som är den största enskilda utgiftsposten
i statens budget är det nödvändigt att steg för steg
börja betala av på statsskulden. Det är glädjande att så
kan ske redan innevarande år.
Sverige måste göras mindre beroende av långiva-
re. Ingen åtgärd stabiliserar på lång sikt statsfinanser-
na så som den nya pensionsreformen gör. Den är från
början samhällsekonomiskt anpassad. En styrka i den
reformen är också att den omfattas av en bred majori-
tet av partierna här i riksdagen. Därför har pensionsre-
formen både ekonomisk och politisk trovärdighet.
Det är nu, fru talman, nödvändigt att det görs tyd-
liga och hårda prioriteringar för framtiden. Löftespo-
litik som inte tar hänsyn till att statsfinanserna är
känsliga för både konjunktursvängningar och andra
störningar och för att vi har en stor statsskuld kan
snabbt föröda det som uppnåtts genom det ekonomis-
ka saneringsarbetet under 1990-talet.
Vården, omsorgen och skolan behöver nya resur-
ser. Skattesänkningarna måste prioriteras noga. Låg-
och mellaninkomsttagare, småföretag och egenföreta-
gare, liksom lägre fastighetsskatt, måste komma först i
kön. För oss i Centerpartiet är det en självklarhet att
människor skall ha samma omsorg och kärlek i slutet
av livet som i början. Vi accepterar därför inga skatte-
sänkningar som leder till nedskärningar i vården och
omsorgen. Vi vill i stället öka resurserna, eliminera
köerna och satsa på den personal som ger vården.
Dessutom måste fler människor få möjlighet till vård i
hemmiljö.
Vi vet att Sverige får alltfler människor som är
äldre. Äldre människor kräver vård och omsorg. Det
innebär att den ekonomiska politiken måste ha en
sådan inriktning att vi har resurser för att ta hand om
våra äldre. De äldre har rätt till en god omsorg.
Rapporter och bilder i tidningar och TV som visar
åldringar som vanvårdas är upprörande. Jag tror att vi
alla väldigt kraftigt berörs när vi ser den typen av
bilder. Men gamla och sjuka får inte bättre vård och
omsorg bara därför att någon enstaka politiker låter
sig fotograferas på sängkanten eller lockas att posera
framför TV-kameror tillsammans med en åldring som
sitter i rullstol. I stället är det nya resurser som be-
hövs. Fler människor behövs alltså i vården för att ta
hand om våra äldre, inte publikknipande TV-bilder på
politiker som vill synas i rampljuset.
Likaså behövs det resurser till en bättre skola. Vå-
ra barn och ungdomar har rätt att få gå i en bra skola.
De har rätt till bra läroböcker och bra skollokaler. Vi
centerpartister vill höja ambitionen för skolan. Den
svenska skolan skall vara en skola i världsklass.
Dessutom måste vi uppvärdera läraryrket. Lärar-
yrket som i dag tenderar att vara ett låglöneyrke med
sjunkande status måste uppvärderas om vi skall få
människor att trivas och verka i skolan.
När våld och polisingripanden är en realitet i sko-
lan, som vi i TV har sett rapporter om från olika delar
av landet, har det gått för långt. Skolan behöver inte
poliser, skolan behöver fler anställda, lärare och
kringpersonal, som kan ge barn och ungdomar en bra
start i livet.
Centerpartiets riksdagsgrupp tog för en tid sedan
initiativ till ytterligare resurser till vården, omsorgen
och skolan. Vi gjorde det när vi såg att det fanns ett
ekonomiskt utrymme. Därför är det bra att regeringen
nu hörsammat vårt krav.
Centern har också tidigare föreslagit en särskild
gymnasieexamen. Det är bra att regeringen tar fasta
på vårt förslag från i höstas och föreslår en sådan
examen. Likaså är det bra att den kvalificerade yr-
kesutbildningen både förlängs och utökas med fler
platser.
I vårpropositionen räknar regeringen med en bety-
dande tillväxt de närmaste åren. Men för att åstad-
komma denna betydande tillväxt och få en ekono-
miskt hållbar och uthållig tillväxt behöver Sverige
ökade investeringar, nya jobb, nya företag och fler
företagare.
Vi måste också få expansion i de redan befintliga
företagen runt om i vårt avlånga land. Tillväxten
måste dessutom vara exportledd. De nya jobben måste
främst skapas i det privata näringslivet. Vi har en för
liten kostym till det privata näringslivet. Det privata
näringslivet måste utvecklas och expandera för att
kunna skapa fler jobb och kunna skapa den tillväxt
som vi så hett eftersträvar. Genom lägre arbetsgivar-
avgifter, genom minskade skattebördor och omfattan-
de förändringar av regler kan vi göra Sverige till en
första rangens småföretagarnation. Det är ett mål som
Centerpartiet har satt upp.
