Herr talman! Många människor är i dag med fog
oroliga för vad som kommer att hända med vår väl-
färd under den rådande ekonomiska situationen. Det
är nu vårt ansvar att se till att de nödvändiga bespa-
ringarna tas ut på ett sådant sätt att det inte går ut över
de grupper som bäst behöver samhällets stöd.
Under hösten har riksdagen fått ta emot den ena
s.k. återställarpropositionen efter den andra. Social-
demokraterna har visat en tydlig frånvaro av politiskt
nytänkande.
Den utveckling av primärvård, barnomsorg och
arbetsrätt som den förra regeringen lade grunden till
och som innebar att enskilda människor fick ett ökat
inflytande över sin egen tillvaro har nu inte bara hej-
dats. Vi har fått en återgång till det gamla systemen
där makten lagts tillbaka till landsting och kommuner.
Nu har Socialdemokraterna presenterat en budget-
proposition som ökar på oron ytterligare inte minst
när det gäller välfärden, som den här debatten skall
handla om.
Jag vill först ta upp det som händer i kommuner och
landsting. Återregleringen av primärvård och barnom-
sorg minskar konkurrensutsättningen. Därmed för-
sämras våra möjligheter att få mer välfärd för pengar-
na. Till detta kommer att socialdemokraterna bryter
sina löften om att tillföra mera resurser till kommu-
nerna. Resultatet av detta blir en sämre service.
Socialdemokraterna saknar vidare en genomtänkt
strategi för hur socialförsäkringarna skall reformeras.
I budgetpropositionen har det lagts fram ett antal
förslag som är strukturellt felaktiga. Systemen blir
mindre enhetliga och mindre försäkringsmässiga.
Den ekonomiska politik som vi i Folkpartiet libe-
ralerna ställde upp på under den förra mandatperioden
hade målsättningen att rädda välfärden. Den generella
välfärden har starka rötter i den socialliberala idétra-
ditionen. Det är vår uppfattning att vård, omsorg och
utbildning i allt väsentligt skall finansieras gemensamt
och stå till människors förfogande på lika villkor.
Vi är övertygade om att en väl fungerande offent-
lig sektor och det privata näringslivet är ömsesidigt
beroende av varandra. Bra barnomsorg, skola och
sjukvård är en förutsättning för ett starkt näringsliv.
Och ett starkt näringsliv är i sin tur ett villkor för att
vi skall har råd med en väl utvecklad välfärd.
Regeringen har i budgetpropositionen angivit en
rad besparingar, mest av osthyvelskaraktär. Vi hade
önskat mer politiska prioriteringar. Vi har i våra par-
timotioner inom det sociala området lämnat olika
förslag som innehåller både plus- och minusposter.
Sammantaget ger de väsentliga besparingar för stats-
kassan samtidigt som bördorna fördelas mer rättvist
mellan människorna i samhället. Vi tycker t.ex. att
socialdemokraterna går för hårt åt långtidssjuka och
barnfamiljer.
Vi anser att finansieringen inom socialförsäk-
ringsområdet i ökad utsträckning bör ske genom väx-
ling till försäkringsmässigt utformade egenavgifter.
Arbetsskadeförsäkringen bör utformas som en riskför-
säkring för arbetsgivare. Vi anser att inkomsttrygghe-
ten måste vara utgångspunkten i de olika systemen. Vi
tycker att det är lämpligt med ett tak på 7,5 basbelopp
och en ersättningsnivå för den som inte är pensionär
på 80 %. Detta ger 1,8 miljarder i ökade utgifter, men
vi har finansierat dem genom besparingar på andra
poster.
Arbetslöshetsförsäkringen bör åter göras mer hel-
täckande genom en återgång till ett obligatoriskt sys-
tem med höjda egenavgifter. Vi tycker att man skall
ha en trygghet här även när man är under 20 år.
Vi vill höja pensionsåldern. Det ger 6 miljarder
extra 1998 i varaktiga besparingar.
Vi vill avskaffa delpensionen. Det ger 0,5 miljar-
der plus.
Vi vill bibehålla karensdagen. Vi anser att bespa-
ringarna bör drabba korttidsfrånvaro snarare än lång-
tidsfrånvaro. Det ger 2-3,8 miljarder plus. Siffrorna
blir litet olika i olika beräkningar, men det blir ett
rejält plus.
