Herr talman! Först vill jag ta upp diskussionen om
avslaget. Vi tre partier är överens på en del punkter.
Dem har vi tagit upp i den gemensamma reservatio-
nen. Vi har olika uppfattningar på några andra punk-
ter. Detta var ett praktiskt sätt att hantera det hela,
också med omtanke om kammarens tid. Sedan har vi
utvecklat våra olikheter i våra särskilda yttranden. Vi
kommer också att avstå i den votering som följer.
Sedan går jag till det som sades om att patienten
skall stå i centrum. Det är självklart. Jag tror att vi alla
är överens om att vi sätter patienten i centrum. Men
om vi gör det måste vi också se till att patienten har
valfrihet. Det är där konkurrensneutraliteten kommer
in och blir så viktig. Utan en konkurrensneutralitet i
så vid utsträckning som vi i Folkpartiet föreslår före-
ligger ingen valfrihet.
Så går jag över till frågan om dentalmaterial och
amalgam. Huvudskälet för amalgamavvecklingen -
det ställer jag upp på - är miljöskälet. Här har vi ett
problem.
Det andra problemet är att dentalmaterial inte har
kontrollerats på samma sätt som läkemedel. Det är
mig en gåta varför plasten i läkemedelsburkarna har
kontrollerats noggrannare än det som man opererar in
i människor, t.ex. hjärtklaffar, eller dentalmaterial.
Jag tycker att det är viktigt att man får fram ett re-
gelverk och ett kontrollsystem för dentalmaterial som
är av lika hög kvalitet som de för läkemedel.
Det gäller inte minst biverkningsrapporteringen.
Vårt problem i dag är att biverkningsrapporteringen
av samtliga sådana här material har varit mycket
ofullständig. Vi har inte en total bild. Då skulle det
vara lättare att göra en värdering av de olika materia-
len och ställa dem mot varandra.
Sedan har jag en fråga, Christin Nilsson: Varför
denna 65-årsgräns? Varför är den så helig, inte bara i
det här sammanhanget utan även i andra?