Herr talman! Huvudlinjen i min argumentation var
att sjukförsäkringen och tandvårdsförsäkringen på sikt
bör samordnas i ett sammanhållet försäkringssystem
för hela kroppen. I det ämnet skulle jag vilja fråga
Christin Nilsson, och om det är nödvändigt också
socialminister Margot Wallström, om ett konkret
exempel som kommit till min kännedom. Det speglar
just vikten av att man tar ett helhetsgrepp.
Vi vet att anorexi är ett utbrett problem inte minst
hos unga kvinnor. Det är inte klassat som en sjukdom,
men de unga flickorna förlorar sina tänder som en
följd av detta problem, som jag menar är en sjukdom.
Vad som händer rent medicinskt kan jag inte gå in på,
men det är en följd av anorexiproblematiken att tän-
derna går förlorade.
Nu har det kommit till min kännedom att dessa
flickor sedan de har blivit botade från sin sjukdom
själva får betala det de skall ha i munnen. Kommun
och landsting betalar inte. Man hänvisar till att det är
flickornas eget ansvar. Då blir de av ekonomiska skäl
hänvisade till löständer.
Vi har väl alla i vår bekantskapskrets flickor som
lider av anorexi och som inte har råd att sätta in rikti-
ga implantat för tiotusentals kronor - enligt uppgift
kan det röra sig om 20 000-30 000 kr - i munnen.
Det är inte ett värdigt liv.
Delar Christin Nilsson min oro för problematiken?
Vad vill Christin Nilsson och majoriteten göra för
dessa unga flickor?