Herr talman! Centern företräder en miljöfanatism,
till skillnad från Ny demokrati som företräder en
miljörealism. Regeringen använder i dag ordet
''miljö'' framför många reformer för att eleminera
kritik.
Förslag med det förtecknet vågar ingen säga nej till
med tanke på opinionen. Skatteväxlingen är ett
exempel. Man hänvisar till miljöns bästa, men vart
går pengarna? Naturvårdsverket säger att man får
in 15 miljarder per år i miljöskatter och avgifter,
men man förbättrar miljön med bara 2,5 miljarder
per år. Så var det med den miljöomsorgen.
Olof Johansson kanske var litet kaxig i Rio när
USA inte ville gå med neddragningen av
koldioxidutsläppen. Faktum var att Olof Johansson
veckan före resan sade ja till att starta
oljekraftverket i Stenungsund. Det gjorde att
Sverige ökade sina koldioxidutsläpp med 10 %. Är
det miljöomsorg?
Ny demokrati vill ha kärnkraften kvar. Det är en
ren energi. Vi anser att kärnkraft fungerar i en
demokrati.
Gröna jobb à la socialdemokrater är bara en enda
offentlig sektor. Är det vad Centern vill ha?
Vi skall inte bygga upp avfallstippar, säger Olof
Johansson. Men hur var det med kvicksilvret, som
ni ville lagra på hög i stället för att återvinna?
Sanningen är den att så fort miljön kostar något för
staten gör man undantag. Men att lägga på en
miljöskatt på batterier eller bensin som drabbar
vanligt folk går bra.
För oss är det självklart att vi skall göra allt vad vi
kan för att skapa en god miljö. Men man löser inte
problemen här hemma med hastighetsrestriktioner
och hårdare miljökrav på industrin, som gör att vi
inte kan konkurrera med utlandet.
Som jag och många med mig ser det är
miljöproblemen ett internationellt problem som
måste lösas i ett internationellt samarbete. Det är
för Ny demokrati ett vägande skäl för att säga ja till
Europeiska unionen, i motsats till Gudrun
Schyman.
Man kan hantera miljöproblemen. Länderna i
Europa hanterar problemen med alla gränser, med
de höga ideal som är uppsatta i EG. Vi tänker
väldigt lutherskt och tror att vi måste uppfylla
allting precis med en gång. Därför blir allting så
bekymmersamt och besvärligt.
Vi anser att vi bör satsa mycket på vår närmiljö. Vi
har problem i Östersjön som är vårt gemensamma
innanhav. Där är det luft- och vattenföroreningar
som man inte kan råda bot på. Därför anser vi att
vi bör sätta in resurser där.
Jag var på andra sidan Östersjön för två år sedan,
på badorten Pärnu. Jag stod och tittade ut över de
vackra sandstränderna, de gamla
hotellbyggnaderna. Men man kunde inte bada
därför att vattnet var så förorenat. Det är på andra
sidan av vårt gemensamma innanhav. Vi måste
lägga pengarna på rening där, på skorstenar och
avloppsanläggningar.
Vi har väckt förslag om att satsa biståndspengar i
Baltikum. Vi har väckt förslag om att satsa på
reningsverk à 75 miljoner med svenskt material och
med svensk arbetskraft som arbetsledare på andra
sidan Östersjön.
Jag ville säga någonting till Ingvar Carlsson, som
inte är här, om att satsa på kommunalt vatten- och
avloppssystem. Det har vi föreslagit i motioner i
riksdagen. Men vi fick inte socialdemokraternas
stöd till det. Det förvånade många arbetare, som
demonstrerade då a-kassan var på tal förra gången
vid årsskiftet, att socialdemokraterna hade sagt nej
till en så självklar sak som borde ha gått igenom i
riksdagen.
Varför satsar man inte mera i Baltikum, Olof
Johansson, där pengarna skulle ge god utdelning i
form av renare luft och renare vatten?