Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Partiledardebatt

HARRIET COLLIANDER (nyd), 1994-06-11 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Jag har skrivit mitt tal utan hjälp av

svenska eller utländska konsulter. Jag har ju lärt

mig i KU att både den sittande regeringen och de

gamla regeringarna frikostigt har använt sig av

svenska och utländska konsulter och att det har

kostat skattebetalarna många kronor.

Som ni vet har det blåst hårt sedan jag blev

partiledare för nio veckor sedan. Det har blåst hårt.

Det har blåst orkan, men jag står fortfarande

upprätt.

Ny demokrati är ett parti i riksdagen. Ett parti

består av medlemmar, men det är egentligen

väljarna och medlemmarna som tillsammans utgör

Ny demokrati. Ian Wachtmeister och Bert Karlsson

har betytt mycket för Ny demokrati. De bidrog

tillsammans med många hängivna partiarbetare

runt om i landet till att partiet kom in i riksdagen.

Där fick partiet en vågmästarställning.

Varje seriöst partis politiska arbete måste grundas

på partiprogram och andra grundläggande

värderingar som förenar medlemmarna i partiet.

Dagsformen eller opinionsläget får alltså inte

läggas till grund för de politiska besluten. Politiska

beslut får inte fattas med sikte på att vinna

kortsiktiga röster.

De tre år i riksdagen som nu är till ända har i alla

fall lärt mig att politik och riksdagsarbete är

betydligt mer komplicerat än vad jag kunde

föreställa mig. Det finns inga enkla lösningar.

Många är otåliga, inte minst vi nydemokrater som

vill se snabba beslut. Men i riksdagen går det sakta,

vare sig man vill eller inte. Skall man åstadkomma

förändringar, skall frågan utredas först, annars

händer inget. Det har vi fått lära oss.

Ny demokratis grundsyn är att sunt förnuft,

personlig frihet och hänsyn till andra skall prägla de

politiska besluten. Överhetssamhället, socialism,

kravmaskiner och ansiktslös byråkrati kan inte

accepteras av moderna människor. Sverige behöver

en ny modell, och då behövs nya politiker.

Ny demokratis politik under de här tre åren har

utvecklats i umgänget med andra partier och deras

politik. Den nydemokratiska politiken har

därigenom klargjorts och blivit ett effektivt redskap

i strävan att förändra Sverige, att ge människor

bättre förutsättningar. Ny demokrati står på de

vanliga människornas sida. Det är alltså inte fråga

om höger eller vänster, utan framåt.

Visst har Ny demokrati påverkat dagens politik i

många frågor. Ny demokrati har faktiskt

åstadkommit en hel del.

Vi har drivit flykting- och invandrarfrågorna hårt

och därmed påverkat riksdagen i vår riktning. Vi

lyfte upp frågan i dagsljuset. Nu kan man diskutera

den utan att bli beskylld för att vara rasist eller

främlingsfientlig.

Ingen i Ny demokrati har hävdat att invandrarna

skulle vara ansvariga för de olika regeringarnas

slappa och ibland direkt enfaldiga invandrarpolitik.

Detta har framför allt de etablerade invandrarna

förstått, och de röstar därför i hög grad på Ny

demokrati. De vill nämligen inte i Sverige ha

samma tillstånd som i det land de har kommit från

och en sådan oreda och livsfara som de flydde från.

De inser det faktum som regeringen vill glömma

eller blunda för, nämligen att Sverige som ett litet

land inte kan ta emot alla världens förföljda och

utsatta människor.

Alf Svenssons artikel häromdagen, ''Dags att

ompröva biståndet'', visar att just det vi har sagt om

biståndet börjar vinna gehör i riksdagen. Droppen

urholkar stenen, inte genom sin kraft utan genom

att falla ofta. Jag måste nog säga, Alf Svensson, att

Ny demokrati skulle kunna ha skrivit den artikeln.

Ny demokrati uppstod 1991 ur väljarnas missnöje,

för att redan på hösten inträda i Sveriges riksdag.

Valresultatet gav en borgerlig majoritet, med Ny

demokrati som vågmästare. Regeringen har försökt

agera majoritetsregering och försökte länge låtsas

som om vi inte fanns.

Det har nu blivit allt tydligare för alla inte bara att

vi finns utan också att man är tvungen att ta hänsyn

till oss i både besluts- och propositionsarbete. Det

kallades först ''icke existerande kontakter'', sedan

''samtal'' och omtalades till slut som de

förhandlingar det var fråga om.

Kanske det förvånade en del att vi faktiskt hade ett

ganska komplett program, som vi med stort intresse

började omvandla till motioner, som vi efter bästa

förmåga stred för i både utskott och kammare.

Visst gjorde vi våra misstag, som alla barn i början,

men vårt arbete gav faktiskt en del resultat. Här

följer en del exempel.

Ny demokrati började med att avgöra valet av

talman, en kvinna, och såg till att vi fick en

borgerlig regering, ledd av Carl Bildt.

