Fru talman! Fru minister! Först vill jag bara ge en
liten bakgrund. Det här ingår som en del av det stora
saneringsprogram som vi har genomfört i Sverige.
Det kan betraktas som en vändning. Vi vet ju vad som
var på väg att hända med tandvårdsförsäkringen. Vi
var nere i 1 miljard plus en dålig konstruktion, som
endast var en sorts rabatt för dem som hade råd att gå
till tandläkaren.
Jag ser nu en liten ljusglimt i detta förslag. Vi har
dels fått extrapengar, som Liselotte Wågö tog upp,
dels fått en annan konstruktion. Nu är det en mera
social inriktning, en folkhälsoinriktning. Om man
skall tala i termer av vinnare och förlorare, vill jag
säga att vinnare är barn och äldre, funktionshindrade
och socialt svaga grupper. Förlorarna är Medelsvens-
son och övre medelklassen. Är det farligt? Nej, jag
tycker inte det. Nu får de som har fått bära bördorna
av saneringsprogrammet för första gången en liten
återförsäkring, och de som i stort sett har tjänat på
krisen får vara med och betala litet. Jag tycker inte att
det är fel.
Nu har vi från vår sida i och för sig sju reservatio-
ner, och man kan tycka att vi då anser att det är ett
dåligt förslag. Men det tycker vi inte alls, utan vi
tycker att det i grunden är ett bra förslag, som kan
utvecklas. Våra reservationer skall i det här fallet ses
som ett tecken på vår ambitionsnivå - den är nämli-
gen inte tillräcklig i förslaget. De här pengarna räcker
inte, framför allt mot bakgrund av hur tandvårdsför-
säkringen såg ut för några år sedan. Då var kostnader-
na uppe i 5-6 miljarder, och nu är de nere i knappt 2
miljarder.
Samtidigt är vi medvetna om att om vi skall ha en
tandvårdsförsäkring som svenska folket vill ha och
önskar sig, skulle vi behöva plussa på 6-7 miljarder.
Det påpekade även Roland Larsson.
En av svagheterna i förslaget är, som många har
sagt, högkostnadsskyddet. Jag delar kritiken från
borgerligt håll, från Liselotte Wågö, Roland Larsson,
Barbro Westerholm och övriga, att högkostnadsskyd-
det inte är bra. Det beror på att det fattas pengar. De
har inte heller några pengar att skjuta till. Det här är
en fråga som vi får lösa framöver. Vi har varit förut-
seende och anslagit pengar i vårpropositionen, just för
att täcka upp den här biten och få ett bättre högkost-
nadsskydd.
Det är också viktigt att vi får med oss Medel-
svensson på tandvårdsförsäkringen, så att han också
känner att han får ut litet av det hela.
Det finns en annan skönhetsfläck. Man har gjort
en bra konstruktion, genom att man tar med många
sjukdomsliknande tillstånd och gör större likheter
med sjukförsäkringen, att man för de resonemangen.
Med det fattas fortfarande vissa bitar som det inte
skulle behöva kosta så mycket att tillföra. Behandling
av t.ex. inflammationer, tandlossning och den typen
av sjukdomsliknande tillstånd skulle inte behöva
kosta mer än vanlig sjukvård.
Sedan är det en annan sak med protetiken, men
den får vi lösa med högkostnadsskyddet. Vi måste gå
den vägen. Det får bli tillskott framöver, när ekono-
min förbättras.
Jag vill också kommentera det borgerliga alterna-
tivet och frågan om vad vi behöver göra framöver.
Det har här gjorts ett stort nummer av konkur-
rensutsättningen och att det är bristen i förslaget. Jag
kan hålla med i två frågor. Det gäller särredovisning-
en, som jag kan acceptera att man gör en ändring av.
Jag kan också acceptera att man vill ha likhet i
momshanteringen. Det är inte rättvist om det skall
vara olika villkor där.
Däremot ställer jag mig tveksam till strävandena
att lägga ut barntandvården på marknaden, att mark-
nadsutsätta och göra barnen till kunder. Vad är det för
önskvärt i det? Jag tycker att det börjar likna privati-
sering för privatiseringens egen skull.
Vi har världens bästa tandhälsa bland barn - det är
erkänt. Det har vi byggt upp under de år när vi mål-
medvetet har satsat på barntandvården. Varför skall
man ändra på ett vinnande lag? Det fattar jag inte. Det
fungerar väldigt bra nu. Det fungerar tack vare områ-
desansvaret, att folktandvården har ett ansvar för
barnen inom sitt område och kallar alla till besök osv.
