Herr talman! Det kan alltid diskuteras vem man
har lyssnat till. Men jag kan konstatera att Yvonne
Ruwaida och jag mycket tydligt påpekar att det före-
kommer väldigt mycket oacceptabelt fysiskt och sex-
uellt våld mot kvinnor och barn i familjerna. Det
förekommer också män som råkar illa ut i de här
sammanhangen.
När jag lyssnade, inte minst på regeringspartiets
företrädare i den här debatten, hörde jag att det var
den ena bilden av de två bilder som vi har redovisat
som presenterades. När det gäller de problem som
män möter i de här situationerna - kvinnliga samtals-
ledare, att väldigt sällan få vårdnaden när vi har vård-
nadstvister, ungefär samma sneda fördelning som
kvinnor drabbas av i många andra sammanhang -
nämns inte detta. Det är inte intressant att ta upp.
Vi vet att väldigt många parrelationer och äkten-
skap upplöses. Om man sprider bilden att en väldigt
stor del av de relationer som upplöses beror på man-
nens missbruk, fysiska och sexuella våld mot kvinna
och barn - jag tror alltså inte på detta - och man me-
nar att det skulle vara på det sättet, måste man ju fråga
sig om man över huvud taget kan ta risken att i så stor
utsträckning låta män vara ensamma med barn och
även med kvinnor i de här sammanhangen. Jag menar
att verkligheten tyvärr är sådan att människor far illa
av olika skäl, både män och kvinnor. Män och kvin-
nor gör sina partner illa. Det är den helheten som är
min världsbild, inte att det bara är män som förbryter
sig och försummar.