Ny demokrati lyfte fram debatten om flykting- och

invandrarpolitiken. Ämnet ansågs tabu. Invektiven

haglade över dem som vågade lyfta in svenska

folkets frågor i riksdagen -- vi kallades rasister,

fascister, osv. I dag har de andra partierna till stor

del anpassat sin politik efter Ny demokratis. Sakta

ändras lagar och regler i enlighet med Ny

demokratis förslag. Sakta -- och för sent.

Ny demokrati tog initiativet till genomförandet av

en riskkapitalsatsning på 9 miljarder. Det var 6,5

miljarder från de gamla löntagarfondspengarna.

Pengarna gick till svenskt näringsliv genom

bildandet av åtta riskkapitalbolag och genom en

kapitalförstärkning till Industrifonden.

Hösten 1992 var Ny demokrati ensamt i sin kritik

av regeringens valuta- och räntepolitik. Vi föreslog

att kronan skulle släppas fri, räntan sänkas och

statens utgifter kraftigt minskas, allt för att klara

Sveriges ekonomi, tillväxt och sysselsättning. Ny

demokrati fick rätt.

Fria etermedier är en av Ny demokratis

hjärtefrågor. Efter långvariga förhandlingar

lyckades vi få igenom flera förändringar i

regeringens förslag till fri lokalradio.

Tack vare Ny demokrati kommer också

bidragsfusket att utredas och granskas.

Ny demokratis förslag om hur förutsättningarna

kan förbättras för innovatörer och uppfinnare

ledde till en utredning och till att regeringen

äntligen presenterade konkreta förslag till åtgärder,

bl.a. om en innovationsfond, som vi nu har fattat

beslut om.

Ny demokrati har satt i gång en debatt om

svartjobben.

Lönegarantin vid konkurser sänktes under 1993

från max 400 000 kr till max 100 000 kr och från ett

år till tre månader. Fr.o.m. den 1 januari 1994 är

ersättningen dessutom sänkt till 80 % av lönen.

Turistmomsen sänktes från 21 till 12 %. Därigenom

införde vi en första tjänstemoms på 12 %. Den

utökades senare med postportot. Turistnettot

förbättrades direkt med 18 miljarder.

Småföretagsbeskattningen har minskats och

förenklats.

Partistödet har skurits ner.

Det finns nu 50 miljoner i riskkapital till kvinnligt

företagande som årligen skall förmedlas av

Industri- och Nyföretagarfonden.

Ny demokrati vill ge föräldrarna tillbaka rätten att

bestämma vad som är bäst just för deras barn.

Därför infördes med vår hjälp vårdnadsbidraget.

Listan skulle kunna göras mycket lång, men det

medger inte tiden. Det viktigaste är nog att vi i

nästan alla propositioner och betänkanden kan se

tydliga spår av vår politik, vilket visar vilket

genomslag vi har fått med vår politik.

Dessutom kom i går genom finansministerns artikel

i DN den slutliga bekräftelsen på resten av vår

politik, som överensstämmer med det förslag som

regeringen kommer att lägga fram. Artikeln talar

för sig själv.

Sveriges ekonomi är katastrofal och har kraftigt

försämrats under den gångna mandatperioden. När

vi gick till val på en stram finanspolitik och föreslog

budgetförstärkningar på 196 miljarder kronor över

en sexårsperiod blev vi hånade och nästan

idiotförklarade. Nu är budgetunderskottet per år

uppe i den storleksordningen. Jag vill påstå att det

skulle ha sett annorlunda ut om man hade lyssnat

på oss då.

Vi har hela mandatperioden förespråkat en mycket

konsekvent ekonomisk politik och föreslagit

betydligt större budgetförstärkningar än både

regering och socialdemokrater. Våra förslag till

besparingar har emellertid till stor del legat inom

områden som regeringen och Socialdemokraterna

inte vill röra vid. Kom dock ihåg att detta är något

som ni under nästa riksmöte kommer att tvingas

till.

Staten, dvs. vi, lånar för närvarande i en takt av ca

200 000 kr i minuten, dygnet runt, året runt. Hur

länge tror ni att vi kan hålla på med det innan

Internationella valutafonden kommer och lägger

sig i Sveriges ekonomiska politik?

Vidare har vi med kraft framhållit att alla

transfereringar måste nå en enhetlig nivå som är lätt

att förstå och administrera och som inte inbjuder till

fusk. Det måste också vara en nivå som samhället

har råd med. Jag kan inte fatta att vi under den här

treårsperioden inte har orkat med att åstadkomma

en sådan självklarhet som att införa samma nivå i

alla olika system.

Ny demokrati har faktiskt tagit större ansvar för

Sveriges ekonomi än både regeringen och de

etablerade partierna. Regeringen har kunnat

påbörja den nödvändiga systemförändringen i

Sverige, inte trots utan tack vare Ny demokrati.

Det har bl.a. fått stor betydelse för företagen, som

äntligen har fått rimliga förutsättningar för att

arbeta och utvecklas. Vi har till stor del utfört och

påbörjat det som vi lovade företagen i valrörelsen

1991.

