Herr talman! Av regeringsformen följer att regeringen styr riket och att den är ansvarig inför riksdagen. Av regeringsformen följer att under regeringen lyder statliga förvaltningsmyndigheter som inte är myndigheter under riksdagen.
Av bestämmelsen följer att myndigheterna i princip är skyldiga att följa de föreskrifter av allmän natur och de direktiv för särskilda fall som regeringen meddelar.
Det är även stadgat att ingen myndighet får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag.
För regeringsbeslut gäller att minst fem statsråd måste vara närvarande. En minister får inte på egen hand beordra en myndighet att fatta ett visst beslut.
Varför denna repetition i förvaltningsrätt? Jo, för att det nu blivit dags att tala om regeringens ansvar för förvaltningen. Jag kommer inte att beröra samtliga av utskottets ärenden, utan jag kommer begränsa mig till ett par stycken.
KU har granskat om statsrådet Helene Hellmark Knutsson har agerat på ett sätt så att hon informellt påverkat beslutsprocessen vid Blekinge tekniska högskola och därigenom kringgått förbudet mot ministerstyre. Rektorn vid högskolan har nämligen aviserat att han ämnar avgå i förtid. Skälet uppges vara en markering mot ministern för att hon hade blandat sig i frågor om campus vid högskolan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)
Vid granskningen har det framkommit att ministerns statssekreterare i ett tidigt skede markerat mot de överväganden om campusfrågan som Blekinge tekniska högskola hade inlett.
Vid två samtal per telefon med rektorn i maj har statssekreteraren gett uttryck för att det kan vara svårt respektive omöjligt för högskolan att av politiska skäl fortsätta att driva frågan med hänsyn till den stundande valrörelsen.
Statssekreteraren kan således anses ha gett utryck för att det inte var regeringens vilja att högskolan skulle fortsätta att driva frågan. Detta rör sig således om ett indirekt ministerstyre och är att anse som direkt olämpligt.
Utskottet konstaterar också att statssekreterarens uttalanden kom i ett skede som gjorde att någon analys av frågan om sammanslagning av campus egentligen aldrig kom till stånd. Härigenom fick varken Blekinge tekniska högskola eller regeringen något faktaunderlag för eventuella beslut.
KU noterar att rektorn uppgett att han i samråd med styrelseordföranden den 22 maj beslutade att avskriva frågan om en sammanslagning och att rektorn begärt sitt entledigande.
KU har även funnit att regeringens svar under granskningen inte varit helt fullständiga. Om utskottet inte hade ställt frågor också till högskolan i den aktuella granskningen hade utskottets slutsats med all sannolikhet kunnat bli en helt annan.
Det har också saknats dokumentation från kontakterna mellan statssekreteraren och högskolan, vilket har försvårat för utskottet att skapa klarhet i vad som har förevarit i kontakterna. Så får det så klart inte gå till.
Statsrådet Helene Hellmark Knutsson är även aktuell i ett annat ärende som utskottet har granskat, nämligen det om Karolinska institutet och dess filial i Hongkong.
Kortfattat har det gått till på det viset att Karolinska har fått en donation på 50 miljoner amerikanska dollar för att grunda en forskningsfilial. Ett av villkoren var att KI ska bedriva forskningsverksamhet i Hongkong med lokalt anställd personal och utsänd personal från KI.
För att så att säga krydda ärendet något hade KI anställt sonen till regeringschefen i Hongkong som postdoktor strax före undertecknandet av donationsbrevet.
Enligt uppgifter i medier kommer dessutom donationssumman från en Hongkongkinesisk affärsman som är verksam i ett företag vars tidigare vd, donatorns pappa, är dömd för korruption och penningtvätt. Detta är minst sagt en härva.
Rättsläget när det gäller svenska förvaltningsmyndigheters etablering av verksamhet utomlands är inte glasklart. KU sökte därför ett klargörande från regeringen och beställde också en egen utredning i väntan på att regeringen gjorde sin rättsutredning.
Riksrevisionen, som skrivit en rapport om donationen och inte själv kunde avgöra om KI hade formell rätt att bedriva den verksamhet som man avsåg att etablera i Hongkong, rekommenderade KI att fortsätta sina ansträngningar för att få ett tydligt bemyndigande av regeringen i frågan om att etablera och bedriva verksamheten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)
Regeringens besked kom att dröja, och när beslutet om att regeringen inte avsåg att vidta någon åtgärd fattades i juli 2016 angavs som skäl för beslutet att frågeställningarna i KI:s begäran inte var frågor som regeringen måste pröva utan att det var myndigheten själv som ansvarade för att verksamheten bedrevs i enlighet med gällande föreskrifter och beslut.
Utskottet vill framhålla att det är regeringens uppgift att styra riket, och den är ansvarig inför riksdagen även när rättsläget för verksamhet som bedrivs inom den statliga förvaltningen upplevs som otydligt.
I regeringens styrande funktion ingår att vägleda och skapa klarhet i frågor som myndigheterna bedömt är av sådant slag att de inte kan klaras ut på myndighetsnivå. I det aktuella fallet bär statsrådet ansvaret för att ett sådant klargörande inte har gjorts.
Jag går från ett fall där ett klargörande saknades till ett fall där det måhända var väl tydligt vad regeringen önskade av sin myndighet.
I regleringsbrevet för 2016 gavs Försäkringskassan följande instruktion: "Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen."
Frågan är då om skrivningen kan anses vara så precis och detaljerad rörande myndighetens handläggning att den träder regeringsformens bestämmelser om förvaltningens självständighet förnär.
Myndigheterna lyder under regeringen och är i princip skyldiga att följa de föreskrifter av allmän natur och de direktiv för särskilda fall som regeringen meddelar. Detta följer bland annat av att det är regeringen som har som uppgift att styra riket.
Regeringens rätt att meddela direktiv till myndigheterna begränsas av regeringsformen i två avseenden. För det första är regeringen självklart bunden av gällande rätt och får inte utfärda direktiv till myndigheterna i strid med detta. För det andra får regeringen - som jag öppnade mitt anförande med - inte bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller rör tillämpning av lag.
Regeringen styr sina myndigheter bland annat genom regleringsbrev. Med ett regleringsbrev kan regeringen precisera sin styrning i form av mål och särskilda uppdrag för myndigheterna. Regleringsbreven måste självklart följa gällande rätt.
Formuleringen om att bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar blev föremål för en debatt och tolkades av vissa som att Försäkringskassan fått i uppdrag att minska antalet timmar till enskilda i strid med vad som faktiskt gäller. Även om detta inte är avsikten från regeringens sida - och inte heller är förenligt med grundläggande principer för vad som utgör en rättskälla vid rättstillämpning - går det inte att utesluta att formuleringar av detta slag i förlängningen riskerar att leda till felaktiga bedömningar i enskilda ärenden. Det förefaller dock inte ha skett i det här fallet. Sedan 2017 är formuleringen också bortplockad och omformulerad. Detta har utskottet ansett ha fördelar. Min uppfattning är att den noggrannhet som KU har med hur man formulerar sig är någonting som kan användas även av regeringen i framtiden.