Fru talman! Socialminister Margot Wallström!
Turerna kring tandvården har varit många och långa.
Föreliggande proposition har låtit vänta på sig, san-
nolikt bl.a. beroende på de problem som regeringen
har haft beträffande finansieringen. Det vore intres-
sant att få höra socialministern utveckla hur mycket
man, om man fick för Finansdepartementet, egentli-
gen skulle vilja satsa på det här området.
Vi i Folkpartiet anser att den här propositionen är
ett steg framåt. Ändå yrkar vi avslag på den. Det gör
vi därför att några av våra grundläggande krav inte
har blivit tillgodosedda. Mot den bakgrunden yrkar vi
avslag på propositionen. Det gör vi tillsammans med
moderaterna och kristdemokraterna i reservation 1,
som jag yrkar bifall till. De punkter där vi förenar oss
återfinns i reservationen. Men sedan har respektive
parti i särskilda yttranden vidareutvecklat vad vi tyck-
er är bra respektive dåligt i propositionen. Liselotte
Wågö har utvecklat detta en hel del i sitt anförande
här.
Avslagsyrkandet beror för det första på att pro-
positionen inte når hela vägen fram när det gäller
konkurrensneutraliteten, som för oss i Folkpartiet är
ett grundläggande krav. För det andra gäller det Lag-
rådets påpekanden i samband med abonnemangstand-
vården. För det tredje gäller det den aviserade avsik-
ten att den 1 januari 1999 slopa tandvårdsersättningen
för amalgamfyllningar. Jag återkommer senare om
just amalgamfrågan.
Vi i Folkpartiet anser att de liberala målsättning-
arna för en god tandvård främst är en bättre tandhälsa
och rimliga kostnader för alla patienter. I dag är kost-
naderna alltför höga, speciellt för äldre patienter.
Valfrihet för patienten är ett grundläggande krav,
liksom värnandet om barn, äldre, funktionshindrade
och andra s.k. svaga grupper. Vidare gäller det ska-
pandet av en klar skiljegräns mellan barn- och vuxen-
tandvård. Etableringsfriheten är också oerhört viktig,
liksom friare regler för prissättningen. Propositionen
uppfyller, som sagt, en del av de här målsättningarna
men på andra områden önskar vi en annan politik än
den som har föreslagits.
Först och främst gäller det 65-årsregeln. Vi mot-
sätter oss att den gränsen behålls, som man ju vill. I
praktiken innebär den ett yrkesförbud. Det gäller då
tandläkare och tandhygienister. Det finns ingenting
som säger att man blir sämre just vid 65-årsdagen. Jag
är övertygad om att det finns mindre lämpliga perso-
ner i 50-årsåldern liksom det finns de som är alldeles
utmärkta yrkesutövare efter att ha passerat 65. Det här
är individuellt. I det reformerade pensionssystemet
skall det ju finnas en rätt att kvarstanna på sitt arbete
till 67 års ålder. Därför framstår 65-årsgränsen som
ännu mera omotiverad. Vi ser den alltså som ett yr-
kesförbud.
Sedan har vi detta med konkurrensneutraliteten.
Den frågan tas upp under tre moment här: särredo-
visning av Folktandvårdens ekonomi, valfriheten
inom barn- och ungdomstandvården samt äldre- och
funktionshindrade personer. Visserligen tycker vi att
det är tillfredsställande att det ges regeringen till kän-
na om en särredovisning av landstingens kostnader för
barn- och vuxentandvården. Men det här är inte till-
räckligt för att garantera en konkurrensneutralitet.
Det tillägg i tandvårdslagen som ger landstingen
möjlighet att anlita annan vårdgivare än Folktandvår-
den för att utföra den tandvård som landstingen har
ansvaret för tillkom genom ett riksdagsbeslut hösten
1992. Men det har inte lett till den ökning av konkur-
rensen inom barn- och ungdomstandvården som vi
anser är nödvändig. Vi vill därför införa en barntand-
vårdspeng som följer barnet. Därmed får vi ett per
capita-system som innebär ett fast pris per barn och
år. Det följer barnet till den tandläkare som föräldrar-
na så önskar välja, oavsett om det är en privat eller en
offentlig tandläkare. Beloppet skall vara lika för
Folktandvården och privattandläkarna.
Det här med konkurrensneutralitet, privat-
offentligt, är grundläggande. Just detta gör att privat-
tandläkare skulle få en chans också norr om Dalälven
- som Roland Larsson tidigare i ett inlägg här tog upp
och som Liselotte Wågö gick in i debatten om.
