Fru talman! Kan Sverige lösa sina ekonomiska
problem utan att dra ner på välfärden?
Jag tror att alla i dag är alldeles för fixerade av
pengar som en restriktion för vad ett land kan göra.
Jag anser att det är en katastrof att Sverige har gjort
sig beroende av finansmarknaden.
Självfallet kan Sverige behålla och bygga vidare
på en allt bättre välfärd, men förutsättningen är att vi
har rätt att bestämma över landets ekonomiska politik.
Pröva dessa tankar:
1. Just därför att Sverige är ett öppet land med en
internationaliserad ekonomi är det livsviktigt att vi
behåller rätten till en egen ekonomisk politik. Det får
vi inte enligt Maastrichtavtalet.
2. Nationalstaten kan begränsa det internationella
kapitalets makt. Därför vill kapitalet avskaffa natio-
nalstatens frihet.
Fru talman! Det är viktigt att monopolen i den of-
fentliga sektorn utsätts för konkurrens. Men en stark
offentlig sektor är nödvändig för välfärden eftersom
det inte kräver att man kan betala för vård och för det
den offentliga sektorn kan ge.
Ekonomer av den nu dominerande skolan vill att
alla skall vara beroende av marknaden. De tycker
följaktligen inte om den offentliga sektorn. De vet att
det blir protester när man skär i den, eftersom det
minskar välfärden för folkflertalet. Då råder ekono-
merna politikerna att gå till väga på följande sätt.
Skatterna skall sänkas drastiskt. Det gillar folk. Ett
rejält budgetunderskott och en stor statsskuld åstad-
koms. Så skapar man ett krismedvetande som får folk
att tro att staten är tvingad att minska den offentliga
sektorn. Man tror att den enda metoden är att spara,
t.ex. på kommunerna som stöder kultur, utbildning
och vård genom den offentliga sektorn. De som arbe-
tar där blir arbetslösa.
Arbetslöshet är det värsta slöseriet, eftersom den
hindrar människor från att skapa resurser, från att
göra nytta. Men genom arbetslösheten blir folk öd-
mjuka och tacksamma för de jobb de har. Det kanske
var syftet.
Fru talman! Vilka möjligheter har då staten? Kan
staten skaffa pengar på andra sätt än genom skatter
och lån på marknaden? Ja. Pengar är aldrig en restrik-
tion för en nation så länge den har en egen valuta och
en demokratiskt styrd riksbank. Men det är just detta
vi mister genom EMU, EU:s ekonomiska och monetä-
ra union som byråkratin håller på att fullborda vad
politikerna än säger.
Staten har möjlighet att skapa lagom mycket
pengar för att alla skall få arbete och betalt. 1992 fick
Riksgäldskontoret, som sköter statens upplåning, 18
miljarder kronor från sitt checkkonto i Riksbanken
och behövde inte vara beroende av att låna till hög
ränta på finansmarknaden.
Checkkrediten har nu avskaffats. Den är nämligen
inte tillåten i EU. Vi är i marknadens våld.
Problem (inflation) blir det om köpkraften är stör-
re än vad som finns att köpa. Med en skicklig pen-
ningpolitik trycker staten naturligtvis inte mer pengar
än vad det finns utrymme för.
En okontrollerad inflation är katastrofal. En viss
penningvärdeförsämring kan gynna investeringar
eftersom det lånade kapitalet delvis avskriver sig
självt.
Fru talman! Vilket intresse har kapitalet? Det är
främst penningägarna som missgynnas av inflation
eftersom den minskar kapitalets värde. Det värsta som
kan hända en finansiär är att kapital inte skulle vara
en knapp resurs. Det är ju bara så länge det är ont om
kapital som det går att tjäna mycket pengar på det.
Exportens värde ligger enbart däri att vi kan betala
importen. Sverige har sedan länge en positiv handels-
balans, dvs. vi säljer mer till utlandet än vi köper. (Jag
är bara nervös för att utlandet skall sluta köpa skogs-
produkter av oss, för då blir det en verklig kris.)
Fru talman! Min slutsats blir: Vi kan klara av bud-
getunderskott och statsskuld utan att skära i den of-
fentliga sektorn, utan att åstadkomma arbetslöshet och
utan att skada välfärden.
1. Höj skatten för oss som tjänar bra och låt ban-
kerna betala igen det skattebetalarna lånat dem.
2. Släpp beroendet av finansmarknaden genom en
aktiv penningpolitik för låg ränta och arbete åt alla.
3. Se till att vi slutar vara beroende av EU:s eko-
nomiska politik.
Fru talman! Praeterea censeo traktatum Ma-
astrichtiensem esse delendum. För övrigt anser jag att
Maastrichttraktaten bör avskaffas.