Herr talman! Värdet av den svenska alliansfriheten
visar sig inte minst i internationella sammanhang.
Sveriges och Finlands roller har ökat i t.ex. interna-
tionella konflikt- och fredsfrågor. Det har blivit allt
viktigare att ha företrädare som står för alliansfrihet
och inte tillhör något block i dessa förhandlingar.
I dag står vi i riksdagen åter inför ett beslut som
innebär att otydligheten när det gäller svensk allians-
frihet ökar. Otydlighet är något som regeringen fram-
för allt sysslar med i försvars- och fredsfrågor. På
område efter område upplever jag att regeringen är på
glid. Man tar ett steg framåt hit och ett steg framåt dit
för att få sitta med i så många organ som möjligt.
Vilka de är tycks inte vara lika betydelsefullt längre.
Sammantaget gör Miljöpartiet bedömningen att
den svenska medverkan i olika försvarsrelaterade
verksamheter skadar trovärdigheten för den militära
alliansfriheten så som den är formulerad i den säker-
hetspolitiska doktrinen. Regeringens agerande sker
utan mandat från svenska folket. Den genomgripande
förändringen i Sveriges försvars- och säkerhetspolitik
har skett utan möjlighet för människor att säga sin
mening i allmänna val.
Miljöpartiet har tidigare i motioner krävt att rege-
ringen för riksdagen presenterar en övergripande
redovisning för alla de försvars- och säkerhetspolitis-
ka verksamheter där Sverige finns representerat. Sve-
rige deltar i VEU, EAPR, PFF, WEAG och EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Det ger
givetvis konsekvenser och påverkar trovärdigheten
för vår militära alliansfrihet.
Det är nödvändigt att riksdagen får göra en hel-
hetsbedömning av allt det som steg för steg har lagts
till den svenska försvars- och säkerhetspolitiken.
Regeringen måste till riksdagen återkomma med en
handlingsplan för hur trovärdigheten för den svenska
militära alliansfriheten skall upprätthållas. Fram till
dess att riksdagen tar ställning till denna handlings-
plan måste all övningsverksamhet som sker i PFF-regi
och som inte har med strikt fredsbevarande och hu-
manitär verksamhet, miljöskydd eller räddningstjänst
att göra för svensk del vara utesluten. Vi anser inte att
Sverige skall delta med representanter i Natos staber
eller ha en ambassadör som ombud i Nato. Vi avvisar
också svenskt deltagande i EAPR. Riksdagen måste
också få ta ställning till IPP, dvs. det individuella
partnerskapsprogrammet, som reglerar svensk med-
verkan i PFF. Det är viktigt för demokratin att ha
inflytande från riksdagshåll.
Sveriges militära alliansfrihet blir alltmer sub-
stanslöst. Regeringen går steg för steg mot Nato sam-
tidigt som man hävdar att den militära alliansfriheten
ligger fast. I regeringens skrivelse konstateras att
bevarandet av den militära alliansfriheten utesluter
samarbete som rör territorialförsvar och säkerhetsga-
rantier. Den förutsätter dock inte att Sverige i något
annat avseende skulle behöva ålägga sig restriktioner
när det gäller deltagande i det framväxande mångfa-
setterade europeiska säkerhetsarbetet.
Det är då intressant att konstatera vad medlemska-
pet i EAPR innebär. I det betänkande som riksdagen
skall fatta beslut om i dag står: "EAPR befinner sig i
ett utvecklingsskede. Det går därför inte att i dag
exakt ange vad som kommer att bli det konkreta inne-
hållet i EAPR. En viktig uppgift blir fördjupningen
och vidareutvecklingen av samarbetet med partner-
länderna beträffande planering och genomförande av
fredsfrämjande insatser. EAPR kommer att erbjuda
partnerländerna möjligheter till insyn och inflytande i
Natos planerings- och beslutsprocesser för sådana
insatser." Det finns en stor otydlighet om vilka kon-
sekvenserna blir och vad ett medlemskap kan innebä-
ra för den svenska alliansfriheten eftersom organisa-
tionen är i rörelse. Såvitt jag vet finns inga tydliga
regler för vare sig hur man lämnar den eller vad som
kommer att gälla framöver.
