Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i socialutskottets betänkande och avslag på
samtliga reservationer.
Tandvårdsförsäkringen har varit omdiskuterad un-
der flera år. År 1992 påbörjade man en översyn av
denna. Anledningen var att kostnaderna hade ökat
mer än beräknat, trots att tandhälsan blivit allt bättre
för en stor del av befolkningen.
Flera förslag har sedan dess blivit framlagda till
riksdagen. Några har t.o.m. kommit så långt att de har
varit diskuterade och delvis beslutade om. Men fram
till i dag har vi inte fattat några beslut om förändring.
Det betänkande som nu ligger på riksdagens bord
har föregåtts av två utredningar. Syftet har varit att få
en annan inriktning på försäkringen; dels att ge ett
bättre stöd till äldre, sjuka och funktionshindrade,
dels att ge övriga vuxna ett ekonomiskt stöd med en
mer tandhälsoinriktad utformning.
Utskottsmajoriteten ställer sig bakom denna in-
riktning. När det gäller ett bättre stöd till äldre, sjuka
och funktionshindrade finns det egentligen inga me-
ningskiljaktigheter i utskottet. Därför tycker jag att
det är väldigt synd att tre partier har valt att avslå hela
propositionen.
Äldre och funktionshindrade personer i särskilda
boendeformer och personer som bor i egen bostad
men som har så stora behov av vård eller omsorg att
det kan jämställas med särskilt boende skall erbjudas
en kostnadsfri munvårdsbedömning, individuell råd-
givning och instruktioner om daglig munvård. För de
behandlingsinsatser som därefter kan bli nödvändiga
skall patienten betala samma avgifter som gäller i den
öppna hälso- och sjukvården. Här vill vi särskilt beto-
na vikten av erforderlig utbildning och handledning
för berörda personalgrupper.
Kostnadsansvaret kommer att ligga på landstinget.
Utskottsmajoriteten förutsätter att landstingen kom-
mer att konkurrensutsätta verksamheten. Därför är vi
inte beredda att lagstifta om detta i nuvarande läge.
Dessutom pågår för närvarande en utredning som
tittar på tillämpningen av offentlig upphandling. Där-
för vill vi inte heller föregå den utredningens resultat.
Detta innebär att det för den kostnadsfria delen är
samma vårdgivare som kommer att ta hand om den
enhet som man har avtalat om, men patienten skall
naturligtvis gå till den vårdgivare han eller hon själv
väljer för den nödvändiga tandbehandlingen.
Också den tandvård som behövs som ett led i en
sjukdomsbehandling skall omfattas av de avgiftsbe-
stämmelser som gäller inom den öppna hälso- och
sjukvården. Exempel på vilka sjukdomsbehandlingar
som kommer att omfattas finns väl beskrivna i utred-
ningsförslaget Tandvårdsförsäkring i omvandling.
Ansvaret för denna åtgärd skall också ligga på
landstingen. Det är dock viktigt att understryka vikten
av att inte folktandvården administrerar denna verk-
samhet - detta för att inte äventyra konkurrensneut-
raliteten mellan offentliga och privata vårdgivare. Det
är också viktigt att här understryka patientens frihet
att välja den vårdgivare som han eller hon önskar.
Inriktningen på och bedömningen av vilken vård
patienten behöver skall tandläkare och läkare gemen-
samt göra. I de flesta fall kommer det inte att behövas
någon förhandsprövning. Det skall bara ske i de fall
där mer omfattande åtgärder krävs. Det skall då göras
av någon med den kompetens som tidigare nämnts,
dvs. läkare och tandläkare. För detta kommer Social-
styrelsen att utarbeta allmänna råd och föreskrifter.
Landstingen kommer sedan att utfärda sina föreskrif-
ter för hur man skall arbeta med detta.
För dem som har väsentligt ökat tandvårdsbehov
till följd av sjukdom och funktionshinder införs en
ersättning som motsvarar 60 % av arvodena enligt
gällande tandvårdstaxa. Rätten till detta stöd skall inte
bygga på diagnoser, utan baseras på följder av sjuk-
dom och funktionshinder. Det innebär en bedömning
av sambandet mellan tandvårdsbehov och sjukdom
eller funktionsnedsättning.
