STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)
Herr talman! Då börjar även jag mitt sista anförande här i kammaren. Tack och hej till alla!
Jag kan inte säga det här nog om att jag hamnade i konstitutionsutskottet. Jag har sagt det till min gruppledning också. Det är bara en kort anekdot. Innan vi skulle väljas frågade alla vad jag anmält mig till för utskott. "Jag vill inte sitta i försvar, utbildning eller kultur", sa jag. "Ja, bara du inte hamnar i konstitutionsutskottet!" Sedan hamnade jag i konstitutionsutskottet. "Nämen, hamnade du där!" Men jag är så nöjd. Jag kunde inte ha haft fyra bättre riksdagsår. Det passar mig som hand i handske att sitta i konstitutionsutskottet, och vi har haft så trevligt. Jag deltar naturligtvis också i hyllningskören till kansliet. Vi har haft bra sammanhållning. Vi har haft olika uppfattningar, men vi har ju alltid sytt ihop det.
Här har vi Emilia på besök också. Fantastiskt!
Nu ska jag återgå till ordningen. Jag ska tala om Försäkringskassan och LSS-stödet. Jag kan lägga undan manus, för jag kommer ändå inte att säga någonting av det.
Jag har varit engagerad i funktionshindersrörelsen sedan 1985, och jag är ordförande i en förening för funktionshindrade. Vad jag vill säga med det är att man måste vara aktsam när man skriver regleringsbrev så att det inte blir tolkningsfel. Jag tror inte - och jag tror inte att någon tror - att det fanns ont uppsåt i hur det blev skrivet. Men när det blivit bokstavstolkat har det blivit förfärligt; det kan jag verkligen vittna om från min del i rörelsen.
Någonting vi också ska fundera över är Försäkringskassans förtroendeläkare. De underkänner sina kollegors intyg, friskskriver personer med ett penndrag utan att ens ha träffat dem och slår undan benen för stöd och annat. Det är en fråga som är större än så här, men jag tycker ändå att man ska fundera på det.
Är en person i behov av LSS-stöd är det ju inte bara den personen som är sjuk. Det är hela familjen, hela omgivningen, som blir "sjuk" och drabbad. Det är en enorm påfrestning. Syskon blir inte sedda, för man har inte tid med dem. Anhöriga går på knäna. Vi ser det till exempel hos strokepatienter - män med stroke klarar sig bättre därför att fruarna pushar på dem, men sedan dör fruarna före männen för att de inte orkar mer. Man glömmer det, och jag tycker att det blev en del i konsekvenserna av detta.
Ett medskick till alla kommande regeringar: Tänk efter innan ni skriver någonting, för det kan få sådana konsekvenser att det knappt går att hantera för vissa familjer!
(Applåder)