Skall vi nu börja med någonting som liknar husläkar-
reformen, så att olika läkare går ut och raggar ungar
och gör dem till kunder i sin privata mottagning? Då
kommer många helt säkert att slinka igenom.
Jag tycker att utskottet har gått litet för långt i ef-
tergift till högern. Liselotte Wågö borde vara mycket
nöjd med den högersväng som utskottet har gjort i
jämförelse med propositionen, som jag tycker är bätt-
re. Om landstingen vill anlita privata tandläkare är det
inget fel i det - jag har inget emot att man upprättar
samverkansavtal. Jag reagerar mot själva principen att
man skall göra marknad av allting. Man utgår inte
från barnens bästa här, utan från privattandläkarnas
bästa. Det finns ett överskott nu, och tandläkare har
svårt att få underlag för sitt arbete. Framför allt, vilket
man har talat om här, är det tydligen för privattandlä-
karna norr om Dalälven som det är ett väldigt pro-
blem. Jag avvisar de resonemangen.
Jag har också andra synpunkter på det borgerliga
förslaget, men dem kan vi låta vara så länge.
Ni har väldigt konstiga resonemang i era särskilda
yttranden. Ni skriver t.ex. att det inte får tillskapas
försäkringssystem som rycker undan förutsättningarna
för de privata försäkringsbolagen. Dels skall systemet
inte vara så bra att folk avstår från att teckna privata
försäkringar, dels skall det vara så bra att de privata
försäkringsbolagen skall få tjäna på systemet. Jag
tycker att det är ett väldigt konstigt resonemang.
Jag skall bara ta upp de två reservationer som jag
tänkte hålla fast vid.
Det gäller vår reservation nr 10 om för-
handsprövning. Roland Larsson har redan tagit upp
den frågan och även ställt sig bakom våra tankegång-
ar. Jag har fått många brev och jag skall läsa upp ett
av dem där det lämnas synpunkter i den här frågan:
För aktuella professioner - i första hand läkarkå-
ren - måste det framstå som märkligt att medicinska
ställningstaganden till en patients behandlingsbehov
skall underställas en särskild administrativ prövning.
Så sker inte i något annat medicinskt sammanhang.
Och regeringen har inte heller angett några särskilda
skäl som kan motivera ett sådant undantag. Det torde
också vara en grannlaga pedagogisk uppgift för läka-
ren att förklarar för patienten att nödvändig behand-
ling måste förhandsprövas av någon annan inom
landstinget. Patienten kan inte heller besvära sig över
ett sådant beslut varför regeringens förslag är illa
genomtänkt även av rättssäkerhetsskäl.
Det är många som har påpekat att just den delen
inte är bra. Därför står vi fast vid vår reservation.
Sedan har vi en reservation om abonnemangs-
skyddet. Jag kan hålla med Liselotte Wågö där. Jag
begriper inte heller riktigt hur det skall fungera. Det
är därför som vi i reservationen säger att man borde
avvakta i varje fall de försök som pågår. Såvitt jag
förstår pågår det i Värmlands landsting liknande för-
sök. Det borde åtminstone vara ett minimikrav. Där-
för vill jag yrka bifall till den reservationen.
Detta med amalgam vill jag inte kommentera. Det
är egentligen ingen huvudfråga i en tandvårdsförsäk-
ring, men det har ju delvis blivit det. Jag tycker att
frågan har hanterats rätt bra under de förutsättningar
som finns. Där håller jag med Roland Larsson helt
och fullt.
Sedan har jag en kommentar om 65-årsgränsen. Vi
får nog börja diskutera åldersgränserna över huvud
taget i vårt samhälle med tanke på den ökande medel-
livslängden och de stora årskullarna som nu växer
upp.
Att vara tandläkare är bland det svåraste och mest
exakta hantverk som finns. Det ställs enorma krav på
precision. Man kan bara tänka sig konsekvenserna av
minsta darrning på handen. När man talar med tandlä-
kare får man bekräftat att det ett väldigt krävande
arbete. Det krävs också tid för återhämtning och det
krävs koncentration. Jag vill alltså inte rucka på 65-
årsgränsen utan vidare analyser. Därför accepterar jag
tandvårdspropositionens förslag i den delen tills vida-
re.