Jag vill också nämna en annan sak, nämligen att

arbetslösheten tar en väldigt stor del av vårt

ekonomiska utrymme. Vi har faktiskt upprepat

några förslag -- jag tänker särskilt på två -- under de

här tre åren. Vi lade fram dessa förslag redan

hösten 1991. Vi har gjort detta med hänsyn till den

extrema situation som råder både ekonomiskt

och -- framför allt -- när det gäller arbetslösheten.

Det första förslaget innebar att vi föreslog en

dispens från LAS för dem som var arbetslösa. Det

gjorde vi för att ge de arbetslösa möjlighet att själva

gå ut och knacka dörr hos företagen och kunna ta

arbeten på kanske två dagar, tre veckor eller en

månad, att utföra allt efter behov. Jag vill påstå att

detta förslag skulle ha inneburit sysselsättning för

tiotusentals människor och faktiskt givit en spänst i

arbetslivet.

Det andra förslaget som vi har upprepat under

dessa tre år -- båda de förslag jag nämner framförs

i partimotioner -- innebär att man skulle ändra

arbetstidslagen så att företagsledningarna och de

lokala facken fick möjlighet att själva förlägga

arbetstiden mellan 80--120 %.

Det tror jag skulle ha inneburit att man på många

företag, som under denna tid har blivit tvingade att

friställa personal, i stället skulle ha kommit överens

om att alla gick ner till t.ex. 90 % i arbetstid under

den tid som företaget måste övervintra.

De anställda skulle ha sluppit att komma ut i

arbetslösheten. När hjulen börjar snurra hade man

kunnat ta tillbaka detta och arbeta 110 % ett tag.

Människor som själva är på en arbetsplats är

förnuftiga och pragmatiska. Jag tror att det skulle

ha inneburit att tiotusentals människor aldrig hade

kommit ut i arbetslöshet.

Statens huvuduppgift är att ge medborgarna fysisk

trygghet och säkerhet. Brottsligheten ökar och har

blivit allt grövre och våldsammare sedan den

borgerliga regeringen tog över ansvaret för

brottsbekämpningen. Inbrott på vindar, i källare

och i andra oskyddade objekt fortsätter att öka.

Narkotikabrotten har efter en nedgång ökat

markant under senare tid.

Regeringen har tappat greppet över utvecklingen.

Regeringen lovade väljarna krafttag mot

brottsligheten, men regeringen svek.

Tyngdpunkten i kriminalpolitiken måste självfallet

vara att upprätthålla lag och ordning i samhället.

Rättsordningen blir meningslös om den inte kan

skydda kvinnor och barn från övergrepp och brutal

död samt ge brottsoffren ett rimligt stöd.

Medborgarna har med rätta ett mycket svagt

förtroende för rättsmaskineriet. Det visar flera

undersökningar. Det handlar nu om att återvinna

medborgarnas förtroende. Rättstryggheten och

rättssäkerheten är viktiga välfärdsyttringar.

Naturligtvis går det att göra någonting åt

situationen, att återskapa lag och ordning i

samhället. Medborgarna har rätt till lag och

ordning. För detta är staten ytterst ansvarig. Det

går att bryta brottsutvecklingen och återskapa

trygghet och rättssäkerhet i samhället. Det handlar

om att återvinna rättssamhället, men också att

återvinna medborgarnas förtroende för

rättsmaskineriet.

Den galopperande generella välfärdspolitiken kan

inte accepteras. Utgifterna ökar okontrollerat.

Såväl den totala omfattningen som ökningen är en

följd av de strukturella bristerna i systemet.

Det råder politisk enighet om att

socialförsäkringssystemet skall vara robust och

ekonomiskt stabilt. Men med de höga generella

nivåer som systemet nu innhåller saknas

förutsättningar för detta. Systemet måste

förändras. Enda möjligheten är att införa en

grundskyddsmodell lika för alla.

Ny demokrati har gjort betydande insatser i

politiken genom att gå emot etablissemangets

omoral, hur människor gynnar varandra. Även

politiker måste lära sig att ta ett personligt ansvar

för sina beslut, men också för löften till väljarna.

Väljarna måste kunna lita på att det är ett löfte och

ingenting annat. Löftet får inte förvandlas till en

målsättning eller till något annat mindre

förpliktigande.

Ny demokrati kom in i riksdagen på grund av att

väljarna uppfattade partiet och dess företrädare

som kompetenta och trovärdiga. Jag tror att jag

vågar påstå att jag har hållit de löften som gavs till

väljarna. Sakpolitiken har drivits på bästa sätt.

Resultatet har utan tvekan blivit betydligt bättre än

vad man kunde förvänta sig, med endast 23 mandat

i riksdagen.

Vi nydemokrater har på det hela taget visat

kompetens och trovärdighet i riksdagsarbetet. Våra

väljare bör kunna känna sig nöjda. Mot den

bakgrunden har vi rätt att kräva förnyat förtroende

av väljarna, men också andras respekt för vad vi

åstadkommit. För Ny demokrati gäller det nu att

bestämma om det skall bli ett enfrågeparti eller ett

parti som kan ge svar på alla frågor.

(Applåder)

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

HARRIET COLLIANDER (nyd): Partiledardebatt (1994-06-11) — PRESS0