Herr talman! Diskussionen här har tidigare handlat
mycket om konkurrensen mellan olika vårdgivare.
Från Socialdemokraternas sida tycker vi att det är
viktigare att föra fram patienten. Det är trots allt pati-
enten som försäkringen finns till för. Vi vill ha en ny
inriktning på vuxentandvården, som i betänkandet
kallas för bastandvård.
Detta syftar till en bättre tandhälsa bland befolk-
ningen så att vårdbehovet och därmed kostnaderna för
enskilda och för samhället på sikt minskar. Vi har
under många år haft en förbättrad tandhälsa totalt sett
i Sverige. Fler och fler har kvar sina egna tänder.
Naturligtvis kommer det alltid att finnas ett stort be-
hov av reparativa åtgärder. Men vi menar att det stöd
som vi kallar för bastandvård är ett betydligt bättre
stöd än det som finns i dag i form av högkostnads-
skydd.
Tandvårdsförsäkringen kommer därmed också att
fylla en viktig funktion för tandhälsan i ett folkhälso-
perspektiv. Stödet för bastandvård omfattar all tand-
vård utom undersökning och protetiska åtgärder.
Stödet innebär att försäkringen går in och lämnar en
ersättning motsvarande 30 % av dagens arvodesbe-
lopp.
Som tidigare nämnts här subventioneras även un-
dersökningar för ungdomar mellan 20 och 29 år. Vi
socialdemokrater tycker att detta är en viktig bit.
Ungdomar har i dag naturligtvis väldigt olika förut-
sättningar. Det gäller framför allt de ekonomiska
förutsättningarna. För att bevara den tandhälsa som
byggs upp med den kostnadsfria barn- och ungdom-
standvården upp t.o.m. 19 år tycker vi att detta är ett
bra förslag. Det är en ganska liten kostnad, men jag
tror att detta på litet längre sikt kommer att ha mycket
bra effekt.
I den nya tandvårdsförsäkringen finns också, som
ett komplement till bastandvården, ett skydd mot höga
behandlingskostnader för omfattande protetiska åt-
gärder som implantat och andra dyrare behandlingar.
Detta högkostnadsskydd har en annorlunda utform-
ning än dagens, men vi menar att patienter som drab-
bas av höga behandlingskostnader får ett rimligt eko-
nomiskt stöd. I kombination med övriga föreslagna
stödformer ökar möjligheterna till en fortsatt förbätt-
ring av tandhälsan hos befolkningen som helhet.
Som Barbro Westerholm nämnde och som Folk-
partiet har tagit upp i en av sina motioner är förslaget
om högkostnadsskyddet invecklat och kräver en in-
formationsinsats. Det håller vi med om. Informations-
insatser krävs för övrigt naturligtvis kring hela försla-
get. Detta finns beskrivet i betänkandet. Socialminis-
tern har för avsikt att sammankalla en särskild arbets-
grupp som skall jobba speciellt med detta.
Konkurrensneutraliteten mellan offentlig och pri-
vat tandvård är en fråga som ständigt diskuteras. När
Liselotte Wågö säger att de fick kämpa friskt för att få
ett särskilt kapitel om detta tycker inte jag att jag kan
hålla med om det. Vi tyckte att propositionen var litet
spretig när det gällde detta. Vi kom därför ganska
snabbt fram till att vi skulle ha ett särskilt kapitel om
konkurrensfrågorna för att kunna debattera detta sär-
skilt och för att kunna få till skrivningar med tillkän-
nagivanden när det gäller särredovisningen och
momsreglerna i konkurrensförhållandena.
Prisregleringen avskaffas, och etableringsfrihet in-
förs. Vi tycker att det finns goda förutsättningar för
privat och offentlig vård att verka på lika villkor. Men
vi skall naturligtvis följa detta. Det är ju ingenting
som alls är färdigt från den synpunkten. Vi måste
naturligtvis jobba vidare. Detta är ju ett helt nytt för-
slag, och uppföljning krävs förstås av alla nya förslag
- inte minst av detta.
