Herr talman! Jag vet inte om det var så mycket att
replikera på egentligen. Visst är det oppositionens roll
att säga att det är för litet och för sent och att man
skall ha mer av saker och ting. Nu brukar Tuve Skån-
berg alltid vara lätt att resonera med, och vad jag kan
se har vi en stor samsyn i flera av de här frågorna.
Jag tycker egentligen att detta är svårt att bedöma.
Jag tror att man måste lyssna på dem som jobbar med
tandvård och även med hälso- och sjukvård ute i lan-
det. Hur ser de på ett sådant stort grepp som att gifta
ihop de här två systemen? Vad kommer det att kräva?
Man ser ju framför sig att det kommer att innehålla
hela skalan från utbildning och forskning till social-
försäkringssystem och allt vad det kan vara. Då måste
man fråga: Kommer det att vara värt besväret? Hur
realistiskt är det? Kommer vi att kunna betala vad det
kostar?
Jag tycker inte att det är rätt läge för detta nu. Vi
inför nu ett nytt tandvårdsstöd, och det är viktigt. Den
här frågan har varit i luften under hela 90-talet. Den
har utretts fram och tillbaka, gång på gång. Vi har
lyckats hitta ett antal grundprinciper som är viktiga att
bygga på, och då får vi ta det steget nu. Vi får hitta
några små bryggor - det är väl rätt uttryck i det här
sammanhanget - mellan tandvården och hälso- och
sjukvården och på det sättet bygga vidare.
Att ta det där jättegreppet bedömer jag däremot
inte som realistiskt, även om vi alla ständigt frågar oss
hur det kommer sig att man har skilt kropp och tänder
åt på det sätt som man har gjort historiskt. Detta har
en massa olika skäl. Men det här tycker vi som sagt är
bra och små steg i rätt riktning.