Fru talman! Att det blir underskott i statsfinanser-
na samtidigt som vi har överskott i de offentliga fi-
nanserna har vi diskuterat vid väldigt många tillfällen
och konstaterat att man klart kan sätta upp ännu högre
krav på överskotten i de offentliga finanserna. Vi kan
säga att vi inte ska ha bara 2 % i överskott i de of-
fentliga finanserna över en konjunkturcykel, vi kan-
ske ska ha 3 %. I så fall kan man undvika ett under-
skott varje år i statsfinanserna. Men frågan är: Ska vi
driva en så stram politik när vi samtidigt ska främja
sysselsättning och se till att det blir expansion och
fart. Speciellt gäller det naturligtvis om man möter
konjunkturpåfrestningar. EMU-utredningen har fört
upp en diskussion om att vi kanske ska öka kravet på
överskotten inom den offentliga sektorn till 3 %. Man
kan diskutera det inför framtiden.
Jag uppfattar det här försöket att påvisa att det är
underskott i statsfinanserna och göra dramatik av det
lite grann som att man inte har något annat att ta till.
Med den uppläggning som vi har haft av den ekono-
miska politiken skulle vi egentligen ha haft under-
skott i statsfinanserna för länge sedan. Men av olika
skäl har det blivit överskott, t.o.m. ganska hyggliga
överskott, och det är ingen katastrof om man får ett
underskott i statsbudgeten så länge man har överskott
i de offentliga finanserna, så länge statsskulden mins-
kar i förhållande till nationalprodukten och man har
kontroll på den ekonomiska politiken i övrigt.
När representanterna för Ekonomistyrningsverket
var på utskottet sade de väldigt tydligt att deras pro-
gnoser visar på att utgiftstaken spräcks, men det
kommer naturligtvis inte att ske i praktiken.