När det gäller fritt tandläkarval inom barn- och
ungdomstandvården gav riksdagen landstingen den
möjligheten 1992. En del landsting har fattat beslut
om detta, en del inte. Jag vet att en del t.o.m. har tagit
tillbaka beslutet. Från utskottsmajoritetens sida uttalar
vi i betänkandet att vi ser positivt på att man lägger ut
detta fritt och på att man fortsätter att jobba med
frågan på landstingsnivå. Men vi menar inte att man
behöver lagstifta om det.
Herr talman! Fr.o.m. den 1 januari 1999, när denna
tandvårdsförsäkring träder i kraft, kommer man inte
att via försäkringen subventionera fyllningar med
amalgam. Jag kan bara säga till Tuve Skånberg att det
inte handlar om att förbjuda amalgam. Det handlar
bara om att försäkringen inte längre går in och täcker
detta. Under de här svåra åren, när folk har haft det
litet mer ekonomiskt kärvt, har vi kunnat se en ten-
dens till att man har återvänt till att använda mer
amalgam i stället för alternativen. Därför har vi gjort
detta. Vi ser det som ett sätt att visa att vi fullföljer
den målsättning som riksdagen har gjort om att av-
skaffa amalgamet. På det viset får vi en bättre kost-
nadsneutralitet mellan amalgam och övriga tandfyll-
nadsmaterial.
Jag tror att vi är ganska överens om att regeringen
skall jobba på det sätt som den gör inom EU:s ram för
att försöka få till stånd ett förbud mot amalgam. Det
handlar inte bara om tandfyllnadsmaterialet, utan det
handlar mycket om att det innehåller kvicksilver. Det
är naturligtvis inte bra för människan. Vi vet att det
lagras i kroppen, osv. Det är naturligtvis inte heller
bra för naturen, eftersom det så småningom kommer
ut där. Därför finns det flera olika anledningar till att
man inte vill använda sig av amalgam längre.
I propositionen skriver regeringen att man har för
avsikt att inrätta två kompetenscentrum för sällsynta
medicinska och odontologiska tillstånd. Utskottet
tycker att detta är bra, men vi har också gjort ett till-
kännagivande om att vi vill ha ytterligare ett kompe-
tenscentrum med inriktning just på dentala material.
Utvecklingen går förvisso framåt. Det finns många
nya tandfyllnadsmaterial, osv. Jag tror att det är vik-
tigt för framtiden att vi bygger upp ett kompetenscent-
rum kring dentala material. Det är samtidigt viktigt att
vi har kunskap om vad materialen innehåller och vad
de kan ge för konsekvenser.
Avslutningsvis vill jag också, som många andra
har gjort, kommentera den gemensamma reservatio-
nen angående avslag på propositionen. Jag tycker
också att det är en litet märklig reservation. Det är så
som andra tidigare har nämnt: De tre partier som står
bakom har faktiskt litet olika syn på hur tandvårdsför-
säkringen skall utformas.
Moderaterna har en syn. De vill ha ett rent hög-
kostnadsskydd. Man skall själv betala upp till
3 000 kr. Efter det finns det en subvention. Folkpar-
tiet tycker uppenbarligen egentligen att vårt förslag är
ganska bra, men menar att vi inte går tillräckligt långt
när det gäller konkurrensen. Kristdemokraterna före-
slår en inriktning som liknar Folkpartiets.
Jag tycker att det är litet märkligt att man avslår
propositionen med de motiveringarna. Det gäller
konkurrensen och abonnemangstandvården, som är en
mycket liten del i detta. Man bygger avslaget på en
tolkning av EG-rätten när det gäller subventionering-
en av amalgam. Man utgår naturligtvis från sina vär-
deringar.
Jag tycker att motiveringen är litet tunn. Jag hop-
pas att ni kan utveckla varför ni avslår denna proposi-
tion, som är till fördel för patienterna, i eventuella
repliker.