Detsamma gäller också WEAG, som försvarsmi-
nistrarna beslöt om i förra veckan, tror jag det var. Jag
har efterlyst reglerna för denna organisation. Det är
normalt i alla andra organisationer att man har någon
form av stadgar för vad organisationen är till för, vad
som gäller för medlemskap, vad som gäller om man
vill lämna organisationen, osv. Men döm om min
förvåning när jag efterlyser sådana regler hos För-
svarsdepartementet och jag efter några telefonsamtal
till slut får fram att det inte finns några sådana stad-
gar.
Då måste man fundera. Vad får det för konsekven-
ser? Vi har blivit medlemmar i en ny samarbetsorga-
nisation inom Natos ram - det kan man väl påstå när
det gäller WEAG - som har med försvarsindustrior-
ganisationer och försvarsindustrin att göra där det inte
finns några tydliga stadgar om vad den skall syssla
med eller vad ett medlemskap innebär på lång sikt.
Det finns förmodligen inte heller regler om hur man
lämnar organisationen eller annat som gäller för den.
Det bidrar naturligtvis till en enorm otydlighet om vad
som gäller framöver för svenskt samarbete och svensk
alliansfrihet.
Miljöpartiet anser det oerhört viktigt att riksdagen
får en helhetsbild och inte ständigt får ta ställning, och
ibland inte ens det, till organisationer som har en så
otydlig profil och som vi inte vet konsekvenserna av.
Detsamma gäller alla de andra delar där man så tyd-
ligt kan se att vi tar ett steg närmare för att få vara
med.
Det låter väldigt vackert med fredssamarbetet.
Men det innebär naturligtvis att vi också får ge upp en
del av det vi tidigare haft, nämligen vår alliansfrihet.
Alliansfriheten bygger på grunden att också omvärl-
den uppfattar oss som alliansfria. Som jag ser det
måste det bli väldigt svårt att kunna påstå att så är
fallet med alla dessa mycket otydliga organisations-
former som vi deltar fullt ut i och där vi sitter med
som en av parterna vid förhandlingsbord och annat.
Det som vi nu skall fatta beslut om, och som är en
del av detta, säger Miljöpartiet nej till. Vi vill först se
en tydligt plan för konsekvenserna av hela beslutet.
Det är oerhört viktigt för vår trovärdighet, det är oer-
hört viktigt för vår alliansfrihet, och det är oerhört
viktigt för Sverige i det internationella samarbetet. Vi
vill inte vara med om ett smyginträde i ett Natomed-
lemskap, vilket vi nu upplever att vi är på väg in i.
Jag kan hålla med Göran Lennmarker som inledde
med att säga att han tyckte att regeringen tydligare
skulle uttrycka sig positiv till Nato. Det vore mer
rejält om regeringen gjorde det i detta läge. Jag upp-
fattar att så är fallet, att det är dit man vill. Det vore
betydligt bättre att klargöra det för svenska folket och
sedan låta svenska folket i ett val ta ställning till hur
man ser på detta än att i ord säga någonting och i
handling göra någonting annat.
I övrigt håller jag inte med Göran Lennmarker att
det skulle vara positivt eller bra. Jag är av motsatt
uppfattning när det gäller Sveriges förhållande till
Nato. Jag anser att vi inte skall vara med utan att vi
skall värna vår alliansfrihet. Den är så oerhört viktig
för svensk del, och den behöver vi bevara. Då behö-
ver vi också en tydlighet i den här frågan.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 4,
7 och 12. Där har vi i Miljöpartiet utvecklat varför vi
inte tycker som majoriteten i detta betänkande. Vi
redogör också för det vi har tagit upp i vår motion. Vi
i Miljöpartiet står givetvis också helt bakom våra
övriga reservationer, men för att inte ta alltför mycket
tid i anspråk för voteringar yrkar jag bara bifall till de
tre reservationerna.