Herr talman! Innan jag svarar på de direkta frå-
gorna skulle jag vilja kommentera något som Liselotte
Wågö, som representant för moderaterna, tog upp i
sitt inledningsanförande. Dels var det en kritik mot att
vi hade skrivit propositionen så snabbt - på bara tre
månader - dels var det någon sorts kritik mot att vi
hade lyckats ta fram mer pengar. Jag kan säga att jag
inte skäms för någon av de två punkterna. Jag tycker i
stället att vi kan vara stolta över dem. Vidare sade hon
att det var ett rörigt förslag, och det kan man säkert
hålla med om. Jag tror att alla subventionssystem
alltid är rörliga, särskilt innan vi har hunnit lära oss
dem. För detta skall vi ha en särskild informations-
grupp, naturligtvis.
Hur många har i dag sett en lista över vad det
kostar att gå till tandläkaren? Det är minsann ingen-
ting som man skyltar med vare sig på folktandvården
eller någon annanstans. Det är inte alldeles lätt att
genomskåda ens det nuvarande förslaget. Men man
kan ställa vårt mot det busenkla moderatförslag som
finns, nämligen att ingen skall få någonting för kost-
nader under 3 000 spänn. De som har kostnader där-
utöver skall täcka dem med hjälp av att teckna egna
försäkringar. Så det är naturligtvis busenkelt. Om det
är busbra är en helt annan sak, och det tycker förstås
inte vi i regeringen.
Den beräknade kostnaden för bastandvården är
ungefär 1 miljard. Men här skall ju Riksförsäkrings-
verket gå in och räkna så noggrant som det över hu-
vud taget går.
Att man vid Riksförsäkringsverket klagar över att
man lägger på dem nya uppgifter får vi naturligtvis
lyssna på med respekt, och vi får försöka att hjälpa till
så mycket som möjligt. Men vi kan ju inte upphöra
med att fatta politiska beslut. Det där med millennie-
skiftet och datorerna är ju ett problem som man måste
lösa i alla fall. Sedan får vi försöka se till att det blir
en praktisk hantering av de arbetsuppgifter som till-
kommer.