plik
Fru talman! Skall jag förstå det så, att den social-
demokratiska regeringen är nöjd med utvecklingen
fram till 1991, att det tillstånd Sverige befann sig i
1991 var ett önskvärt tillstånd och att den politik som
bedrevs mellan 1982 och 1991 därmed var en mycket
framgångsrik politik? Jag har svårt att tolka statsrå-
dets uttalande på annat sätt.
Har jag tolkat henne rätt innebär det naturligtvis
att vi har att förvänta oss en utveckling som är paral-
lell med den som skedde mellan 1982 och 1991.
Vi minns - somliga av oss är gamla nog - ganska
väl vad som skedde efter 1982. Vi känner igen skat-
techocken. Vi känner igen den kraftiga ökningen på
den offentliga sidan.
Då har vi rimligtvis att se fram emot att resultaten
blir desamma. Vi ser dem ganska tydligt. Vi kan se
hur Sverige halkar efter. Vi kommer att bli Västeuro-
pas fattigaste land om den utveckling vi har haft sedan
1970-talet skulle fortsätta 25 år framåt i tiden.
Lindbeckkommissionen sade någonting som jag
tror var väldigt tänkvärt. Den sade att Sverige har ett
bättre välstånd än vad våra siffror visar därför att vi
har ett långt arv att gå tillbaka på. Sverige var under
hundra år ett av Västvärldens mest dynamiska länder.
Vi har en lång bildningstradition från 1840-talet.
Vi har en socialförsäkringstradition från början av
seklet. Vi undgick två världskrig. Vi har ett oerhört
gott arv att dra på. Men bekymret är att det försking-
ras.
För mig är det något obegripligt att man kan tänka
sig att gå tillbaks och ta om den politik som ledde till
ett rejält fall i svensk ekonomi och ett rejält fall i
välfärd och i sysselsättningen. Det slutar kort sagt i
arbetslöshetens stålbad, som dess arkitekt också förut-
såg.