Herr talman! Såvitt jag förstår av Tuve Skånbergs
anförande vill kristdemokraterna ha en utredning om
att inlemma tandvården i hälso- och sjukvårdens av-
giftssystem. Men i avvaktan på det är de relativt nöjda
med rätt så mycket av det som finns i förslaget, med
undantag av att de tycker att högkostnadsskyddet är
otillräckligt.
Men det är inte motivet till det avslagsyrkande
som Tuve Skånberg står bakom. Det är tre olika skäl
till avslagsyrkandet. Det första är konkurrensfrågan.
Där har Tuve Skånberg möjlighet att visa hur allvar-
ligt han ser på den punkten genom att när hans alter-
nativ har fallit i första voteringsomgången eventuellt
stödja min reservation, som egentligen innehåller
samma typ av krav.
Det andra skälet är frågan om abonnemangstand-
vård. Liselotte Wågö konstaterade förut att det inte är
någon stor fråga. Det sade också jag. Det kan inte ha
varit tillräckligt skäl för att yrka avslag på propositio-
nen.
Således är det tredje skälet avgörande, och det är
amalgamfrågan. Kristdemokraterna säger på ett un-
derlag som man har fått från en intressent i det här
sammanhanget att det genom EU:s regler inte är möj-
ligt att undanta amalgamet från tandvårdsförsäkring-
en.
När Tuve Skånberg nu har svarat på vad han tyck-
er om amalgamet vill jag fråga: Tycker inte Tuve
Skånberg att det är rimligt att detta är en sådan fråga
inom EU:s regelsystem där subsidiaritetsprincipen
och försiktighetsprincipen bör vara gällande? Om
man nu bortser från själva sakfrågan, borde inte det
juridiskt vara den utgångspunkt man borde ha i ett
sådant resonemang?