Fru talman! På allmän begäran ber jag att få yrka
bifall till reservation 2 under punkten 2.
Frihet, ansvar och egenmakt är tre ord som jag vill
ta som utgångspunkt för mitt anförande i dag. De
passar bra eftersom det är skattepolitikens inriktning
som är ämnet för eftermiddagens debatt.
Jag tycker att frihet i detta sammanhang är för-
knippat med känslan av oberoende, men det kan ock-
så vara känslan av de möjligheter som det innebär att
kunna göra saker själv och tillsammans med andra.
Frihet handlar om att kunna utvecklas och ta initiativ
i de riktningar som man själv önskar. Det skapar en
mångfald som hela samhället tjänar på. Friheten be-
tyder för mig också att människor inte ska vara ut-
lämnade åt andras godtycke.
Detta för mig över till begreppet ansvar. Ansvar
är ett ord som går hand i hand med frihet. Vi har som
enskilda människor alltid ett ansvar att göra vad vi
kan för att familjen, arbetskamraterna och vännerna
ska kunna fungera, utan att andra blir lidande. Ansvar
handlar också om att var och en efter egen förmåga
ska kunna lämna sitt bidrag inte bara till den person-
liga välfärden utan även till samhällsutvecklingen i
stort.
Egenmakt handlar om att man som medborgare
måste ha möjlighet att påverka sin situation. Skaffar
man sig en utbildning ska det också betyda något i
praktiken - kanske ett intressantare jobb, ett ökat
privatekonomiskt utrymme eller vad man nu priorite-
rar. Man måste genom det egna beteendet och age-
randet kunna påverka sin och sin familjs ekonomiska
situation.
Frihet, ansvar och egenmakt har därför i hög grad
med skattepolitikens inriktning att göra.
I den moderata motionen med anledning av re-
geringens ekonomiska vårproposition finns ett antal
förslag på skattepolitikens område, som alla leder till
ett samhälle med högre grad av frihet, större möjlig-
heter till eget ansvar och inte minst egenmakt, genom
att man kan påverka sin ekonomi genom det egna
agerandet.
När det gäller t.ex. vårt förslag till en reformerad
inkomstbeskattning är målsättningen klar. De första
50 000 kronorna av en inkomst ska vara skattefria.
Därtill kan läggas ett barnavdrag om 15 000 kr per år
och barn. Detta leder inte bara till att svenska låg- och
medelinkomsttagare kommer i ett betydligt bättre
ekonomiskt läge än i dag. Det svenska skattesystemet
får därmed också en utformning som bättre stämmer
överens med hur det ser ut i andra länder i Europa.
Det är viktigt med tanke på lönebildningen och där-
med landets konkurrenskraft.
Den prioritering som vi har gjort för att åstad-
komma klara och märkbara förbättringar för Sveriges
låg- och medelinkomsttagare har det uttalade syftet
att belöna arbete, utbildning, sparande och företagan-
de hos enskilda medborgare.
Det anses, fru talman, kanske inte alltid lika op-
portunt att tala om behovet av att uppmuntra utbild-
ning och kompetens. Icke desto mindre är det oerhört
viktigt att vi gör det. Våra förslag om att successivt
sänka den statliga inkomstskatten är ett viktigt inslag
i en reform som stimulerar både utbildning och ar-
betsutbud. Vi kan samtidigt därigenom undvika att
göra undantag i lagstiftningen för vissa höginkomst-
tagare. Ett rättvist skattesystem bör bygga på att per-
soner med samma förutsättningar ska betala samma
skatt.
En reformerad inkomstbeskattning av det slag
som vi skissar på i vår motion gör det också möjligt
att låta en privat tjänstesektor växa fram. Det kan ske
inte bara inom det som brukar betecknas som hus-
hållsnära tjänster, utan också inom utbildning, teknik
m.fl. områden.
Det finns samtidigt skäl att understryka att den
oro som jag och många med mig känner för svart-
sektorns utbredning är något som måste lösas också
inom ramen för skattesystemet. Det räcker inte med
enbart ökad kontroll. Den som arbetar vitt och redo-
visar rätt måste känna att villkoren är rimliga. Annars
finns ju risken att alltfler kommer att välja vägen att
sänka skatten alldeles på egen hand. Kvar blir en allt
mindre skara som gör rätt för sig och tvingas betala
alltmer skatter. Vi har inte råd att dessa individer och
företag ska konkurreras ut av dem som tjänar pengar i
en svart eller grå sektor.
Fru talman! För entreprenörer och företagare är
frihet av den allra största betydelse. Utan frihet går
det inte att experimentera, uppfinna, utveckla tjänster
etc. När det gäller företagsbeskattningen måste jag
tyvärr konstatera att regeringen har misslyckats mo-
numentalt. Under en väldigt lång tid har det funnits
högt ställda förväntningar på den s.k. 3:12-
utredningen. Den kommer efter vad jag har förstått
den 18 juni att presentera sitt förslag, men av vad som
hittills framkommit måste jag tyvärr dra slutsatsen att
de diskriminerande fåmansbolagsreglerna inte kom-
mer att ändras i någon större utsträckning. Den utred-
ningen kommer väl att möta samma öde som Småfö-
retagsdelegationens förslag som presenterades för ett
antal år sedan, varav de flesta ännu inte är genomför-
da.
Fru talman! För en tid sedan var jag på ett möte.
