Herr talman! När man diskuterar välfärd får man
ofta uppfattningen att vi får en god välfärd, om vi har
stora ekonomiska resurser. Visst har de ekonomiska
förutsättningarna en stor betydelse för vår materiella
välfärd, och vi måste naturligtvis vara noga med att
prioritera så att våra gemensamma resurser fördelas
på ett så rättvist och fördelningspolitiskt acceptabelt
sätt som möljligt. Men pengar är absolut ingen garanti
för en bra välfärd.
Trots en s.k. god välfärd, som Sverige haft under
många år, har exempelvis självmordsfrekvensen ökat i
vårt land. Också missbruket av alkohol och narkotika
har ökat. Det allt grövre våldet breder ut sig, och det
ökar faktiskt bland de unga. På Ekot i går morse pre-
senterades siffror på att allt fler yngre ungdomar be-
går så grova brott att de döms till fängelse. Alldeles
nyligen dömdes de två bröderna från Bjuv till långa
fängelsestraff för att de hade dödat sin kamrat, ett
mord som har berört oss alla djupt. Jag är väl medve-
ten om att vi har tvingats höra dessa rapporter ofta
den senaste tiden, men jag tycker ändå att vi måste ha
med denna verklighet när vi debatterar välfärden i
Sveriges riksdag i dag.
Herr talman! Forskarna Mattias Lundberg och Jo-
nathan Hjort från Umeå har gjort en undersökning om
kopplingen mellan alkohol och våld. De har kommit
fram till att tre av fyra våldsbrott är alkoholrelaterade.
Våldsbrotten begås mestadels av unga människor.
Hela 40 % av alla våldsbrott utförs av 15-24-åringar.
En stor del av våldet sker på krogen. Särskilt förvå-
nande är det att 15-17-åringar är gärningsmän i näs-
tan lika hög grad som de äldre ungdomarna. De
yngsta årskullarna i undersökningen står för hela 8 %
av det alkoholrelaterade våldet. Detta är en hög andel
med tanke på att de enligt lagen inte skall ha tillgång
till alkohol. Undersökningen visar att de nuvarande
alkoholpolitiska åtgärderna inte är tillräckliga och att
vi borde följa upp de lagar som redan finns på ett
bättre sätt.
Det vore att förenkla och lura sig själv att hävda
att dessa vålds- och alkoholproblem enbart skulle ha
ekonomiska orsaker. När problem uppstår är det lätt
att gripa tag i "de enkla lösningarna", som att vi inte
har tillräckliga ekonomiska resurser eller att vi nog
måste ändra organisationen. Dessa två argument har
på något sätt blivit legitima som lösning på alla pro-
blem. Jag säger nu inte att dessa faktorer saknar bety-
delse, varken de ekonomiska förutsättningarna eller
organisationsstrukturen, men faktum är att vi ibland
måste våga gå djupare i analysen för att kunna lösa
problemet eller i varje fall minska det. Men det första
steget är att vi inser att problemet finns och att vi
måste hitta lösningar. Det handlar här om välfärd.
Herr talman! Vi kristdemokrater har gång på gång
hävdat betydelsen av små naturliga gemenskaper. Vi
har ofta blivit häcklade för det. Man har trott att vi
bara vill ha vårdlön. Trots både onyanserade och tuffa
påhopp fortsätter vi att lyfta fram den lilla naturliga
gemenskapen som en avgörande faktor för ett gott
välfärdssamhälle. Vi är övertygade om att med trygga
familjemiljöer blir det ett tryggt samhälle, och vice
versa.
De små naturliga gemenskaperna, av vilka famil-
jen är den viktigaste, fanns faktiskt till långt före
staten. Familjen är inte en institution som de offentli-
ga organen har skapat. Det är i stället enskilda och
familjer som bygger upp och utgör hela samhället.
Det finns säkert inga perfekta föräldrar. Vi har
brister allesammans. Vi kristdemokrater talar ofta om
ofullkomlighetstanken, och ibland kanske fler än vi
borde göra det. Trots medvetenheten om ofullkomlig-
het menar vi ändå att hemmiljöerna, i de flesta fall, är
den bästa basen för barnens utveckling. Familjen är
som ett litet samhälle. En viktig del i arbetet för att
minska våld och kriminalitet och motverka rotlöshet
och drogbruk är att ge allt tänkbart stöd till hem och
familjer.
