Utbildningsfrågor

Herr talman! Jag börjar med att när det gäller

UbU7 yrka bifall till reservation 3 under mom. 2 och

13.

Utbildningen av akademiker i tillräckligt antal och

på tillräckligt hög nivå är en avgörande faktor för

varje land som vill hävda sig i framtiden. Trots att

Sverige generellt har en väl utbildad befolkning finns

det besvärande problem. Ett är att vi har svårt att få

ungdomar att söka till de längre utbildningarna och

välja att satsa på dessa. Ett annat är att examinations-

frekvensen är för låg. Ett tredje är att vi fortfarande

har en besvärande social snedrekrytering. Ett fjärde,

som har visat sig i dagarna, är att vi faktiskt har en

ökande andel studenter som inte lämnar högskolan.

Internationella jämförelser visar på behovet av att

ytterligare höja vår utbildningsnivå. Om man till ut-

bildning vid universitet och högskolor lägger annan

eftergymnasial utbildning är den andel av varje gene-

ration ungdomar i Sverige som börjar någon form av

sådan utbildning lägre än i jämförbara länder. Folk-

partiet anser att målet måste vara att minst hälften av

varje årskull ungdomar söker sig till högre utbildning.

Vi har sett ökningen av antalet högskoleplatser

som ett mycket viktigt sätt att nå detta mål. En ut-

byggnad startades 1990, fortsattes av den borgerliga

regeringen och fortsattes också av den nuvarande

regeringen. Vi har vid varje tillfälle varit del av, ac-

cepterat och uppmuntrat utbyggnaden.

Vi har däremot kritiserat den socialdemokratiska

regeringens brist på långsiktighet. Vi har flera gånger

talat om de här pucklarna inom högskolan, vilka inte

har främjat högskolans möjligheter att planera en

framförhållning med kvalitet i centrum. Vi säger

därför denna gång nej till att flytta fram platser från

hösten 1998 till januari 1998. Det är ett tydligt exem-

pel på sådan här ryckighet.

Vi menar också att universitet och högskola har

kommit i kläm genom olika principer för finansiering.

Det handlar alltså om de studenter som man har utbil-

dat över taket, motsvarande ca 200 miljoner, som

staten inte ämnar ge ersättning för. När platserna nu

ökar kommer högskolorna säkert att anpassa antalet

studenter till reella tal, och den ökning som väntas

kommer inte att ske.

En viktig kvalitetsfråga är också de anställda lä-

rarnas kompetensutveckling, både ämneskompetensen

och deras pedagogiska utveckling. Särskilt i en orga-

nisation som ägnar sig åt kunskapsutveckling är detta

en process som varje lärare måste vara medveten om.

De måste alltså själva ha oerhört stor tillgång till den

lärande processen och själva bli vidareutbildade.

Vi menar också att de nya platser som tilldelas

inte skall smetas ut över både nya och äldre högsko-

lor, utan de skall dediceras till universiteten och till de

högskolor som nu söker universitetsstatus. Där finns

det nämligen en bättre täckning av kompetenta lärare,

och de har fått stå tillbaka vid tidigare utökning. Mitt

resonemang gäller i synnerhet Lund, som jag känner

väl eftersom jag bor där och har en särskild känsla för

Lunds universitet. Det har nu avknoppat utbildningar

och studenter till den nya högskolan i Malmö.

Enligt Folkpartiets budgetalternativ behåller hög-

skolorna 210 miljoner av det som regeringen har

sparat in. De pengarna menar vi att varje högskola

kan använda för sin egen kvalitetsutveckling, t.ex.

medger det en viss finansiering av ett utökat antal

lektorer och professorer.

Vi menar också att sexpartimotionen om de fri-

kyrkliga högskoleutbildningarna är väl motiverad. Jag

tycker faktiskt att det är litet småaktigt att vi inte

skulle kunna komma fram till att göra den omfördel-

ningen av 150 platser till de här högskoleutbildning-

arna. Elver Jonsson är en av motionärerna. Jag såg att

han har anmält sig på talarlistan, och han kommer

säkert att motivera detta bättre än jag har gjort.

Sommaruniversitet har vi tjatat om i många år. Det

tycker vi är en oerhört viktig del i en utveckling av

alternativa utbildningssätt som också kan medverka

till att minska den sociala snedrekryteringen. Okej,

säger socialdemokraterna och utbildningsministern,

det har de full möjlighet till. Men som vi menar det

skall det ingå i det generella utbildningsuppdraget och

därmed också finansieras.

Nu går jag över till forskarutbildningen. Folkpar-

tiet har länge arbetat för att öka antalet forskare. Vårt

mål är 2 500 examinerade per år. För att nå det senast

år 2000 krävs att varje antagen doktorand har finansi-

ering i form av en doktorandtjänst. En tjänst medför

social trygghet i form av t.ex. barnledighet och andra

sociala förmåner som erfarenheten säger är viktiga för

att öka antalet kvinnor som vill satsa på en forskar-

utbildning. Detta är min erfarenhet som ordförande

under sex år i Jäst-gruppen, som här är åberopad, där

jag har mött oerhört många kvinnor som just säger

detta.

