Herr talman! Den granskning av regeringen som avslutas med dagens debatt inleddes redan i augusti förra året; det var ju då som det kom fram att säkerhetsskyddade data i bilregistret och körkortsregistret av Transportstyrelsen hade sänts till olika länder i Östeuropa för databearbetning. Detta skedde utan att skyddet för hemliga uppgifter i registren hade säkrats.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning
Vi har som sagt haft ett omfattande arbete i KU med årets granskning; det började redan i augusti. Jag vill särskilt tacka KU:s ordförande Andreas Norlén och vice ordförande Björn von Sydow samt KU:s kansli för det mycket omfattande och väl genomförda arbete med granskningen som de har utfört.
Jag kommer i min inledning dock i huvudsak att ägna mig åt den granskning som vi har gjort av Transportstyrelsen och de synpunkter som KU har där.
Vi har i konstitutionsutskottet tagit in ett mycket omfattande skriftligt material och genomfört ett stort antal utfrågningar för att kunna bedöma på vilket sätt regeringen och dess statsråd har varit inblandade i vad statsministern kallat för skandalen på Transportstyrelsen.
Det är en skandal som konstitutionsutskottet har kommit fram till skulle ha kunnat stoppas, eller i vart fall begränsas, om inrikesminister Anders Ygeman och hans dåvarande statssekreterare Ann Linde hade agerat när de fick information från Säkerhetspolisen. Infrastrukturminister Anna Johansson och statsminister Löfven skulle dessutom ha fått information om informationsvägarna hade fungerat. När informationsvägarna inte fungerade kunde de inte handla på det sätt som hade varit rimligt.
När informationsvägarna inte fungerade kom det som var en skandal på Transportstyrelsen att också bli en skandal för regeringen. Denna skandal ledde till att två statsråd och en statssekreterare avgick: inrikesminister Anders Ygeman, infrastrukturminister Anna Johansson samt statsministerns egen statssekreterare Emma Lennartsson.
Även den tidigare statssekreteraren Erik Bromander, som var ansvarig gentemot Transportstyrelsen, hade med säkerhet tvingats avgå om han inte redan av andra skäl - på grund av sina privata resor - hade tvingats lämna sitt uppdrag som statssekreterare. Han var djupt inblandad i kontakter med Transportstyrelsens generaldirektör.
I KU är vi helt överens om slutsatserna när det gäller granskningen av Transportstyrelseskandalen. Den nuvarande regeringen bär ansvaret för att man inte stoppade eller snabbt återtog den datadrift som hade lagts ut till länder i Östeuropa för att skötas av personal på IBM i dessa länder.
Vi har alltså konstaterat att det är statsministern som har det yttersta ansvaret för att viktig information inte kom vidare.
När det gäller den tidigare regeringen Reinfeldts hantering av frågor som rör denna utkontraktering av it-driften återkommer jag i nästa debatt. Jag tänker dock säga något om detta redan nu, eftersom jag i konstitutionsutskottet i denna del har haft avvikande synpunkter.
Statsrådet Anna-Karin Hatt kallades till utfrågning i KU. KU är helt överens om att Anna-Karin Hatt inte begick några fel under sin tid som it-minister, som har samband med händelserna på Transportstyrelsen. Den kritik som hon har fått handlar om en detaljfråga som rör hennes svar i själva utfrågningen. KU:s majoritet tycker att hon borde ha varit tydligare om sina ansvarsområden.
Jag tycker dock att det är viktigt att vi har klart för oss att hon kallades till utfrågningen för att tala om någonting annat och hade förberett sig utifrån detta. Dessutom kom Anna-Karin Hatt efter utfrågningen in med en komplettering om vad som gällde enligt hennes så kallade § 5-förordnande. Jag menar att KU i denna del borde ha godtagit denna komplettering som tillräcklig förklaring.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning
Totalt sett är det många - ungefär en tredjedel - av de KU-ärenden som riksdagsledamöter har anmält som har lett till någon form av kritik. Jag kan här nämna utrikesminister Margot Wallström, som kritiserades både för upprepade brister i Utrikesdepartementets diarieföring av handlingar i samband med säkerhetsrådskampanjen och för de oklarheter som skapades om Sveriges säkerhetspolitiska bedömningar. Det var ju när Försvarsberedningen lämnade ett delbetänkande som UD gick ut med information till sina ambassader och på detta sätt skapade oklarheter.
Jag vill återkomma djupare i ett antal frågor senare.