Herr talman! Det betänkande som nu behandlas tar
upp många viktiga frågor, och jag är i alla frågor
utom en överens med utskottsmajoriteten. Den fråga
jag vill ta upp och prata om handlar om kostnadsfri
skolmat även på gymnasiet.
Det är positivt att betänkandet innebär att det inte
blir möjligt att ta ut avgift för skolmaten i grundsko-
lan. Det innebär att min tidigare motion, som utskottet
tillstyrkte för ungefär ett år sedan, till en del blir riks-
dagens beslut. Men jag har svårt att förstå att utskottet
inte löper linan ut och föreslår att kostnadsfri skolmat
skall gälla även på gymnasiet.
Jag vill citera ur betänkandet: "Enligt utskottets
mening är det väsentligt att kostnadsfria skolmåltider
även erbjuds elever i gymnasieskolan och gymnasie-
särskolan. De skäl som talar för att elever i de obliga-
toriska skolformerna kostnadsfritt får skolmat gäller i
princip även för elever i gymnasieskolan och gymna-
siesärskolan. Utskottet delar såväl regeringens som
motionärernas uppfattning i denna fråga."
Så långt är det gott och väl. Sedan kommer utskot-
tet fram till att man liksom regeringen anser att efter-
som det är fråga om en frivillig utbildning bör man
inte lagstifta om kostnadsfria skolmåltider i dessa
skolformer.
Jag menar att man därmed lämnar de elever som
bor i kommuner med borgerlig majoritet i sticket. Jag
kommer själv från Sollentuna, en kommun norr om
Stockholm. Där har majoriteten inte den klokskapen
att man förstår ungdomarnas bästa. Därför får de
elever som bor i Sollentuna inte samma möjligheter
till utbildning under lika goda förutsättningar som
man kan få i andra kommuner. Det är därför jag vill
framföra att lagstiftning vore den bästa formen. I alla
andra sammanhang framförs uppfattningen att alla
elever skall fortsätta i gymnasieskolan. Över 95 % gör
också det. Vi vuxna uppfattar gymnasieskolan som
nästintill obligatorisk. Att det inte skall vara så när det
gäller synen på skolmat är obegripligt för mig.
Vi har nyligen i riksdagen beslutat att primärvår-
den skall vara avgiftsfri för ungdomar upp till 20 år,
för att hälsan är så viktig i den åldern. Det är också
allmänt vedertaget och vetenskapligt bevisat att bra
mat under skoldagen betyder mycket såväl för skolre-
sultaten som för hälsan. Och ändå vägrar utskottsma-
joriteten att inse detta faktum och dra konsekvenserna
av det.
Om man hårdrar argumenteringen och vill vara
elak skulle det vara konsekvent av utskottet att tillåta
avgifter även för gymnasieskolan, för den är ju ändå
frivillig. Men, herr talman, jag vill inte gå så långt att
jag misstror utskottet på den punkten. Däremot vill
jag även fortsättningsvis slåss för en lagstiftning på
den här punkten.