Småföretagen skall stå för framtidens expansion
på arbetsmarknaden. Det är någonting som vi från
Centern ofta brukar hävda. Jag gick tillbaka till riks-
dagsprotokollen och fann att i en remissdebatt i janu-
ari 1958 sade den dåvarande Centerledaren Gunnar
Hedlund följande: Nyföretagsamheten växer ofta bäst
på småföretagsamhetens grund. Ett samhälle som
syftar till förnyelse och expansion måste därför ge
småföretagsamheten så goda förutsättningar som
möjligt.
Gunnar Hedlunds ord från 1958 har minst lika stor
betydelse i dag, 40 år senare. Det är bra att regeringen
föreslår ytterligare åtgärder för att främja just de
mindre företagen. Jag syftar i första hand på förslagen
om förstärkta reserveringsmöjligheter och ytterligare
lättnader i ägarbeskattning för onoterade aktier, åt-
gärder som innebär mindre krångel och mindre byrå-
krati. Minskat uppgiftslämnande för företagen hör
också dit.
Det som är särskilt viktigt är att företagen har en-
bart en myndighetskontakt, i synnerhet vid nystart av
företag. Det är varor och tjänster som företagarna vill
producera, de vill inte fylla i blanketter till myndighe-
terna.
Ännu mer måste dock till för att småföretagsamhe-
ten skall kunna blomstra och vi nå de tillväxttal som
regeringen eftersträvar och säger att man skall kunna
uppnå. Då är det helt nödvändigt att det privata nä-
ringslivet expanderar och kan anställa fler. Antalet
anställda i privat sektor måste öka. För att uppnå det
måste skatterna på arbete sänkas. Det är också nöd-
vändigt att åstadkomma en uthållig ekonomisk till-
växt. En ytterligare sänkning av arbetsgivaravgifterna
med den inriktning som vi har beslutat om här i riks-
dagen, som framför allt gynnar de mindre företagen,
bör nu genomföras. Det är för Centerpartiet en priori-
terad arbetsuppgift.
I propositionen föreslår regeringen att den särskil-
da fastighetsskatten på vattenkraftverk skall avskaffas.
Det innebär en lättnad för den elintensiva industrin.
Jag saknar dock, fru talman, en annan viktig skat-
tesänkning. Svenskt lantbruk betalar elskatt, däremot
inte industrin. Den här frågan har analyserats av den
s.k. Björkska utredningen. För något år sedan fick vi
statsministerord på att lantbruket är en framtidsnäring
med stor betydelse för landsbygdens utveckling. Jag
tror att vi är många här i kammaren som kan hålla
med statsministern på den punkten. Statsministern
fällde orden om att lantbruket är en framtidsnäring i
samband med en regeringsförklaring. De orden för-
pliktar nu, herr statsminister. Därför måste regeringen
gå från ord till handling och medverka till att lantbru-
ket befrias från elskatt och jämställs med industrin.
I propositionen föreslår regeringen en sänkning av
skatten på cigaretter. Det kan i och för sig vara nöd-
vändigt för att minska smugglingen, men, fru talman,
rökning är ingen framtidsnäring. Däremot har vi
statsministerord på att lantbruket är en framtidsnäring.
Därför måste jag fråga finansministern om han vill
biträda Centerpartiets förslag att befria lantbruket från
elskatt. Det skulle ge trovärdighet och ett betydande
innehåll åt de bevingade statsministerord som fälldes
för något år sedan.
En annan skatt som måste sänkas generellt är fas-
tighetsskatten. De som stadigvarande bor i områden
som är mycket attraktiva för fritidsboende måste
kunna bo kvar. Här måste regeringen tänka om. Jag
hade förväntat mig en del åtgärder på det här området.
Men så är icke fallet i propositionen.
Fru talman! Fler människor i arbete är nödvändigt
för att vi skall kunna hålla samman vår nation och för
att alla skall kunna känna sig delaktiga i framtidssam-
hället. Det innebär att arbetsmarknadspolitiken måste
göras mer flexibel. Centralism och stora detaljregle-
ringar måste avskaffas. Kvaliteten inom de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna måste prioriteras före
kvantitet. Här är inte regeringen enligt mitt sätt att se
beredd att gå tillräckligt långt.
A-kassan får inte heller bli en evig försörj-
ningskälla. Arbetslinjen måste gälla före kontantlin-
jen.
Kvinnor skall på arbetsmarknaden ha samma vill-
kor som männen.
Avfolkningen av landsbygden och mindre orter
har blivit ett hot i dag. Storstäderna hotas på nytt av
koncentration och exploatering av värdefulla natur-
miljöer. De regionala utvecklingsfrågorna måste där-
för få högsta prioritet inför 2000-talet vid sidan av
kraven på fasthet i den ekonomiska politiken och
fullföljandet av energiomställningen. Hela landets
produktionsförmåga måste vi ta till vara. På så sätt,
fru talman, håller vi samman vårt land och gör Sveri-
ge starkt för att möta 2000-talet.
(Applåder)