För att examinera så många har vi också i vår

budget hållit undan 100 miljoner för detta, vilket

finansierar mellan 350 och 450 sådana tjänster. Detta

tas upp i den reservation som jag redan har yrkat

bifall till.

Jag har som ni alla vet kommit överens i utskottet

med Socialdemokraterna och Centern om det förslag

som nu förs fram av majoriteten. Det har jag gjort

eftersom det enligt min bedömning är steg på vägen

för att nå de mål jag har redogjort för är Folkpartiets.

Jag personligen håller självklart fast vid det jag har

medverkat till. Men tyvärr delar inte flertalet i min

riksdagsgrupp min bedömning, vilket innebär att de

kommer att ge sitt stöd till moderaternas reservation 1

under mom. 1 i UbU7 om avslag på förslagen att

reformera forskarutbildningen. Gruppen kommer

också att ge sitt stöd till reservation 1 i UbU2 om

studiemedel under forskarutbildningen.

Låt mig också säga några ord om grunden för min

bedömning. Det är dels kunskapen om att ofinansie-

rade doktorer med dålig eller alltför liten handledning

inte blir färdiga, dels prognoser som tyder på stor

brist på vetenskapligt skolade människor i framtiden i

Sverige. Denna brist drabbar högskolorna med kraft

mellan år 2005 och 2015 då ca 5 000 lärare pensione-

ras.

Jag har i utskottet under hela 90-talet medverkat

till att öka antalet studenter så att det år 2000 kommer

att finnas 270 000 studenter. Det är ungdomar som

förväntar sig att få en utbildning med kvalitet som kan

mätas internationellt. Den skall ges av lärare som

själva är forskare med vetenskaplig skolning och som

kan tydliggöra de nödvändiga kopplingarna mellan

utbildning och forskning. För att vara lärare vet ni alla

att det enligt högskolelagen krävs att man har en ve-

tenskaplig utbildning. Det kräver också utbildningen i

sig, eftersom den skall vila på vetenskaplig grund.

Till detta, som alltså är högskolans behov av ve-

tenskapligt skolad personal, kommer alla riksdags-

partiers önskningar om att gymnasieskolan skall ha

lektorer och att komvux skall ha lektorer. Vi vet att

industrin ropar efter människor med vetenskaplig

skolning. Inte minst förvaltningen vet vi bestämt be-

höver vetenskapligt skolad personal.

Nu har alltså socialdemokraterna enligt min upp-

fattning lagt fram ett förslag till en tydligare finansie-

ring än tidigare. Man har öronmärkt 954 miljoner för

forskarutbildning i landet. Till detta kommer det

självklara, som jag egentligen inte skulle behöva säga

här, att varje institution och fakultet naturligtvis kan

använda mer pengar, speciellt under en övergångsfas,

till vissa mindre institutioner som kan underlätta för

det nya sättet att se på doktorandutbildningen.

Herr talman! Under Per Unckels tid som utbild-

ningsminister fattade riksdagen beslutet att endast

doktorandtjänster skulle finansieras från juli 1995.

Detta revs upp av den socialdemokratiska regeringen,

och man återinförde utbildningsbidrag. Det här var

väldigt många av oss mycket emot. Nu är alltså min

bedömning att det som i dag läggs fram som förslag

är ett steg på vägen mot fler forskare och därmed en

möjlighet att i framtiden behålla och öka kvaliteten

inom forskarutbildningen och att behålla och öka

kvaliteten inom högskolans lärarkår.

Jag kan inte med gott samvete nu säga nej, efter-

som allt då förblir vid det gamla, och lärarbristen

förvärras i väntan på något annat. Som jag sade i

utskottet är min mardröm att de som runt år 2010 är

valda ledamöter av utskottet tvingas att acceptera en

verklighet som innebär att det för att vara lärare vid

universitet och högskolor inte längre ens på papperet

krävs vetenskaplig skolning. Det menar jag är en

katastrof och en katastrofal kvalitetsförlust för Sveri-

ges utveckling, både inom teknisk och humanistisk

utbildning och forskning.

Herr talman! Jag vill markera att jag har stor re-

spekt för alla de människor som har skrivit till mig.

De har uttryckt sin oro i långa och mestadels vänliga

brev. De har försökt föra mig åter till ordningen, att

visa hur besvärligt det hela är och hur synd det är om

"små" ämnen och att vissa ämnen kommer att slås ut

helt. Jag kommer att besvara alla brev.

Men vad Sverige behöver är inte fler doktorander

utan fler doktorer. Det är ur samhällets synvinkel

ansvarslöst att ha många doktorander i humaniora och

samhällsvetenskap om det inte blir doktorer av dem.

Det är dessutom en katastrof för den enskilde att be-

driva utbildning på sin egen bekostnad år efter år utan

att nå sitt mål.

Tillgänglig statistik säger att 6 % av doktorander-

na utan finansierad studiegång blev färdiga de senaste

13 åren. De senaste 25 åren har bara 21 % över huvud

taget blivit färdiga. Det befrämjar inte en fortsätt-

ningsvis bra forskarstandard.