Vi vill bibehålla barnbidraget. Det ger en ökad
utgift på 2,3 miljarder.
Till detta kommer ytterligare ungefär 1 miljard i
besparingar på läkemedelsnotan. Vi har inte tagit upp
den i vår ekonomiska motion, men jag vet av egen
erfarenhet att om man inför en egenrevision av läkar-
nas förskrivningar får man en sänkning av läkemedel-
snotan på ungefär 10 %. Ett sådant system skulle
kunna införas i Sverige genom de rutiner vi har ute på
apoteken.
För att öka allmänhetens förtroende för våra väl-
färdssystem vill vi dessutom införa en trygghetslag-
stiftning för sjuka och äldre. Vi anser att patientens
rättigheter måste förstärkas. Det kan ske genom att
man sammanför nya och gamla regler i t.ex. Hälso-
och sjukvårdslagen. Kerstin Heinemann kommer
senare att närmare utveckla dessa tankegångar i sitt
inlägg.
Vi menar att det bör slås fast tydligare i social-
tjänstlagen vilka skyldigheter kommunerna har gen-
temot äldre människor. Kommunerna skall ju tillhan-
dahålla service av god kvalitet, bygga bostäder och ge
anhöriga stöd samt främja frivilliga insatser, t.ex.
genom frivilligcentraler dit den som vill göra en insats
kan vända sig. På denna grundval menar vi att varje
kommun och landsting borde upprätta en trygghetsga-
ranti för äldre inom sitt område. En sådan bör som
mål ha följande punkter:
Rätt till en lämplig bostad inom ett halvår.
Rätt till eget rum på sjukhem för den som så öns-
kar.
Rätt till rimliga avgifter på sjukhem. En anhörig
skall inte behöva flytta för att sjukhemsavgiften är för
hög.
Rätt till service för dem som bor kvar hemma.
Rätt till trygghetslarm. Det är ett billigt sätt att öka
tryggheten för äldre. Alltför många får vänta för länge
på ett sådant.
Rätt till egen husläkare.
Rätt till sjukvård vid behov.
Valfrihet för olika vård- och boendeformer.
Rätt för anhöriga att få stöd.
Rätt till kompensation om vård och service uteblir
eller försenas.
Rätt att fråga och få hjälp när trygghetsgarantin
brister.
Rätt till kunskap om åldrandet. Alltför många äld-
re är rädda för hälsoproblem, t.ex. demenser, som de
kanske inte alls har eller kommer att drabbas av. Det
finns ett behov av att få kunskap.
Herr talman! Den handikapplagstiftning som vi in-
förde under den förra mandatperioden var ju ett stort
steg framåt för att förbättra situationen för funktions-
hindrade. Men det är de individinriktade förslagen
som har genomförts. Nu är det hög tid för de sam-
hällsinriktade som syftar till att göra hela samhället
tillgängligt för människor med funktionshinder. Vi
efterlyser en plan från regeringen för hur dessa förslag
skall genomföras.
I höstas föreslog den socialdemokratiska regering-
en att en uppräkning av basbeloppen skulle begränsas
med hänsyn till inflationen. Det kan innebära en
olycklig urholkning av bidragen till de funktionshind-
rade och deras anhöriga. Den effekt på statskassan
som en utebliven uppräkning skulle innebära är så
liten att den är försumbar i det här sammanhanget,
men det är ett mycket stort problem för den enskilde
som drabbas. Vi hoppas att detta inte kommer att
komma till stånd.
Det allvarliga med Socialdemokraternas politik är
bl.a. att den ser annorlunda ut än de förväntningar den
har skapat. Skulle den här politiken bli bestående får
vi en urholkning av servicenivån, särskilt inom vård
och omsorg, och en minskning av valfriheten. Vi
hoppas nu att Socialdemokraterna och deras stödtrup-
per Vänsterpartiet och Miljöpartiet tänker om och tar
till sig förslagen i våra partimotioner på välfärdsom-
rådet. Det blir både billigare och bättre för de männi-
skor vars välfärd det är extra viktigt att vi värnar om.