Herr talman! Rätt skall vara rätt. Socialministern
skall ha tack för de goda besked som har ingått i det
här anförandet, bl.a. beskedet att tandvården för soci-
albidragstagare inte skall innebära löständer och att
även anorexi skall innefattas, så att dessa flickor inte
skall behöva gå med löständer utan kan ha riktiga
tänder. Det är bra besked, och jag tackar socialminis-
tern för dem.
Sedan är det naturligtvis valår, och det är lämpligt
för oppositionspartierna att formera sig på ett sådant
sätt att man utgör ett alternativ. Det hör till demokra-
tin. Men jag sade i mitt inledningsanförande, som
socialministern lyssnade på från första stund - hon
skall också ha tack för att hon kunde prioritera att
vara med på den här debatten - att det finns åtskilligt i
propositionen, och därmed också i betänkandet, som
är bra men att vi ville ta ett helhetsgrepp. Om det är
realistiskt eller inte, därom kan vi disputera. Men att
det är nödvändigt eller åtminstone önskvärt att ta ett
helhetsgrepp var vi tydligen överens om.
Vad det gällde var inte riktningen utan snarare
takten. Socialministern sade att ni tog små steg i rätt
riktning, och det får jag hålla med om. Men en op-
positionspolitiker måste ju säga det klassiska: Det är
för litet och för sent. Det är inte demokrati annars. Jag
menade också att vi ville ta något större steg och ändå
kallas för realister.
Men som sagt: Jag vill sluta mitt anförande och
mitt bidrag till denna debatt med att tacka för minis-
terns goda besked.