Herr talman! Ämnet för den här debatten är väl-
färd. Vad är då välfärd? Det finns säkert lika många
svar på det som det finns människor i Sverige. Jag tror
att åsikterna går att formulera i två motsatta stånd-
punkter, nämligen de som anser att vi har för litet och
de som anser att vi har för mycket.
De som tycker att vi har för mycket menar ofta att
varje människa skall klara sig själv. Det är konstigt
nog ofta de som har mycket, de som kan köpa sig
tjänster och därför inte vill vara med och betala and-
ras barnomsorg, sjukvård, skolor och annan social
service via skattsedeln, som anser att vi har för
mycket välfärd.
Grunden för den generella välfärden är allas rätt
till arbete och försörjning och en väl fungerande of-
fentlig sektor. Samhällsinstitutionerna, det som Ingvar
Carlsson i sin regeringsförklaring kallade för kärnan i
välfärden, spelar en stor roll i välfärdsbygget.
Kampen för en skola för alla - rätten till utbild-
ning för arbetarklassens barn - var ett viktigt inslag i
den framväxande arbetarrörelsens kamp. Alla skulle
ha samma rätt till utbildning och därmed ett gott liv
med likvärdiga livschanser. Det var och är i grunden
en demokratifråga.
Kvinnorna har ett särskilt förhållande till väl-
färdsstaten och den offentliga sektorn. Den offentliga
sektorn är kvinnornas största arbetsmarknad. Den har
också varit en förutsättning för kvinnors förvärvsarbe-
te och därmed större oberoende.
Jag tycker att det är viktigt att poängtera att den
offentliga sektorn består av så mycket mer än vård
och omsorg. Vi har t.ex. Vägverket, Luftfartsverket
och inte minst försvaret. JAS-projektet kostar det
svenska folket 60 miljarder kronor. För dessa pengar
skulle vi kunna få gratis dagis och fritids, gratis kol-
lektivtrafik, föräldraförsäkring från 12 till 15 månader
och gratis sjukvård, dessutom skulle vi kunna ta bort
karensdagen och mycket mer. Det handlar om priori-
teringar.
Sverige har nu hamnat i en ekonomisk kris. Den
förda ekonomiska politiken och kapitalismens allt
starkare grepp över såväl världsekonomin som natio-
nernas ekonomier har för tillfället försvagat demokra-
tin. Kredit- och valutaavregleringar, fastighetsspeku-
lationer, bankkollapser och århundradets skattereform
gav ett gigantiskt strukturellt budgetunderskott. Det är
något som borgerliga ideologer nu tar som intäkt för
att riva det generella välfärdssystemet. Socialförsäk-
ringarna måste försämras dels för att sänka budgetun-
derskottet, dels för att människor skall arbeta mer
trots att det inte finns några jobb att få. De skall också
utnyttja systemen mindre.
Att skära i socialförsäkringssystemen genom att
t.ex. sänka ersättningsnivåerna för att finansiera un-
derskott i andra sektorer under förevändning att soci-
alförsäkringssystemen går med förlust är både omo-
raliskt och ekonomiskt felaktigt. Om staten behöver
låna ytterligare pengar av medborgarna, förutom de
miljarder som medborgarna redan har lånat ut för att
finansiera underskott i andra sektorer, måste det sägas
rakt ut. Det får inte gömmas i fraser om att vi har levt
över våra tillgångar.
Regeringen föreslår omfattande förändringar i so-
cialförsäkringssystemen. Vänsterpartiet anser att
frågan om den förändrade inriktning bör förankras hos
folket innan några beslut fattas. Förändringarna bör
också analyseras ur ett klass- och könsperspektiv.
Välfärden och offentlig sektor har en central bety-
delse för långsiktig tillväxt, för kunskapsuppbyggan-
de, förnyelseförmåga och konkurrenskraft. De sänkta
ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna kommer att
påverka människors vilja att minska sitt sparande och
öka konsumtionen. Minskat privat sparande och ökad
konsumtion är förutsättningen för att hemmamarkna-
den skall stärkas och därmed arbetslösheten minska.
Vänsterpartiets linje är att i besparingstider hårda-
re än regeringen hävda den kommunala verksamheten
kring vård, omsorg och utbildning. Egenavgifterna
drabbar den kommunala ekonomin hårt - och då har
vi ändå bara sett början. I genomförandegruppens
omhuldade förslag till nytt pensionssystem finns yt-
terligare ett egenavgiftspaket på ca 9 %.
Herr talman! En vanlig replik i dessa tider är:
"Sanerar vi inte ekonomin, har vi inte råd med jäm-
ställdhet." Att bryta kvinnors underordning är med
andra ord en lyx att unna sig när tiderna är goda. Att
omfördela mellan könen i stället för att låta kvinnorna
stå tillbaka är uppenbarligen inte att tänka på. Då kan
det vara mer gångbart att legitimera kvinnors under-
ordning med biologins hjälp, och därmed lättare dölja
att det kan finnas intressemotsättningar mellan kvin-
nor och män.
