Herr talman! Konstitutionsutskottet jobbar sig igenom den här debattdagen och är snart framme vid halvlek.
Vi håller nu på med ett kapitel som handlar om regeringens förhållande till riksdagen. Av ärendena under denna rubrik har jag tydligen gjort samma val som föregående ledamot, att ta upp EU- och handelsministerns agerande vid ett rådsmöte i fråga om rättsstatsprincipen.
I anmälan bad anmälaren KU att granska statsrådet Ann Lindes agerande inför och vid mötet i rådet för allmänna frågor den 16 maj 2017 i fråga om dialogen med Polen inom ramen för rättsstatsramverket.
Enligt anmälaren var statsrådet tydlig med att ministerrådet endast skulle informeras av kommissionen rörande Polen och att frågan inte krävde något samråd med EU-nämnden. Därmed inhämtades inte heller något mandat från EU-nämnden för eventuella svenska ståndpunkter på ministerrådet.
När Ann Linde intervjuades den 27 maj 2017 i Sveriges Radio och fick frågor om hur Sverige och EU agerade gentemot Polen framhöll hon att Sverige deltog aktivt i de diskussioner som hölls på ministerrådets möte den 16 maj och att Sverige var tydligt med vilket agerande Sverige önskade från EU:s sida. Ann Linde sa: Jag har varit väldigt drivande i den här frågan, och på det senaste mötet var det jag som inledde diskussionen.
Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens förhållande till riksdagen (kapitel 1)
Vad tänker KU om detta? Jo, vi utgår från riksdagsordningens 7 kap. 14 § första stycket, där det står att regeringen ska underrätta EU-nämnden om frågor som ska beslutas i Europeiska unionens råd.
Har Ann Linde gjort detta? Om ett förfarande enligt artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen senare initierades skulle frågan komma att bli föremål för beslut i Europeiska rådet och samrådsskyldighet föreligga. Vid tiden för sammanträdet i EU-nämnden den 12 maj 2017 och rådsmötet den 16 maj var det emellertid inte avgjort om ett artikel 7-förfarande skulle komma att initieras, och därmed säger vi i utskottet att det formellt inte har förelegat någon samrådsskyldighet.
Härutöver noterar KU att den typ av frågeställning som var aktuell, det vill säga om det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt respektive allvarligt och ihållande åsidosätter rättsstatsprincipen, gäller om unionen ska ta ställning mot en av sina egna medlemsstater. Frågan är därför av stor betydelse både för Sverige som stat och för Sverige som medlemsstat i EU.
Av granskningen framgår att Ann Linde har haft en tydlig uppfattning och agerat på ett proaktivt sätt vid det aktuella rådsmötet. Det synes som att det som sedermera kom att äga rum på rådsmötet även omfattade annat än informationen från kommissionen.
Avslutningsvis drar KU slutsatsen: "Utskottet vill mot denna bakgrund framhålla att Ann Linde varit oförhindrad att samråda med EU-nämnden, vid sammanträdet den 12 maj eller på statsrådets begäran vid ett senare telefonmöte."