Herr talman! Jag tänkte tala om assistansersättningsfrågan, LSS, i nästa ärende.
Jag tänkte nu ta upp lite grann som gäller UD:s handläggning av säkerhetsrådkampanjen - den digitala arbetsytan där det inte skedde löpande diarieföring. Det ledde till att handlingarna blev diarieförda först ett år senare, alltså ett år efter att säkerhetsrådskampanjen hade avslutats och först när Dagens Nyheter hade ställt frågor till UD om handlingarna. Detta visar på upprepade brister från Utrikesdepartementets sida, och därför är den kritik som KU riktar mot utrikesministern och UD ganska skarp i detta avseende.
En annan punkt där utrikesministern och UD kritiseras gäller de talepunkter som UD lämnade efter Försvarsberedningens delrapport och som gick ut till svenska ambassader med synpunkter på den säkerhetspolitiska analys som Försvarsberedningen hade gjort.
KU pekar på att det som sändes ut till ambassaderna från UD skapade en osäkerhet om hur man skulle tolka linjen. Olika ministrar hade i och för sig sagt olika saker, men just detta att Försvarsberedningens rapport var ett beredningsunderlag kom inte riktigt fram. Här blev det en hel del missförstånd, och detta är något som konstitutionsutskottet därför kritiserar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)
Jag vill ta upp ett ärende som i sig inte leder till kritik av KU. Det handlar om utnämningen av Thomas Bodström till landshövding. Han utnämndes i augusti 2017 till landshövding i Stockholms län, men utnämningen togs tillbaka beroende på att de oegentligheter som skett i Allras premiepensionsfonder hade blivit mer uppmärksammade efter det att Bodström hade utnämnts.
I oktober 2017 tog regeringen tillbaka utnämningen. KU ställde frågor till Regeringskansliet om detta, och det som får sägas var lite anmärkningsvärt är att Regeringskansliet då svarade att det var samma underlag som låg till grund för återkallandet som det man hade när man fattade beslutet om att tillsätta Bodström. Det låter något anmärkningsvärt, och slutsatsen är att regeringen från början borde ha insett att Bodström inte borde ha utsetts till landshövding i Stockholm.