Det är oerhört märkligt att regeringen i en tid av
social otrygghet, där barns och ungomars rotlöshet
diskuteras och det brutala våldet breder ut sig, tar bort
möjligheten för föräldrarna att exempelvis avgöra hur
man vill ordna sin barnomsorg. Vi behöver inte mind-
re engagemang, utan vi behöver mer engagemang från
familjerna och från föräldrarna. Det finns ingen, häv-
dar vi kristdemokrater, som bättre känner sina barn än
föräldrarna. Därför är det också helt naturligt för oss
att det är familjen själv som avgör valet av barnom-
sorg. Riksdagens och regeringens uppgift är att anpas-
sa sig till familjernas val, inte att i detalj försöka styra
det.
Vård och omsorg tillhör de viktigaste områdena i
samhället. Sverige är inte ett välfärdsland om inte alla
kan få den vård och omsorg som de behöver. Många
undersökningar har gjorts om svenska folkets inställ-
ning till vilka områden som skall prioriteras. Vård och
omsorg ligger alltid på en av de första platserna.
För oss kristdemokrater har vård och omsorg alltid
varit en hjärtefråga. Under förra mandatperioden
gjordes besparingar inom kommuner och landsting.
Många landsting gjorde effektiviseringar, framför allt
på kirurgkliniker, där många av operationerna nu
kunde utföras polikliniskt. Det gav rejäla besparingar.
Även inom administrationen har det gjorts besparing-
er, och det har naturligtvis varit både bra och nöd-
vändigt. Men nu är läget enligt vår bedömning sådant
att det inte finns möjlighet att genomföra några större
besparingar inom den direkta vården utan att risk
finns att det hotar kvalitet och tillgänglighet.
En av de frågor som socialdemokraterna varje dag
under valrörelsen kritiserade oss kristdemokrater för
var att vi inte tillräckligt kraftfullt satsade på sjukvård
och äldreomsorg. När man nu i senaste numret av
Kommunalarbetaren på s. 37 läser redovisningen av
vad det blev av en socialdemokratisk regering på
denna punkt slås man av häpenhet. Rubriken är:
"Minskade statsbidrag till kommunerna 14 000 jobb
försvinner". Denna artikel inleds med följande text-
stycke i fet svart stil:
"Enligt regeringens finansplan minskar statsbidra-
gen till kommunerna mycket kraftigt, både i år och
nästa år. Som en följd av svångremmen försvinner
bara i år 14 000 jobb."
Många av de kommun- och landstingsanställda in-
om bl.a. vårdsektorn som i valrörelsen matades med
löften från Socialdemokraterna, samtidigt som vi
kristdemokrater svartmålades, känner sig säkert be-
svikna och svikna. Då, för ett år sedan, visade Social-
demokraterna inte minsta vilja och respekt för att
hejda statens skuldökning. Då sade man att varje
förslag från regeringen var ett angrepp på välfärden
och de svaga. Nu kan vi konstatera att man, på områ-
den där Socialdemokraterna hamrat in kritik mot oss
gällande fördelningspolitik, har visat var man står.
Det gäller pensionärernas situation, barnfamiljernas
ekonomi, resurser till sjukvård och äldreomsorg samt
solidaritet med världens fattiga. Det är för en del
häpnadsväckande. För mig är det kanske bara en
bekräftelse på vad jag befarade.
Jag välkomnar det besked som Socialstyrelsens
chef Claes Örtendahl har gett i morgonens nyhets-
sändningar, dvs. att man skall ta kontakt med alla
sjukhus i landet i syfte att informera sig om det be-
svärliga läge som kommit till allmänhetens känne-
dom.
En grundläggande princip, säger man på Social-
styrelsen, skall vara att ingen skall behöva dö på
grund av sjukvårdens besparingar. Det är ett särskilt
angeläget besked, eftersom den socialdemokratiska
regeringen kraftigt drar ned på medlen till kommuner
och landsting under de kommande åren.
Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att vi
kristdemokrater inte accepterar en fördelningspolitik
som går ut över de svagaste i samhället. Vi kommer
även fortsättningsvis att föra vår politik med högburet
huvud. Detta klarar vi, eftersom vårt budgetalternativ
är starkare än Socialdemokraternas.