Herr talman! Det är väl möjligtvis så, Bengt Hur-
tig, att Sverige inte är det största problemet. Men i
IFOR/SFOR-insatsen samverkar även Natostater,
Sverige, Finland, Ryssland och Ukraina. Det är stater
där skillnaderna i interoperabilitet, samövning och
liknande av förklarliga, historiska skäl är ännu mycket
större. Det innebär påtagliga riskmoment. Därför
behövs det samordning, samövning, samträning mel-
lan de olika parterna som har valt olika säkerhetspoli-
tiska arrangemang för sitt fortsatta samarbete i den
framväxande europeiska säkerhetsstrukturen.
Jag har flera gånger sagt att jag upplever litet
grand av en CNN-effekt hos dem som biter sig fast i
motståndet mot bokstavskombinationer som Nato,
EAPR och PFF. När CNN:s bilder t.ex. från Sarajevo
och Bosnien blir alltför otäcka kan ingen säga nej till
att ingripa och stoppa våldet. Men när det sedan har
lugnat ned sig kan man återgå till den gamla retoriken
om faran för neutraliteten, alliansfrihet, stormansvälde
och liknande för att inte ha mer än absolut nödvändigt
att göra med de stater som man skall samverka med
för fred.
Jag hoppas att det inte är Vänsterpartiets bevekel-
segrund.