Herr talman! Detta är en intressant debatt om mitt-
fåran i de här frågorna. Om mittfåran förflyttar sig vet
man aldrig när man hamnar i den. Nu verkar vi ju
vara ganska många i den. Utrikesministern pekade väl
litet grand på skillnaden mellan Folkpartiet och Soci-
aldemokraterna i den här frågan. Vi uttalar oss - och
har också tidigare gjort det - om vad vi kan tänka oss
för utveckling även för Sveriges del om utvecklingen
går åt rätt håll. Mittfårans förflyttning visar att Soci-
aldemokraterna tar ställning till de frågorna när ut-
vecklingen är där. Vi vågar uttala oss om den i förväg.
Det är kanske en attitydskillnad, men jag tror att da-
gens godartade säkerhetspolitiska läge i Europa möj-
liggör en större öppenhet i den debatten.
Om vi är överens, utrikesministern, om respekten
för varje stats rätt att göra sitt eget säkerhetspolitiska
val och konstaterar att de tre baltiska staterna har
ansökt om Natomedlemskap, tror jag att regeringen är
överens med oss om att detta inte utgör något hot mot
någon stats säkerhet. Om ett Natomedlemskap för de
baltiska staterna skulle vara stabiliserande för vårt
närområde, är det också i svenskt intresse. Det tycker
Folkpartiet, och av medierna att döma tycks det finnas
regeringskolleger till utrikesministern som kan dela
den uppfattningen. Det är möjligen övertolkat men
ligger ändå rätt nära till hands.
Jag tycker att vi i dagens säkerhetspolitiska läge i
Europa inte behöver vara så räddhågade. Om vi tyck-
er att det ligger i svenskt intresse med ett baltiskt
Natomedlemskap, skall vi också våga uttala det. Jag
vill till utrikesministern ställa frågan: Varför skall vi
vara så räddhågade för att uttala oss om det som lig-
ger i svenskt intresse? Det skulle dessutom gagna de
baltiska staterna.