Fru talman! Välfärd är bl.a. god sjukvård. Därför
måste riksdag och regering sätta stopp för fortsatt
stympning av sjukvården.
Visserligen har man från regeringshåll tidigare
sagt att landsting och kommuner inte skall drabbas av
ytterligare nedskärningar. Men som det ser ut i dag
räcker det inte med sådana löften. Vården måste till-
föras mer statliga pengar. Det är ju en kraftig ned-
dragning av statsbidrag som medfört att vi fått den
situation som vi har inom vården.
Låt oss blicka några år tillbaka. År 1985 fick
landstingen totalt 18 700 miljoner i statsbidrag. År
1990 ökade statsbidragen. Då fick landstingen sam-
manlagt 21 300 miljoner kronor. År 1992 var beloppet
nere i 10 miljarder kronor, och för åren 1993 och
1994 är det beräknat att landstingen sammanlagt
skulle få 13 miljarder kronor per år. Det syns tydligt
att det är en stor minskning som det handlar om.
Under de senaste åren har man samtidigt kunna se
att försvaret, vägtrafiken och liknande sektorer i
krontal fått en ökning i statsbidrag. Så detta är helt
klart en prioriteringsfråga.
Neddragningarna har redan gått alldeles för långt,
och det syns inget slut på detta elände. Vår sjukvård
har varit ett föredöme. Men i dag har den spårat ur.
Sparandet har nått den nivå att uttrycket bedrövligt är
ett snällt uttryck i sammanhanget.
Även om vi skulle tro på bara hälften av vad som
står i dagspressen och i olika facktidningar, borde
varningsklockorna höras hos alla. Ansvariga politiker
fortsätter att tala om samverkan, rationaliseringar och
nedläggningar av enheter för att klara ekonomin.
Så många som 20 akutsjukhus måste läggas ned
sägs det. Patienter får inte den vård som de borde
kunna få. Och patienter dör i onödan. Anhöriga far
illa när deras kära inte får den vård som de borde ha
rätt till. Läkare uttalar att de inte längre kan svara för
patienternas säkerhet. Personal arbetar övertid och
vågar inte redovisa övertiden eftersom deras enhet
inte har råd med den. Om inte pengarna räcker riske-
rar de nämligen att mista sina jobb.
Politiker på landstings- och riksnivå fortsätter sitt
tal om att vi måste fortsätta spara inom vården. De
påstår att vi inte har råd med dagens sjukvård - ändå
är den knappast någonting att skryta med.
Det verkar som att även den nya regeringen tycker
att vården är tärande i stället för närande. I handlingar
har jag ännu inte sett någon skillnad mellan den nya
och den gamla regeringen.
I Miljöpartiet anser vi att vi har råd med den vård
som svenska folket vill ha. Det är en prioriteringsfrå-
ga. Vi kan t.ex. avstå från stora betong- och as-
faltsprojekt. Vårdpersonalen kan utnyttjas i vård och
omsorg i stället för att placeras i arbetslöshetskön. För
samhället är kostnaden nästan densamma.
I dag verkar det som om företag som producerar
vilket skräp som helst är något positivt, medan vården
är något betungande som bara kostar. Fortfarande
satsas det på dyra onödiga jobb, samtidigt som det
gråts krokodiltårar för att det inte finns pengar till
vården. Det verkar nästan som att de flesta beslutsfat-
tare glömt bort att även vårdpersonal betalar skatt, att
även vårdpersonal handlar varor och håller i gång den
inhemska industrin.
Vi i Miljöpartiet vill stoppa denna stympning av
vården. Vi anser att vården skall förbli ett prioriterat
område. Både vi och ni vet att det blir fler och fler
äldre i samhället, något som kommer att öka behovet
av vård och god omvårdnad. Därför vill vi tillföra
vården mer statliga pengar. Det vill vi göra bl.a. ge-
nom att delfinansiera vården med pengar från det som
orsakar vård. Det betyder "nya" pengar från områden
som rör alkohol, tobak, kemikalier - även trafiken.
Måttliga avgiftshöjningar på dessa produkter kan ge
ett behövligt tillskott till vården.
Detta förslag har vi lagt fram i en av våra motio-
ner. Och det skulle förvåna mig om svenska folket
säger nej till en sådan avgiftshöjning. Man väljer ju
knappast inställda operationer, längre väntetider eller
att behöva se anhöriga fara illa bara därför att vårdre-
surserna inte räcker till. Jag tror också att svenska
folket tycker att det är bättre att betala för vårdperso-
nal som utför ett arbete än för vårdpersonal som står i
a-kassekön.
Vi i Miljöpartiet vill återställa den goda vården
och höja omvårdnaden. Till det vill vi ha hjälp av er
alla. Om ni inte ställer upp på vården hoppas jag att
vårt lågmälda svenska folk tar ton och ryter till så det
hörs.