I utskottsmajoriteten är vi överens om att den upp-
sökande verksamheten och den tandvårdsbehandling
som kan bli nödvändig när det gäller äldre och funk-
tionshindrade skall konkurrensutsättas. Vi tycker dock
inte att man går tillräckligt långt där. Vi anser att
landstingen skall vara skyldiga att genomföra upp-
handling av den här uppsökande verksamheten. Först
då kommer vi att få en ordentlig konkurrensneutralitet
mellan privata och offentliga vårdgivare.
När det sedan gäller tandvård som ett led i en
sjukdomsbehandling under begränsad tid och särskilt
skydd mot höga tandvårdskostnader godtar vi rege-
ringens förslag om högkostnadsskydd. Men hur skall
en vanlig människa förstå hur man räknar ut det här? I
moderaternas särskilda yttrande finns detta utmärkt
exemplifierat. Jag tror att det sätt på vilket detta ut-
trycks i propositionen lurar många att tro att man får
en större subvention än som i praktiken blir fallet. Vi
anser därför att Riksförsäkringsverket här måste utar-
beta ett bra informationsmaterial om vad högkost-
nadsskyddet egentligen innebär.
I fråga om bastandvården för åldersgruppen 20-29
år tycker vi att det är tillfredsställande men vi avvisar
att personer i nämnda åldersgrupp skall få subvention
för undersökningar. Visserligen utgör det här bara
1,8 % av tandvårdsförsäkringens kostnader men vi
tycker att de pengarna i stället skall gå till högkost-
nadsskyddet och att den här åldersgruppen, som ju
består av vuxna med god information, måste kunna
motiveras att regelbundet gå till tandläkaren eller
tandhygienisten.
När det gäller amalgamet begärde vi i vår motion
att regeringen skyndsamt skulle återkomma till riks-
dagen med förslag till åtgärder som kan vara motive-
rade med anledning av Forskningsrådsnämndens
utredning om amalgamet och andra dentalmaterial.
Jag måste fråga socialministern varför man inte har
beaktat den utredning som man själv har tillsatt. Det
här är en komplicerad fråga. Många patienter har
under resans gång farit illa. De borde ha fått både ett
bättre bemötande och en bättre behandling i vården.
Därför var jag väldigt glad för ett år sedan när rege-
ringen gav Forskningsrådsnämnden i uppdrag att ta
sig an den här komplicerade frågan. Den utredningen
nämns dock inte med ett ord i propositionen. Mo-
tionstiden för den proposition som vi i dag diskuterar
gick ut dagen innan Forskningsrådsnämnden lämnade
över sin utredning till regeringen. Som undertecknare
står politiska partier, fackliga företrädare och forsk-
ningsrådens representanter. Det är inte vilken utred-
ning som helst. Ordförande är Helena Nilsson.
Jag vill då fråga Roland Larsson varför man i
Centerpartiet uppenbarligen kör över en i partiet högt
betrodd person, varför man inte avvaktar den här
utredningen utan kör på som om ingenting hade hänt.
Jag kan citera vad Forskningsrådsnämnden säger:
"FRN konstaterar att det föreligger en betydande
internationell samsyn om amalgam bland etablerade
experter i de grupper som Socialstyrelsen (1994),
MFR (1992), EU (draft 1997) och WHO (1997) till-
kallat, innebärande att dess användning som denta-
limplantat är säker, att sällsynta bieffekter inskränker
sig till plombnära inflammationer i munhålan utan att
någon vetenskapligt visad koppling finns till vidare
medicinska systemeffekter och att avlägsnandet av
dentala amalgamimplantat inte vetenskapligt visats
medföra någon varaktig förbättring av det allmänna
hälsotillståndet. Då behandlingskostnaden vid an-
vändning av alternativa material är högre, alternativen
mindre väl utprovade och eventuella biverkningar
mindre väl kända, ser dessa experter estetiska skäl
som det enda egentliga argumentet mot amalgam i
dental användning."
Sedan kommer FRN in på en rad frågor om hur
man skall kontrollera tandfyllnadsmaterial, hur man
skall ta hand om de patienter där det sägs att det inte
är uteslutet att deras problem är att hänföra till deras
amalgamfyllningar och att de därför måste få adekvat
medicinsk hjälp.
Jag kan inte förstå varför man inte beaktar den här
utredningen. Man kan råka hoppa ur askan i elden.
Med det här yrkar jag således bifall till reservation
1, vilket innebär ett avslag på propositionen.