Herr talman! Först av allt vill jag hälsa Lennart
Daléus välkommen till försvarsdebatten. Jag förstår
att det är behovet av att förklara och försvara Cen-
terns försvarspolitik som gör att en partiledare beha-
gar nedstiga till oss dödliga försvarspolitiker.
Lennart Daléus ifrågasatte om inte ordning på tor-
pet, för att använda mitt alldeles egna uttryck, när det
gällde den ryska utvecklingen inte var ett utmärkt
motiv för att nu kunna nedrusta det svenska försvaret.
Mitt svar på den frågan är alldeles definitivt nej. Det
är tvärtom när Ryssland nu efter en svaghetsperiod
under den förra presidentens mycket bräckliga led-
ning med ett mycket bräckligt stöd i den ryska duman
fått en överste i säkerhetstjänsten, gamla KGB, med
ett fast grepp om både presidentmakten, med ett brett
stöd i duman och med ett program som syftar inte
bara till lagens diktatur utan också till att stärka
kraftministerierna och statens auktoritet också i mili-
tärt hänseende. Det är just då, när förutsättningarna
finns för en restaurering av rysk militär potential, som
vi måste ställa oss frågan om detta är rätt tillfälle att
så drastiskt minska svensk försvarsförmåga.
När det gäller Centerns ställningstagande har jag
naturligtvis all respekt för det. Jag har bara en fråga
att ställa. Jag fick nämligen inte svar av Erik Arthur
Egervärn. Under de förhandlingar som fördes förra
vintern i konstruktiv och positiv anda partierna
emellan hade Centerpartiet chansen att medverka till
en bred politisk uppgörelse genom att föra diskussio-
nen om försvaret vidare till partiledaröverläggningar
men valde i oträngt mål att göra upp direkt med Soci-
aldemokraterna och med svagast möjliga relativa
majoritet föra frågan om det framtida försvaret vidare
till riksdagen.
Varför tog ni inte chansen att fortsätta de diskus-
sionerna som fördes i så positiv anda för att försöka
hitta en bredare majoritet? Det hade väl varit en poli-
tik i sann Center- och samarbetsanda.