Aristoteles hävdade dock att det fanns vissa bio-
logiska skillnader. Anledningen till mäns flintskallig-
het är att de använder insidan av huvudet, menade
Aristoteles. Jag ser att de manliga ledamöterna tittar
sig oroligt omkring för att se vem som är intelligent.
Underförstått var att kvinnor inte blir flintskalliga
därför att vi inte använder insidan. Forskningen har
visat att Aristoteles hade fel. Flintskallighet är hor-
monellt betingad och har ingenting att göra med hur
man eller kvinna använder hjärncellerna.
Att hävda att kvinnor, då de har mjölk i brösten,
har gröt i huvudet, är lika befängt. Men ett sådant
resonemang passar förstås dem som vill införa vård-
nadsbidrag och avdragsgilla pigor.
Regeringen har sagt sig vilja föra en politik för
ökad jämlikhet mellan kvinnor och män. Budgetpro-
positionen har dock inte analyserats ur vare sig ett
klass- eller könsperspektiv. Vid en sådan analys hade
regeringen funnit att de besparingar, de nedskärningar
som föreslås drabbar kvinnor mer än män.
Försvaret och utvecklingen av det vi i dag kallar
den generella välfärdsmodellen är en av de viktigaste
kvinnofrågorna, och den riskerar nu att osynliggöras
genom allt tal om kronor och ören.
Vänsterpartiets grundsyn är att varje människa
oavsett kön skall betraktas som en självständig individ
i ekonomiskt hänseende och själv ha rätt att tjäna ihop
till sin försörjning och pension.
Frågan om maktfördelning kan inte lösas bara med
ökad kvinnorepresentation. Det handlar också om
inflytande. Ekonomisk makt handlar om vilket infly-
tande kvinnor har på fördelningen av de ekonomiska
resurserna. I ekonomiska analyser betraktas t.ex. barn
som en kostnad och inte som en tillgång. Frågeställ-
ningen borde vara: Skall samhällets nödvändiga om-
sorgsarbete utföras gratis eller inte? I dag består ar-
betskraften till lika delar av kvinnor och män. Vi
behöver därför en ekonomisk teori och analys som
sätter människans behov i centrum - en teori där både
kvinnors och mäns erfarenheter ryms. Vänsterpartiet
anser därför att budgetpropositionen och alla kom-
mande ekonomiska förslag skall granskas ur ett jäm-
ställdhetsperspektiv - innan de läggs fram för beslut!
Regeringen har nu kallat till en parlamentarisk be-
redning om hur de aviserade nedskärningarna på
3 miljarder inom familjestödet skall ske. Familjepoli-
tiken är en integrerad del i den generella välfärdspoli-
tiken. Familjepolitiken är också ett instrument för att
förändra de ojämlika maktförhållandena mellan kö-
nen.
Jag vill redan nu markera att Vänsterpartiet inte
kommer att gå med på några nedskärningar som för-
hindrar kvinnors möjligheter att kombinera förvärvs-
arbete med vård av barn. Det innebär i klartext att de
nedskärningar som görs i familjepolitiken måste ses
utifrån resultatet på en familjebudget.
Herr talman! Det finns även andra områden som
betraktas som välfärdspolitik men som egentligen inte
hör hit, och ett sådant är flyktingpolitiken. De senaste
åren har allt färre flyktingar fått flyktingstatus. De
flesta får stanna av humanitära skäl, vilket ger en
signal till svenska folket att solidarisk flyktingpolitik i
förlängningen är en ekonomisk fråga. Den synen
bekräftas av att invandrarministern själv vid ett otal
tillfällen hävdat att krigsvägrare och människor som
flyr från tortyr och politisk förföljelse inte har
skyddsbehov, eftersom de fått stanna av humanitära
skäl. Jag får många brev från trångsynta människor
som delar invandrarministerns synsätt och kallar mig
för landsförrädare för att jag anser att Sverige skall
leva upp till FN-konventionerna, oberoende av låg-
eller högkonjunktur.
Herr talman! Platon hävdade på sin tid att männen
skapades av gudarna. De gudaskapade männen levde
sina liv här på jorden, dog och återskapades som gu-
dar. De dåliga männen å andra sidan återskapades
som kvinnor. Det kan, herr talman, vara orsaken till
att vi i dag har ett överskott av kvinnor i Sverige.
Hellre en mans ondska än en god kvinna, säger Bi-
beln. Men nu kan det ju faktiskt enligt Platon vara så
att de goda kvinnorna i grund och botten är onda män.
Jag skulle därför vilja rekommendera världens mest
jämställda riksdag att beakta det kvinnoöverskott vi
har i Sverige på allvar.