Efteråt kom det fram en person till mig som var rela-
tivt fåordig, men han sträckte fram en lapp till mig
och sade: Tänk på detta. Där stod det som var hans
sammanfattande syn på skattesystemet: Bestraffa inte
ansvar, flit och sparsamhet. Det tyckte han att jag
skulle bära med mig. Men det är just vad dagens
småföretagsbeskattning gör. Är man en ensamföreta-
gare tvingas man att leva under en hårdare skattere-
gim än om man är anställd företagsledare i ett storfö-
retag.
Skattesystemet måste ta hänsyn till att det är för-
enat med en betydande risk att satsa sitt sparkapital i
ett företag jämfört med att sätta in pengarna på t.ex.
banken. Jag menar att en betydligt större andel av
avkastningen i ett företag måste beskattas som kapi-
talinkomst. Men det finns naturligtvis en annan väg
att gå, och det är att slopa den statliga inkomstskatten
helt. Då försvinner, allt annat lika, den stora skillna-
den mellan beskattning av lön och kapital som vi har i
dag.
Ett annat hinder för tillväxten och företagandet är
förmögenhetsskatten. Den har diskuterats många
gånger i den här kammaren under de senaste åren,
men av ideologiska skäl väljer regeringen att behålla
en skatt som, trots att den inte fungerar fördelnings-
politiskt, hindrar entreprenörskap och leder till att
svenskt kapital, och inte sällan också kapitalägare,
lämnar landet.
Generationsskiftesproblem och därmed samman-
hängande arvsskatt är ett annat problemområde som
för övrigt, tycker jag, har accentuerats de senaste åren
och som också, trots många års utredande, inte änd-
rats på mycket länge. Inriktningen bör vara att kraf-
tigt höja fribeloppen för att sedan avskaffa skatten.
Då kan vi också se fler familjeägda småföretag ex-
pandera utan att behöva säljas. Sverige har ett stort
behov av medelstora företag. För egen del tycker jag
också att det är bra med ägarledda företag där det
finns en företagsledare som är synlig i samhällsde-
batten. Det förknippas gärna med en typ av ansvars-
tagande som inte är lika lätt att identifiera i tjänste-
mannaledda globala koncerner med anonyma ägare.
Fru talman! Den kanske mest brännande skatte-
frågan för många människor för närvarande är fastig-
hetsskatten. Det är fullkomligt otillständigt att behöva
konstatera att skatten nu har slagit groteska rekord för
många individer. Många är överens om att dagens
taxeringssystem inte längre kan anses fungera. Lägg-
er man ett medborgarperspektiv på den skatten så
borde man inse att den ska avskaffas. Inget av kriteri-
erna frihet, ansvar och egenmakt stämmer in på denna
skatt.
Frihet att välja hur och var man vill bo och i vissa
fall frihet att välja att bo kvar existerar inte med da-
gens fastighetsskatter för många människor. Viljan att
ta ansvar för sitt boende motarbetas. För varje förbätt-
ringsåtgärd som en husägare vidtar höjs skatten.
Egenmakt att påverka sin ekonomiska situation till
det bättre saknas helt. I stället är det grannarnas benä-
genhet att köpa och sälja som bestämmer hur mycket
skatt man ska betala. Det är också viktigt att i sam-
manhanget understryka att även en slopad förmögen-
hetsskatt är viktig, eftersom den är en betydande del
av människors boendeskatter.
I den moderata motionen och i den gemensamma
borgerliga reservationen finns ytterligare ett antal
förslag på skattepolitikens område, men dem hinner
jag inte beröra nu.
Jag vill passa på att nämna något om det lite läng-
re perspektivet. Mervärdesskatten är till sin konstruk-
tion inte möjlig att bibehålla, varken när det gäller
den högsta nivån eller de olika momsskikten, tror jag.
Både konsumenter och handlare blir alltmer innovati-
va. Den utveckling vi har sett i Danmark, som också
har en högsta momssats på 25 % men där inköpen
flyttas till Tyskland, kommer sannolikt att accentue-
ras även i Sverige. Det är bra att vi, bl.a. på moderat
initiativ, kommer att utreda de gränsdragningspro-
blem som finns mellan olika näringar och aktiviteter
inom ramen för dagens momssystem. Jag skulle
emellertid bli förvånad om inte Skattebasutredningen
till hösten kommer att lyfta fram att även dagens
momsnivåer kommer att vara ohållbara i längden i ett
europeiskt perspektiv.
Jag inser naturligtvis att mitt anförande i dag inte
kommer att ändra majoriteten i denna kammare, även
om någon av er kanske möjligen ändrar ståndpunkt
lite grann - man kan ju alltid hoppas. Men jag hoppas
däremot att det är en annan majoritet efter höstens
val, en majoritet som kommer att förändra skattesy-
stemet så att det kommer att löna sig att spara, utbil-
da, arbeta och driva företag, en majoritet som tror att
enskilda människor både kan och vill ha makten över
sina egna liv. Först med en förändring i riksdagen
kommer den enskildes frihet och oberoende i sam-
hället att bli större och möjligheten att ta ansvar för
sig själv och för andra att öka, liksom möjligheten att
kunna påverka sin vardag genom egna beslut och
aktiviteter. Först då, fru talman, får friheten, ansvaret
och egenmakten ett innehåll som betyder någonting i
verkligheten.