Herr talman! Jag tänkte ta kammarens uppmärk-
samhet i anspråk eftersom jag kommer från en över-
läggning i Norge med de nordiska försvarsministrar-
na. På vår nordiska dagordning fanns just det som
Ingrid Näslund frågar om. Vi är på det sättet beredda
fr.o.m. den 1 juli 1998 med vår del av en snabbin-
satsstyrka. Det finns nu fem nationer bakom denna.
FN arbetar för att få ytterligare ett antal länder att
lämna bidrag för att göra styrkan mer effektiv.
Vi har också en nordisk samverkan som heter
Nordcaps. Den innebär att vi bygger upp ett system
och kan rapportera till varandra för att kunna sätta
samman trupper på ett sätt som är förberett inför en
kommande internationell mission. Även där räknar vi
med att vara framme 1998.
Steget är ju verkligen mycket litet till s.k. PFF-
övningar. Vi har genomfört en sådan i Norge förra
maj, och i Sverige genomför vi kommande oktober en
PFF-övning som heter Nordic peace. Den har precis
det scenario som utrikesministern pekade på. Det är
en samverkan mellan de militära och de civila organi-
sationerna med syfte att i verkligheten kunna genom-
föra sådant som det borde ha skett mer av i t.ex. Bos-
nien.
Jag har också begärt ordet för att jag vill nämna
något om vad vi diskuterade som också har den här
bärigheten. Det gäller frågan om hur vi skall hantera
vår nordiska samverkan i Bosnien efter det att manda-
tet går ut i mitten på juni. Även där för vi nordiska
diskussioner. Jag kan nämna att jag på ytterligare en
punkt räknar med att vi skall kunna göra mer praktis-
ka insatser. Det gäller minröjning genom nordisk
samverkan. Förhoppningsvis kan det äga rum i Bosni-
en.
Jag vill ta upp en sak till, och det var egentligen
det som gjorde att jag ville begära ordet i dag. Vi i
den nordiska ministerkretsen hade besök av vår ryske
kollega Igor Sergejev. Vi hade en mycket intressant
dag i går med en säkerhetspolitisk diskussion oss
emellan. Jag måste säga att det var en väldigt öppen
och bra diskussion där det definitivt var möjligt att
förstå varandras synpunkter.
Jag gjorde naturligtvis ett inlägg med den ut-
gångspunkten att det säkerhetspolitiska läget har för-
bättrats kolossalt i och med kalla krigets slut och i och
med de demokratiska statsskick som finns runt Öster-
sjön och i Nordeuropa. Även många andra förbätt-
ringar har skett genom de stora nedrustningsavtalen
osv. Vi frågade vår ryske kollega - för det gäller en
punkt som har framhållits från vår sida - om Ryssland
tänker vara med aktivt i det euroatlantiska part-
nerskapsrådet. Vi har ju pläderat för det. Jag var i
Moskva i slutet av september. Då tog jag upp detta
och betonade att det som sker inom rådet för samver-
kan mellan Ryssland och Nato är kolossalt viktigt.
Men Ryssland är också med i det euroatlantiska part-
nerskapsrådet, och vi önskar att Ryssland är aktivt
där.
På samma sätt tog jag då, i september, upp hur
viktigt det är att Ryssland är med i PFF-övningar. Jag
vågar nog påstå att jag förstod att det förekommer en
diskussion i den ryska administrationen om hur man
reellt skall förhålla sig. Vi har tagit upp detta med
andra länder också under de månader som har gått
sedan slutet av maj när dessa två märkliga, det får
man säga, internationella överenskommelser träffades.
Jag talar om denna founding act mellan Nato och
Ryssland och det euroatlantiska partnerskapsrådet där
ju praktiskt taget alla delar av Europa och alla de
nordatlantiska länderna är med.
Många har sagt att här är det verkligen betydelse-
fullt att Sverige lägger fram förslag om hur vi skall
göra och vad vi skall arbeta med. Vi har väldigt
mycket att göra med alla andra samarbetsfält. Kom
med goda förslag! Det har varit budskapet när vi har
varit ute och talat om det här de gångna månaderna.
Nu fick vi besked av Igor Sergejev. Ryssland tän-
ker vara aktivt i det euroatlantiska partnerskapsrådet.
Ryssland arbetar också med att, när man träffas i
försvarsministerdelen nästa vecka och utrikesminis-
terdelen strax därefter, lägga fram förslag som syftar
till att se till det här blir en levande institution.
Vi frågade också om PFF. Jo, Ryssland tänker va-
ra med i minst fem övningar under nästa år. Man
tänker vara med på de punkter där man finner att man
har ett intresse. Man tänker vara med i seminarier osv.
Sergejev säger att det finns restriktioner - de är kan-
ske framför allt av finansiell karaktär - för det ryska
deltagandet.
Man kan konstatera att detta är väldigt positiva
besked. Jag hoppas att det här verkligen skall gå vida-
re. Vi tänker för vår del göra egna inlägg och inspel.
Vi arbetar med att, från ett läge där egentligen ingen-
ting fanns förberett vid sommarens ingång, kunna
hitta punkter som är lämpliga för diskussioner inom
det euroatlantiska partnerskapsrådet. Vi lutar åt att det
kan handla om miljösäkerhetssamarbete. Vi är också
beredda att diskutera om det finns något sätt som vi
måste förbereda oss på när det gäller fredsfrämjande
operationer som skall vara baserade i norra Europa.
Vi skulle naturligtvis vilja ha mer samarbete mel-
lan vårt internationella PFF-centrum i Almnäs i Sö-
dertälje och motsvarigheter till detta. Även det har jag
tagit upp med min ryske kollega. Utrikesministern
kommer att ta upp en stor sak som gäller ett militär-
politiskt ramverk för fredsfrämjande operationer.
Man kan avrunda med att säga att allt det här är
baserat på riksdagens ställningstagande i den för-
svarspolitiska propositionen med den internationalise-
rade samverkansförmåga som vi vill och bör ha för att
kunna delta.
Jag kan avsluta mitt inlägg här med en undran:
Hur säreget skulle det inte vara om Ryssland är med i
EAPR på detta aktiva sätt, om Ryssland är med i PFF
när pengarna finns tillgängliga, men att Sverige inte är
med? Länderna, våra grannar, våra partnerländer, vill
att vi skall kunna göra inlägg och inspel. De menar att
vi har den positionen och den erfarenheten, och att
våra erfarenheter är av största värde.